|   1 027   0     5
  Familjen | Foto & Film

Det satt långt inne för Noëlle att våga börja gå. I 6 månader har vi sagt att ”nu går hon snart”… Okej, kanske inte helt, men hon började ju gå mot möbler och med sin gåvagn tidigt, men så fort hon lärde sig krypa tappade hon totalt intresset för att gå. Och så har det varit sen dess. Hon har gått mellan mig och Greg länge nu, och korta avstånd mellan möbler, men hon har aldrig bara gett sig av utan att ha ett mål väldigt, väldigt nära (typ 4-5 steg)…
Men idag knäckte hon koden, och nu vill hon inte sluta :)
Nu måste hon bara lära sig att ställa sig upp från sittandes, som det är nu måste hon krypa någonstans dit hon kan dra sig upp, vilket måste bli lite enformigt.

[videofyme id=”213681″ width=”480″ height=”270”]

 1 027   0     5
  
Reklam
  |   980   0     16
  Familjen

Jag fick en kommentar som innehöll klyschan ”trygg uppväxt”.
Men vad är en trygg uppväxt?

Är det att bo på landet? I stan?
I lägenhet? I hus?
Att ha mycket pengar? Att få mycket leksaker?
Att börja på dagis tidigt? Att vara hemma med sina föräldrar?

Jag kan tänka mig att det första som slår er angående sättet vi har valt att leva inte är ”trygghet”.
Själv tror jag att närheten till familjen spelar en större roll i en trygg uppväxt än var man bor och hur mycket pengar man har. Uppriktigt.

Vi har valt den här livsstilen för att kunna vara tillsammans. För att slippa jäkta iväg till dagis kl. 7.00 på morgonen och istället sova tills vi vaknar. För att kunna ses hela dagarna istället för ett par timmar på kvällen. För att vara en glad och lycklig familj, inte sönderstressad och olycklig.

Vi får se hur det går. Jag tror att Lilla N kommer att bli ett tryggt barn. Ett barn som alltid vet att mamma och pappa är där, men som blir expert på att ta kontakt med nya barn.
Märker vi att det inte fungerar så får vi hitta en annan lösning… Men det där med trygg uppväxt tror jag sitter mer i hur man förhåller sig till sitt barn än vad man kan tillhandahålla dem materiellt.

 980   0     16
  
  |   609   0     5
  Familjen

Jag har inte så bra koll på posten i Sverige. Om jag vill skicka små barn-Converse-skor som väger ca. 205 gram… Hur gör jag det billigast?

Lilla N 2011, jag 1985, samma pillemariska leende

 609   0     5
  
  |   1 094   0     28
  Gravid

Jag vågar inte riktigt tro på det än. Att jag är gravid, alltså. Jag hade ägglossning för bara två veckor sen, och nu visas ett rosa streck på stickan. Vad fantastiskt! Embryot är typ 2 mm stort, och jag kan redan vet att jag är gravid.

Jag vet att många tycker att man är knäpp som berättar så tidigt. Kanske det. Men jag tar hellre ut glädjen i förskott än att riskera att inte få glädjas alls.
Det verkar så jobbigt att vara sådan. Alltså att inte våga glädjas, ”för det kan ju gå fel”. Att alltid vara orolig, ”för tänk om något händer”. Jag väljer istället att ta problemen när de uppstår.
Jag talar inte bara om graviditeter, utan om livet i allmänhet.

Nog om det. Ni måste ju undra hur vi ska lösa det här nu? Vi har sålt allt vi äger, vi är hemlösa och ska snart flytta in i en husvagn… Så planerar vi att skaffa fler barn mitt i alltihopa?
Jag har redan varit i kontakt med en barnmorska i Florida. Jag ska bestämt ha en till vattenförlossning hemma, men nu har vi ju inget hem. Barnmorskan jag talade med meddelade att hon mer än gärna skulle hjälpa vårt barn till världen i vår husvagn om vi så vill. Haha. ”Du är född i en husvagn.” Stackars barn.
Button, som barnet får heta tills vidare, är beräknad till typ 2-4 januari. Så vi tänkte att vi helt sonika hyra en lägenhet i i Florida i en månad över jul- och nyår. Nämen så synd.

Jag hade verkligen hoppats på den här månaden, för det blir helt perfekt! Hela hösten gör vi mässor, fram till november kanske. Sen åker vill Florida, föder barn, slappar lite till februari eller mars och sen drar vi igång igen.

Barnmorskan sitter dessvärre fast i Florida, henne kan jag inte ta med mig. Jag tänkte att jag kanske går på någon koll här i Sverige och sen skriver vi in oss hos vår barnmorska i Florida när vi ska dit i juli.
Sen får jag helt enkelt ta med mig min journal och åka till walk-in-clinics och sköta det själv, kanske scanna och skicka till barnmorskan. Och ringa. Det blir nog bra.

