|   1 051   0     0
  Familjen | Vardag


Johan har fotograferat med min kamera.

Igår svängde vi förbi Nora på vägen till Örebro. Där träffade vi sötaste lilla Conrad, Hanna och Johan.

Det är den första lilla bebisen Noëlle träffat, och de var alldeles begeistrade av varandra. Först var de väldigt skeptiska och rynkade på ögonbrynen, men sen när jag bytte blöja på Noëlle och vi lade Conrad bredvid henne på sängen bröts isen och de låg och pratade tillsammans. Hur mysigt som helst.

En supertrevlig liten familj och fint landställe vid vattnet :) Tänk, om vi ses nästa sommar kanske de kan tulta runt redan, eller åtminstone bada i en liten babypool tillsammans. Myyys.

Det här blir sista inlägget från sommar-Sverige. Nästa gång jag skriver är vi hemma i Canada igen. Det känns lite vemodigt att åka hem. Det ska bli skönt att komma hem till maken och till våra egna rutiner, men vi kommer sakna mormor, morfar och morbröderna något oerhört <3

 1 051   0     0
  
Reklam
  |   425   0     0
  Familjen | Vardag


She's taking the soother! Zomg!


Noëlle and I on a giant Dala horse.


Great grandmother and Noëlle.


My cousins with Noëlle.


My little cutie patotie out in the sun.


Sooo happy to be outside :)


All smiles.


Noëlle and I out in the sun playing piano :)


Noëlle eating outside in the beautiful summer weather.


How nice is this?


Mowing the lawn, vroom vroom! Mormor and Noëlle were watching me 😉

 425   0     0
  
  |   523   0     0
  Uncategorized

Tänk så mycket man inte vet.

Nog hade jag hört att kroppen skulle förändras efter en graviditet. Bristningar, urinläckage, hängskinn, osv., men på min meny stod det minsann ingenting om urinvägsinfektioner eller hemorrojder. Speciellt det senare hörde möjligtvis till graviditeten, inte till postgraviditeten och absolut inte till mig. Och när det gått så pass lång tid som 3 månader tänkte jag att "äsch, det var väl inte så farligt?" Ett par bristningar på magen liksom, vad enkelt jag kom undan. Trodde jag.

Tänk så mycket man inte vet.

Sitter här och snaskar på antibiotika. Min andra kur sedan jag kom till Sverige. UVI. UTI. Kalla det vad man vill, men kul är det fan inte. Hur kan kroppen fungera som så att den vill kissa hela tiden när det gör så hiskeligt ont? Hur är det tänkt liksom? Man går på toaletten, nästan grinar en skvätt för att det gör ont, torkar, tvättar händerna, går ut från toaletten och sen är man kissnödig igen. Fiffigt. Not.

Och nu då. Hemorrojder? Det låter så jävla otrevligt, och jag var tvärsäker på att jag minsann aldrig skulle få det. En åkomma med ett sånt vidrigt namn, vem vill ha det? Men jodå, minsann. Nu kommer de med full fart, alla åkommor som jag inte skulle få. Vad väntar härnäst? Finns det några fler finstilta go'bitar på menyn som jag missat att läsa?

 523   0     0
  
  |   456   0     0
  Familjen | Vardag

Hej hopp!
Allt bra ute i stugorna? Här är det underbart. Mamma skämmer bort mig med smaskig mat och tvättar våra kläder. Hoho.
Jag har sett att några undrat hur det går med EC:andet. Det går alldeles ypperligt 😀
Vi är inne på dag 13 idag och har bara haft bajs i blöjan tre gånger. Det ni!

Igår kom vi hem från Stockholm, och det gick bättre än förväntat. Kanske för att jag förväntat mig det värsta?
Vi hade en liten incident, mitt i natten. Farmor gick upp för att gå på toaletten mitt i natten och visste nog inte att jag var vaken. På vägen tillbaka från toaletten stannade hon till vid min säng, böjde sig ner, och LUKTADE på min fot som stack ut utanför täcket. What the heck? Vad får hon sina idéer ifrån? Jag lyfte på huvudet precis efter att hon gjort det, och hon gjorde tummen upp (kan hon ens sådana tecken?) och gick och lade sig. Hon insåg nog inte att jag sett vad hon gjort.


