|   821   0     4
  Familjen | Husvagnsliv

Jag tror att min pappa är den enda som klättrar neråt på Noëlle-stegen, alla andra strävar efter att kläppa uppåt. Att få vara omtyckta av Noëlle.
När vi kom hit var Noëlle helt okej med min pappa, men ju längre vi är här, desto mer ogillar hon honom. Om hon vill gå till hunden och han stor bredvid vill/vågar hon inte gå.

Ni som följt med ett tag vet att hela min resa till Nordamerika för 5,5 år sedan i princip började med att jag sökte svar. Jag ville prata med min pappa. Jag ville veta varför och hur han kunde vara så frånvarande under min uppväxt.
Nu tackar jag snarare min lyckliga stjärna att han var just det – frånvarande.
När jag ser hur han behandlar allting runtomkring sig. Sina fruar, mitt barn, sin hund… Vem hade jag varit om jag hade vuxit upp i hans närhet? Inte den jag är.
Så fort jag för på tal hur frånvarande han var under min uppväxt skyller han på min mamma och sin mamma som vägrade låta mig åka hit och hälsa på ensam. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dem.
Han saknar något. Han är inte riktigt riktig i huvudet.

Han hånar och gör narr av Lilla N. Han respekterar henne inte alls som en liten människa. Han bara lyfter upp henne, trots att hon uppenbarligen inte vill. Han tar hennes napp. Han lämnar inte tillbaka henne till mig när hon gnyr och gnäller, istället ”härmar” han henne på ett nedvärderande sätt.
Enda anledning till att han inte gjort henne illa när hon gråter är att han vet att jag skulle spatsera ut härifrån och aldrig komma tillbaka. Om jag lämnade Lilla N ensam med honom är jag övertygad om att han skulle bruka våld på henne, nypa henne hårt i armen eller något annat.
Men det kommer aldrig ske. Han kommer aldrig att få ta hand om henne.

Som idag på båten, Lilla N höll i duschslangen och tittade på den, ungefär en decimeter från ansiktet. Då tryckte han igång den så att hon fick en hård stråle vatten i hela ansiktet. Vem gör så mot en 16-månaders? Sådana metoder används som tortyr på sina ställen.

Trots ovanstående fick vi en härlig dag på sjön. Dagen fullbordades när ett gäng delfiner lekte och simmade med båten på vägen tillbaka. Världens härligaste djur, så smart och lekfulla.


Pappas båt


Min finaste


Dagens högpunkt

Imorgon är det mycket som ska fixas, vi hoppas kunna åka norrut på tisdag för att hämta husvagnen.

  • Lämna in trucken så att de kan sätta fast 5th-wheel-hookupen
  • Fixa ett hyreskontrakt från början av januari
  • Ordna en check från banken på hela resterande beloppet för husvagnen
  • Ordna med registrering för husvagnen, temporära plåtar
  • Försäkring för husvagnen
  • Byta olja på trucken
 821   0     4
  
Reklam
  |   416   0     0
  Husvagnsliv

Har fått ett par frågor nu om trucken slukar diesel, och lustigt nog drar den mindre än de flesta vanliga bilar.
När vi kör blandat både motorväg (110 km) och stadskörning hamnar vi på ungefär 0,85 liter per mil, i enbart stadstrafik ungefär 0,75 liter per mil.
Inte så illa pinkat tycker jag :) Kom ihåg också att bensin och diesel är ungefär hälften så dyrt här.


0,85 liter per 100 km


Såhär glad är Lilla N i nya trucken

 416   0     0
  
  |   726   0     15
  Husvagnsliv

idag fick vi äntligen lite medvind! Vi började dagen 8.30 hos vägverket. 1,5 timme senare, några fax, huvudskakninga och annat gick jag därifrån med ett Florida-körkort. Det var mycket de inte tyckte om, men till slut gick jag därifrån med ett körkort, inte med namnet Clarke som jag hade hoppats, men ändå ett körkort.
Jag var bara så lycklig att hon hjälpte mig och var lite orolig att om jag gick och fixade papperet med Clarke som hon föreslog så skulle jag säkert komma tillbaka till någon som inte var lika hjälpfull, så jag tog vad jag fick, vi kan ändra namnet senare :)

Sen bar det av till Cocoa Beach där jag igår lyckades hitta exakt en sådan truck vi ville ha för ett lämpligt pris. Det stod att den redan hade grejen på flaket som vi behöver för att dra husvagnen (5th wheel hookup) och när maken ringde sade han att sätena var helt rena och fina. När vi kom dit så hade den inte alls det vi behövde på flaket och sätena var i ganska risigt skick, men med skydd över.
Med det priset och bara 30 minuter härifrån kunde vi bara inte passa. Det var exakt den vi ville ha… Bara 2006 års modell kan dra 23 000 pund (lite över 10 000 kg) och vi hade nästan tänkt börja tumma på det och ta en annan årsmodell.