Det kostar $4 800 för all vård, före och efter förlossning. Inte så farligt när en sjukhusfödsel kostar typ $12 000.

Jag vet inte hur jag ska ta mig ut och in ur den stora trucken, jag som knappt kunde gå i trappor sist på grund av foglossning, men det löser sig. Maken får väl lyfta mig, haha.

Ihhh, vad spännande. Ska försöka att inte tjata hål i huvudet på er om det här.

Den här lilla skruttan ska bli storasyster:

Stinky feet, anyone? 😉

 1 094   0     28
  
Reklam
  |   1 360   0     39
  Gravid

Idag fick jag skrapa kontrollrutan 😀

 1 360   0     39
  
  |   519   0     4
  Familjen

Jag förstår inte, vi är båda lediga och ändå finns ingen tid att sitta framför datorn 😛
Jag har fått lite översättningsjobb, det var det jag gjorde igår när jag satt framför datorn.
Lilla N har fortfarande feber, men den verkar vara på nedåtgående.

Greg uppdaterar flitigt vår andra blogg, på engelska dock, men ni får gärna kika in där och peppa honom 😀
Jag är bara glad att han bloggar, hoho.

Här är en liten bild från häromdagen, innan fröken blev sjuk. Hon plockade blommor till pappa. Vilket otroligt väder det är här! Jag tror vi stannar 😉

 519   0     4
  
  |   737   0     11
  Familjen

Nu bär det av in till akuten eftersom vårdcentralen har stängt till tisdag. Vi har fått en tid klockan 15.00. Öroninflammationen är nog tillbaka. Tempade precis Lilla N på 39,1… Stackarn. Hon hade svårt att sova inatt och var uppe 23-02. Suck.
Kan hon inte bara få bli frisk nu?

 737   0     11
  
  |   568   0     4
  Familjen | Husvagnsliv

Linwin undrade:
Ni har aldrig tvivlat om ni gör rätt efter att ni bestämde er för det nya livet? Vad tror ni kommer att bli bäst med att bo ”alternativt”? Hur länge har ni planer på att åka runt? Känns som att det kan bli svårt när barnet/barnen kommer i tonåren. Ursäkta alla dessa frågor men det är ju sällan/aldrig man har chansen att stöta på någon här i Sverige som gör som ni. Ha en bra resa.

Tänkte att jag kan svara i ett inlägg.

Om vi har tvivlat? Självklart har vi det, speciellt efter all negativitet vi stött på, främst från makens familj.
Sen maken gick tillbaka till jobbet efter pappaledigheten har han haft det lite bättre där, både tack vare en ny överordnad, samt medicinering för en depression som han såhär i efterhand tror att han dragits med sedan tonåren.
Tankarna har såklart slagit mig att vi kanske borde stanna, vi har det ju bra, vi har hus, vi har råd att ha mig hemma med barnet/barnen, vi bor i en hyfsat stor stad där allting finns.
När vi hade visningar var och varannan dag (totalt 80 personer kom och tittade, 1 timme var, utöver öppet hus varje söndag). Då kände jag ibland att, nej, jag orkar inte. Eller när vi packade, sorterade och slängde i princip allt vi äger, och slumpade bort våra möbler för en bråkdel av vad de kostat…
Men nu när allt det där är bakom oss är jag så himla glad och lättad. Jag känner mig fri. Vi har inget att komma tillbaka till, och det känns som en lättnad.

Det bästa med ett ”alternativt boende”. Hmm, bra fråga, som nog är svår att besvara innan man har provat på det men jag ska försöka lista några saker som jag ser framemot:

-Det ständiga ombytet.
-Att få utforska USA:s (och Kanadas) alla hörn.
-Det trånga/nära boendet, vi umgås ändå alltid bara i köket.
-Vädret! Vi kommer följa solen.
-Närheten till naturen.
-Det allra bästa blir nog att vi båda får vara med Lilla N och se henne växa upp.

Vi tänker åka runt så länge vi trivs med det. Vi har bestämt att ge det minst 1,5 år. Anledningen är att vi kommer komma igång i juli ungefär, och vi vill ge det ett helt kalenderår. Första månaderna kommer gå till att försöka anpassa sig, plus att vi bara kommer få ta de mässorna som finns över. Sen kör vi januari till december 2012 och ger det en ärlig chans. Tycker vi om det så fortsätter vi så länge det fungerar med barn. Vi kommer hemskola ifall de når skolålder.
Alla barn som åker runt älskar det! De är upp till 13 år och säger alla att de hellre gör det än bor i hus och går i skola. Om de vet något annat? Japp, familjen med en 10- och en 13-åring har bara bott i husbil i 1,5 år, så de minns hur det var innan.
Vi kommer såklart göra vårt yttersta för att Lilla N alltid ska få leka med andra barn och eftersom vi kommer känna henne så pass väl kan vi nog läsa av om det känns som att det här är inte är rätt livsstil för henne. Självklart kommer hennes (och eventuella fler barns) behov i första hand.