En fin kärra uppe vid mormors/morfars landställe.


Japp. Svensk sommar när den är som bäst. Vinteroverallen passar fint i det inte så fina sommarvädret.


Fick låna bärsele av min kusin, Noëlle älskade den. Vid knappt tre månader är hon kanske lite liten att sitta framvänd, men det är det enda sättet hon vill sitta på, och hon är ganska stadig :)


Min fina huvudstad.


Noëlles gammelfarmor framför huvudstaden.


Noëlle och gammelfarmor på hotellrummet.


Noëlle lipar åt tomten i gamla stan.


Gamla stan och gamla farmor.

 456   0     0
  
Reklam
  |   429   0     0
  Familjen | Vardag


BFF (Best Friends Forever) – Det här är min gamla Monchichi.


Noëlle, den nästa lilla Mozart. Hon är helt otrolig :)


Vi hittade en jätterolig Bamsebok med ljud som vi läser varje dag. Hon älskar den :)


Noëlle och mamma.

 429   0     0
  
  |   415   0     Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
  Familjen

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

  |   442   0     0
  Familjen | Vardag

Alright, here are some picture for Grandma, Grandpa of the little village Löa where I spent 10 years, and of course some of Noëlle :)

Här kommer lite bilder från lilla byn Löa där jag spenderade 10 år av mitt liv… Och Noëlle såklart :)


A picture looking over the little river.


A typical Swedish barn.


Just a cute little house down by the pond.


Another cute little house by the pond.


A typical Swedish farm.


This is an old smeltery, or iron factory in Löa called "Löa Hytta", it was active until 1907.


A few more barns, I just love the colour.


A little creek.


Another farm and some of the barns.


Löa hytta from another angle.


I cute little house at Löa Hytta, check out the roof 😉


Sleeping beauty.


My old school. Yupp. Back then there were maybe 50 students, grade 1-6 :)


Our house in Löa.


Noëlle with morfar Carl-Gösta.


Happy little girl in her 50's outfit, hehe.


Mormor Marie making Noëlle giggle.


Check out that bald spot! Gotta love it, sooo cute :)


And this one is for daddy<3

 442   0     0
  
  |   436   0     0
  Familjen | Övrigt

Jag har ett mål den här semestern. Jag ska fånga Noëlles surläpp på foto och film. Det finns bannemig inget gulligare än hennes stora surläpp precis innan hon tänker börja gråta. Den är så sjuuukt söt. Om jag inte får den på bild innan hon slutar vet jag inte vad jag gör. Så nu ska jag ha kameran i högsta hugg hela dagarna. Det är mitt mål.

Det började inte så bra, idag glömde jag kameran hela dagen. Vi åkte in till Lindesberg för att gratulera en student och sen åkte vi vidare till Örebro och shoppade lite bebiskläder 😉 Vad kallt det är här i Sverige, 12 grader. Vi som vill bära fina klänningar 😉

Just det – resan! Noëlle skötte sig exemplariskt men det var ändå otroligt jobbigt att flyga själv och jag tänker inte göra om det. Nästa gång får Greg följa med, annars åker vi inte. Det var så himla trångt på planet, inte ett ledigt säte. Noëlle är så pass lång att när hon låg i mitt knä hängde huvudet ut i gången eller så sparkade hon grannen. Och beroende på hur hon ville sova så somnade olika delar av min kropp. Mest rumpan när hon låg på mitt bröst och jag fick försöka hasa ner mig. Oh well. Vi måste klara av det en gång till, på vägen hem, men nu har jag lärt mig en läxa. Det finns inga bassinetter på IcelandAir av någon anledning.
När vi klev av nattflyget på Island kom det fram två personer som suttit runt oss och talade om hur duktig min dotter hade varit på flyget. De hade väl väntat sig att hon skulle skrika hela natten, men hon sov hela vägen :)

