|   898   0     0
  Tyckmycken

Fick en kommentar av Ylva, och kära mor har sagt samma sak. "Det känns tryggt att du ska föda där borta istället för i Sverige."
Idag var vi hos barnmorskan och medan vi väntade bläddrade jag i en bok om födsel. Jag trillade över en lista med antalet dödsfall av barn under ett år i olika länder. Sverige låg på andra plats med näst lägsta antal och USA hittade man inte förrän mycket, mycket längre ner, likaså Kanada är en bra bit ner.
I boken jag läste drogs parallellen att länder som använder sig av barnmorskor, som t.ex. Sverige och Japan har mycket lägre siffra, än USA och Kanada, där man använder sig av vanliga husdoktorn. Svärföräldrarna påstod att det beror på att det kostar så fasligt mycket i USA och att folk inte har råd att gå till doktorn, men det förklarar ju inte varför Kanada hamnar så långt ner? Vi har gratis sjukvård här precis som Sverige.
Jag tror faktiskt mycket mer på att ha en barnmorska som följer en genom graviditeten, förlossningen och tiden efter, precis som jag har valt att ha här. Många har lyft på ögonbrynen och tycker att jag är okonventionell, men jag är helnöjd med valet.

Men nu får ni iallafall svart på vitt att det funkar himla bra i Sverige.

Siffrorna visar antalet dödsfall på barn under ett år, per 1000 levande födslar. Dessa siffror är beräknade för 2009, men listan jag såg från 2006 var liknande. Listan är från CIA, men finns tillgänglig lite överallt. Sök på "Infant Mortality Rate, IMR".

1    Singapore    2.31
2    Bermuda        2.46
3    Sweden        2.75
4    Japan        2.79
5    Hong Kong    2.92
6    Macau        3.22
7    Iceland        3.23
8    France        3.33
9    Finland        3.47
10    Anguilla    3.52
11    Norway        3.58
12    Malta        3.75
13    Andorra        3.76
14    Czech Republic    3.79
15    Germany        3.99
16    Switzerland    4.18
17    Spain        4.21
18    Israel        4.22
19    Slovenia    4.25
20    Liechtenstein    4.25
21    Korea, South    4.26
22    Denmark        4.34
23    Austria        4.42
24    Belgium        4.44
25    Guernsey    4.47
26    Luxembourg    4.56
27    Netherlands    4.73
28    Jersey        4.73
29    Australia    4.75
30    Portugal    4.78
31    Gibraltar    4.83
32    United Kingdom    4.85
33    New Zealand    4.92
34    Monaco        5
35    Wallis and Futuna    5.02
36    Canada        5.04
37    Ireland        5.05
38    Greece        5.16
39    San Marino    5.34
40    Taiwan        5.35
41    Isle of Man    5.37
42    Italy        5.51
43    European Union    5.72
44    Cuba        5.82
45    United States    6.26
 

 898   0     0
  
Reklam
  |   426   0     0
  Hantverk | Tyckmycken

Nu är alla scrapgrejer nedpackade, åhh så skönt det känns. Senaste året har de varit en nagel i ögat på mig. De har anklagande stirrat och blängt på mig.

När vi åker på mässa och nån tant ojar sig med ett "Åh så jobbigt det ser ut, vilken tid det måste ta, men Gud så fint" brukar jag alltid hävda att det är en hobby och då får det ta tid och man ska inte känna någon press. Då brukar de hålla med och köpa stämpeln. Jag brukar förklara att jag hellre lägger tid på några få, fina kort till personer jag vet uppskattar handgjorda kort än att göra 400 halvdana kort bara för att. Då brukar de nicka igen och plockar på sig en stämpel till.

Nu var det dags för mig att leva efter mina egna regler. Jag har inte tyckt att det har varit kul att scrappa på flera år. Det har mest varit ett måste eftersom jag har prylar för tiotusentals kronor. Man lever bara en gång och jag har bestämt mig för att i den mån det går bara göra sånt som får mig att må bra och sådant jag tycker är roligt. Nu är de puts veck och jag har aldrig mått bättre :) Tänk att det skulle ta sådan tid att lyfta den stenen…

Foto är fortfarande en hobby och det kommer nog bli en och annan bild på Peanut. Men jag har lovat mig själv att leva MED barnen och inte genom linsen, så sådär fruktansvärt många bilder vill jag nog inte ha iallafall. Vem behöver 100 000 bilder på sig själv? Inte jag.

Foton är ett bra sätt att bevara minnen på, men vad hände med de verkliga minnen? Förtar man inte lite av det mäktiga med att vi alla har olika minnen? Den där gigantiska rutschkanan de hade i lekparken på Stora Essingen när jag var liten, kanske var den inte så gigantisk? Men för mig var den det, för jag var liten. Och så vill jag minnas den. När man är liten är allt mycket mer fascinerande än när man är stor, och kanske är det så man bör minnas? Tänk om alla foton finns där att krascha ens egna minnen… Som onda bevis på att världen inte alls är så fantastisk som man minns. Näe, jag ska fotografera med måtta…och förhoppningsvis blir det en fotobok per år. Det blir en bra julklapp till alla mor- och farföräldrar :)

 426   0     0
  
  |   379   0     0
  Livet i exil

Nu är jag hemma i de döda tvättbjörnarnas land. Var hundrade meter ligger det en död stackars tvättbjörn. Eller skunk. Eller ekorre för den delen. Känns som man kör igenom en djurkyrkogård.

Det var tufft att komma tillbaka. I Sverige har jag och mamma så smått tittat på hus och sått små tankar om att flytta hem till Sverige. "Du som aldrig velat flytta tillbaka förut, men nu helt plötsligt? Är det för att du är gravid? Kommer du ångra dig två månader efter att bebisen är född?" säger Greg, som ber mig rannsaka mig själv och ta reda på varför jag helt plötsligt vill flytta till Sverige.

Greg skulle flytta med mig till Himalaya om jag så ville, och han är villig att ge Sverige en chans. Faktum är att han ser det som enda sättet att riktigt lära känna min familj – att lära sig svenska alltså. Men samtidigt är han förståndig medan jag är impulsiv. "Vi säljer allt och flyttar i december" säger jag, utan att inse hur ologiskt det låter. Greg tycker att det vore bättre att vänta till sommaren. Någonstans därinne håller jag med, men jag saknar och längtar.
Jag vill bort från det här konsumtionssamhället som jag i tre år har älskat.
Jag vill ha min mamma nära under graviditeten och efteråt.
Självklart måste det te sig konstigt för Greg.

Sen det söta lilla huset vi har hittat, som vi skulle kunna äga. Inga mer lån till banken. Ett rött hus med vita knutar och stor trädgård, där mina barn skulle kunna bygga trädkojor och där vi skulle kunna plocka lingon, blåbär och svamp i skogen om hösten. Livet har så mycket mer att erbjuda än Wal-Marts billiga priser, stora och glänsande bilar och ismaskiner i kylskåpen.

Jag är en åskådare, utifrån ser jag oss i vårt fina lilla röda hus med adventsljusstakar i alla fönster, levande ljus och apelsiner med nejlikor i fönstret, då är det fasiken så svårt att vara förnuftig och tänka att "till sommaren, det vore logiskt". Då är huset sålt och Peanut är redan här. 

 379   0     0