Fungerar det inte så köper vi ett hus någonstans och skaffar 9-17-jobb… Ett är säkert, vi kommer aldrig ångra att vi gav det en chans, men om vi inte gör det kommer vi alltid att ångra oss.

Inget inlägg utan minst en bild:

På åkern bakom huset…

…och Lilla N:s reaktion


Jag fick ett par minuter över och krälade runt lite bland blommorna på gräsmattan.

 

 568   0     4
  
  |   819   0     13
  Familjen | Husvagnsliv

Gud vilket fint väder! I Toronto har det regnat snö de senaste dagarna och här är det 16-20 grader och sol. We love i! =)

Resan gick jättebra. Lilla N tyckte inte om att sitta fast i mitt bälte vid start och landning, men annars var hon glad mest hela tiden. Hon flörtade med folk som satt bakom och sov duktigt en stor del av tiden :)

Vi gick och lade oss vid 20.30 igår kväll men 22.30 vaknade fröken och ville inte sova mer. Bara skrek. Så vi klev upp, umgicks lite till med familjen innan vi gick och lade oss igen vid 00.30… Sen sov vi till 10.00 i morse! Hoppas fröken gör tradition av det… Mamman tyckte att det var bra mycket trevligare att få sova till 10.00 än att gå upp klockan 6.00 😉 Har inte sovit till 10 sedan innan Lilla N föddes.

Nu har vi precis ätit frukost och ska bege oss in till Lindesberg. Vi ska äta svensk (turk-)pizza och knata till polisen och fixa pass till Lilla N.

Mormor, maken och Lilla N är ute i svinstian och väljer ut möbler till vårt rum. Ett skrivbord till maken vore trevligt.

Åh vad skönt att vara här!!!


Lilla N äter skogaholmslimpa med smör och ost

 819   0     13
  
  |   629   0     7
  Husvagnsliv

Vi listade minivanen för $5000 men fick till slut ta ett erbjudande på $4000 eftersom det börjar bli tajt om tid. Så maken pratade med någon snubbe i Toronto och lovade att leverera den. $4000 as is. Som den är alltså.

Det började med att vi skulle träffas på ett McDonalds, vilket är mysko i sig. Han öppnade motorn, revvade lite, och konstaterade att han ville ta den till sin mekaniker.  Så vi körde dit den och de pratade sitt turkspråk och han tittade igenom bilen och berättade att det skulle kosta miiiinst $1000 att fixa upp den så att de skulle kunna gå igenom besiktningen. Bromsarna behövdes bytas (något maken kan göra för $120, men vi har ju inte tid). Vi hade nämnt det i annonsen också. Jävla pappaskalle. Invandrare. Alltid pruta. Så han ville ha den för $3000. Fan heller. 3 timmar åt helvete. Så ringde jag upp en annan kille som precis ringt mig och det visade sig att bara bodde 2 minuter från där vi var, så vi körde dit.
Också invandrare. Prutade och prutade och svärfar kom in och hotade med att det var bäst att vi kom fram till en deal för vi har inte så många timmar kvar (gud förbjude att han skulle få en van ståendes på uppfarten). Så maken kändes sig tvungen att ta $3300 och gjorde det. Då kommer svärfar in igen och säger att han inte behöver ta det erbjudandet, vi kan få ha den ståendes på hans uppfart. Bara så att han kan säga sen att han minsann erbjud (dock så pass sent att han visste att maken inte skulle backa på dealen).

Men nu är bilen borta.

Just det, vi började morgonen med att åka till doktorn kl 8.00. Jag åkte till en walk-in-clinic (typ vårdcentral) istället för till vår vanliga doktor, han måste ju börja tro att vi är hypokondriker. Jag ringde i morse till vårdguiden och hon sade att jag skulle besöka läkare inom 24 timmar. Jahopp.
Så vi skyndade dit i morse och alla tester kom tillbaka negativt… ”Du kan väl titta iallafall? Det är inte normalt. Det gör ju ont.”
Så hon han knappt titta innan hon utbrast ”Oh, that’s a yeast infection alright. A really bad one. It’s all raw.”
Men fan vad trevligt då. Svampinfektion. Kronan på verket efter all tur vi haft på sistone.
Aldrig haft så jag vet inte hur det ska kännas utan har dragits med det i några dagar. 7 dagar kur. Jag som precis blev klar med antibiotikan i morse… (för övrigt den som är orsaken).

Nu är klockan 14.00, vi har 4 timmar till att jäkta runt. Hämta medicin, lämna tillbaka registreringsskyltarna, sätta in pengar på banken, säga upp bilförsäkringarna… Just det, packa! Bra idé att packa när vi snart ska till flygplatsen.

Nästa gång vi hörs är vi i Sverige!

 629   0     7