Appropå det – vad tråkigt det är att ha bebis i Sverige. I Canada och USA blir man stoppad hela tiden och folk frågar vad man har i vagnen, hur gammal, vilken sort, säger att hon är söt, osv. Folk vänder sig om så fort man kommer med en liten och stannar för att växa några ord, berätta hur många barn eller barnbarn de har. Mycket trevligt :)

Idag var vi alltså i Örebro och shoppade, och jag blir lika tagen varje gång jag kommer hit. Man kan tycka att jag kunde minnas hur dyrt det är, men icke. 69,50kr för ett par BEBIS-strumpbyxor? What the heck? Eller som när jag skulle köpa böcker, "Tomtebobarnen", bra klassiker, den tar vi, tänkte jag. Drar ut, vänder och tittar på baksidan, 179kr, joråmensåatt…som hittat!

Oj, nu hör jag en vaken Noëlle uppe i sovrummet. Dags att rusa!

 436   0     0
  
  |   412   0     0
  Familjen

Vi får hela tiden höra "Wow, she is thriving" eller "That's one healthy girl you have there", vilket är fina omskrivningar för att hon är tjock. De sista dagarna har jag funderat på om det är så att jag ammar för ofta? Kanske är hon faktiskt tjock? Är jag en dålig mamma? Borde jag inte få låta henne använda bröstet som tröst? Borde hon inte få äta så ofta som hon vill? Etc, osv, m.m.
Det hjälper inte när man får höra från höger och vänster att man ammar ofta.

Nyss när hon grät och Greg som vanligt undrade om jag kanske skulle amma berättade jag om mina funderingar. Han sade att hon inte är tjock. De enda valkarna hon har är ett par små på låren… Och så hennes fina, runda kinder. <3
Han blev så upprörd att jag ens kunde tänka sådana tankar att han kom upp till mig vid datorn och bad mig söka vad medelvikten är. Och det gjorde jag.

Vid 10 veckor är medelvikten ungefär 5350 gram. Noëlle vägde in på 6590 gram. Vilket är en himla skillnad. 25% mer än medel och i typ 93:e percentilen.
6590 gram är medelvikten vid 4 månader och 10 dagar, inte 10 veckor.

Men – man kan inte bara gå på ålder. Eller jag skulle faktiskt vilja påstå att det är en jättedålig jämförelse. Jag spanade in graferna för längd/vikt istället.

Och ser man på… När man är 63,5 cm så är medelvikten 6750 gram, alltså ligger hon till och med lite under medelvikten!
Så det så!

Tror jag ska skriva ut graferna (de är från WHO och för ammade bebisar) och ha dem redo att trycka upp i plytet på min farmor. För jag vet vad hon kommer säga. "Comme elle est grande dit! T'es sure que tu ne la donne pas trop a manger?" (Oj så stor hon är! Är du säker på att du inte ger henne för mycket mat?) Precis så.
Sen kommer hon kalla henne "difficile". Difficult. Svår. Gråter mycket. Typ så. För min farmor är en sådan energitjuv som alltid har ett halvtomt glas. Men jag ska bita ihop. Det är bara två dagar. Jag ska försöka vara trevlig, men hon framkallar verkligen den värsta Stephanie som finns. Tyvärr.

 412   0     0
  
  |   418   0     0
  Familjen

Det var några som visade intresse och undrade lite om boken som jag håller på och pysslar ihop till Noëlle.
Jag har valt att göra en kvadratisk bok i storleken 11×11", vilket är ungefär 28×28 cm.

Jag har valt att skriva på engelska, men har även en annan liten bok som jag skriver i på svenska.

Här är ett av uppslagen, och jag kommer visa fler så småningom. Det går att få upp en större version av texten för den som är intresserad – bara klicka på bilden.

 418   0     0