Sen bar det iväg för att hitta en försäkring. Först verkade det som att ingen skulle vilja ha oss för att vi hade 3 månaders gap i försäkring (medan vi var i Sverige). När maken ringde förut ville de ha $2400 per 6 månader, alltså 30 000 kr per år, men vi hittade en lämplig försäkring till ett lämpligare pris.

Vidare till banken för att få ut $15 000 i cash, vilket var enklare sagt än gjort, så vi kom därifrån med en check istället.

Sen åkte vi till barnmorskan och fick höra bebis hjärtljud. Allt verkade bra och barnmorskan var trevlig.

Tillbaka till Cocoa Beach för att hämta trucken. Den ska tillbaka imorgon eller på måndag så att de kan installera 5th wheel hookupen som vi har beställt samt tvätta sätena.

Maken mailade husvagnsförsäljaren för att höra hur det går med husvagnen och den ska vara klar måndag eller tisdag!

YES YES YES! Finally. På måndag (eller tisdag morgon) lämnar vi Florida och åker och hämtar husvagnen. ALLTING ORDNAR SIG 😀

Sen får vi campa i Canada ett par månader, men men…

Här är vår fina truck Dodge RAM 3500, diesel, manual 6-speed:


 726   0     15
  
  |   613   0     4
  Familjen

Igår kom vi alltså till Florida, och det vore skönt att komma härifrån så snart som möjligt.
För ett par månader sedan meddelade min pappa att de skaffat hund – en pitbull. Jag blev föga förtjust. Hans fru försäkrade mig att det inte skulle bli några problem, min pappa är ju ”the dog whisperer”. Jo tjena. Jag har sett honom ha hund tidigare, och han varken är eller kommer att bli någon hundviskare.

Jag minns särskilt hans  rottweiler. Jag var tolv år och skulle gå ut i trädgården. Hunden hoppade på mig tills jag ramlade, jag har aldrig varit så rädd.

Den här hunden, som de för övrigt döpt till Emma Renée deWilde efter min pappas mamma, alltså min farmor i St Tropez (Renée DeWilde), är fyra månader. Visst, jättefin hund, men vi måste vara 100% på vår vakt. Noëlle är förtjust i hunden och hunden kommer upp för att pussas/sniffa/nosa och puttar omkull Noëlle som inte har så bra balans än.
Det är lite läskigt, hon är väldigt hoppig och blir agressiv så fort hon lägger sig ner och då hamnar i underläge.

Hundviskaren slår henne på nosen när hon bits och hundviskarens fru sparkar och har sig. Jättebra hunduppfostrare. Jag tror inte att hon blir långvarig, hunden alltså.

Men Noëlle är glad över att titta på hunden, gärna från min famn där hon är på tryggt avstånd, då även hon tycker att hunden är lite närgången.


Lilla N och Emma


En bild på sötis från flygplanet, där hon knyckte åt sig ett eget säte och flygvärdarna sa ”don’t worry about it” när jag bad om barnbälte. Tryggt!

 

 613   0     4
  
Reklam
  |   549   0     6
  Husvagnsliv

Nu är vi hos min pappa i Florida! De sa inte pip vid gränsen och flygresan gick fantastiskt. Jag tror allt flygande de sista månaderna har gett os en alldeles utomordentlig liten flygare :)

Idag ska vi till banken för att öppna konto. Jag ska också försöka träffa barnmorskan som förhoppningsvis ska förlösa mig ”hemma”.
Vi måste ha lite papper med pappas adress för att jag ska kunna byta in mitt kanadensiska körkort.

Första tröskeln att passera är att fixa körkort alltså. Sen försäkring så att vi kan köpa vilken truck vi nu bestämmer oss för, förhoppningsvis inte den i Nebraska som maken har som favorit… Då blir det en lång flygresa för alla tre (eftersom jag måste köpa den eftersom han inte har sitt Green Card än) och sen 24 timmars bilfärd tillbaka till Florida.
Vi får se!

Ska ta ut Noëlle så att maken kan kolla upp lite bilförsäljare här i Florida, det är säkert en hel del som inte listar sina bilar online.

Vi hörs!

 549   0     6
  
  |   488   0     3
  Husvagnsliv

Nu ska vi snart åka mot USA, ta oss över gränsen i bil och sen flyga till Florida.
Hoppas att de släpper in oss, att vi får en manlig, äldre man vid gränsen, och inte en 35-årig kvinna, som inte har fått sex på sju veckor och har något att bevisa.
Det slår fan aldrig fel, de som ger oss bekymmer vid gränsen är alltid, alltid kvinnor.

 488   0     3
  
  |   642   0     8
  Övrigt

Maken går ju på antidepp. Förut täckte hans företag 90%, så vi betalade ungefär 70 kr per månad. Nu när han inte jobbar kvar längre får vi betala själva, och det skulle gå på runt 700 kr i månaden.
Jag googlade lite på internet, och det funkar så fint att i Indien struntar de i läkemedelspatent. De anser att om folk inte har råd med medicin gör den ingen nytta, så de skapar sin egen medicin med samma huvudingrediens, döper om den till ett annat namn och tar en bråkdel av priset.
Nu har jag hittat några olika sidor och läst lite reviews. Jag valde ett ställde som matchade det billigaste jag hittade och notan landade på 135 kr för 30 piller. Mycket mer överkomligt än 700 kr.
Nu har vi inhandlat 100 piller (hey, man behövde inte ens läkarens recept trots att vi har ett). Lite läskigt, men det värsta som kan hända är att det är sockerpiller, och har vi riktig tur är det sockerpiller som ger maken en placeboeffekt. Mindre skadligt men lika effektivt? 😉

Hoppas att det funkar. Det ska ta 10-14 dagar att få pillren.

Kom och vifta lite med pekfingrarna nu, haha. Jag vet att det är lite omoraliskt. Det kostar att framställa läkemedel, men jag vet också att de tjänar en oändlig massa på läkemedel.

Har ni provat att handla piller på internet?

 642   0     8
  
  |   511   0     4
  Familjen

Imorgon ska jag gå och ge blod igen. Hoppas att det går bättre än i Sverige. Jag har kollat upp att min ”vampyr” Cade jobbar imorgon, så det ska nog gå bra!
Jag vaknade utan smärta imorse, så vi bestämde oss för att gå ner till parken och mata ekorrarna…vilket var helt fel beslut, för nu har jag ont igen. Det är bara att acceptera att foglossningen är här. Hurra! 😉


Noëlle älskar vattenmelon


Noëlle äter majskolv för första och älskar det också :)

 511   0     4
  
  |   427   0     0
  Gravid

Aj! Noëlle satt och hackade på min dator idag. Jag var lite orolig att hon skulle ramla ner mellan stolen och skrivbordet. Stolen var en tung köksstol i metall som stod på heltäckningsmatta, alltså inte vidare friktionsfritt. Jag höll i Noëlle och försökte skjuta på i sidledes med foton.

Pang! Jag vek mig dubbel av smärta nere i bebismagen. Nu kan jag knappt gå och förra graviditetens foglossning gör sig påmind.
Var det foglossningen jag kickstartade? Jag minns inte riktigt vilken sorts smärta det var, men inte kan det ha börjat såhär illa?
Jag vet att den var på väg, men jag hade tänkt början av augusti och att smärtan skulle komma långsamt men säkert.
Nu går jag runt här som en pingvin och kvider.

Hoppas det går över med lite sömn och vila… *drömma kan man*

 427   0     0
  
  |   527   0     7
  Familjen | Livet i exil

Alright, så jag vet att några av er har tvåspråkiga barn. Jag börjar känna mig elak och tycka synd om Noëlle. Hon babblar på på svenska, och kompisarna förstår ingenting.
När vi var på lekgruppen här om dagen förklarade hon fint för killen hon lekte med att hon ville ha ”mera” (bollar), men han förstod såklart inte. Hon förstod inte att han inte förstod, men jag kände mig ändå ledsen å hennes vägnar.
Trots det vet jag ju vilken gåva det är att vara tvåspråkig, och hon kommer själv snart att bena ut vad som är vad och att det bara är mamma som pratar svenska och att engelska är det språket hon får använda bland folk.

Tills dess gäller det att vara stark, att fortsätta med svenskan.

 527   0     7