|   1 346   0     4
  Övrigt

Gott nytt år bloggen! ♥
Här kommer en liten resumé av det gångna året.


Jag kämpade med vikten och började jogga. Greg gick tillbaka till jobbet efter nio månaders pappaledigt och jag och Noëlle försökte sysselsätta oss hemma så gott det gick. Efter ett 70-tal visningar sålde vi till slut huset den 15 januari, tji fick jag som tog egna bra (jämfört med mäklarnas) bilder på vårt hus; alla ville se huset! Vi åkte på husvagnsmässa och jag provade LCHF och tyckte inte alls om det. Noëlle smakade på kattbajs. Jag köpte en overlock/coverlock och började sy lite smått.


Vi började på allvar kika på husvagnar och hittade husvagnen med stort H. Många ifrågasatte vårt val. Vi bestämde vad vi skulle köpa för truck för att kunna dra vårt hus. Jag provocerade en del på bloggen vad gäller amning och annat. Det var fullt upp med katter som skulle vaccineras, deklarationer som skulle in och annat. Noëlle började bli stadig på benen men ville inte ta steget att börja gå.


Jag viktade vidare och var nere på 87 kg (från 109 när jag var gravid med N). Noëlle lärde sig sitt först förståeliga ord ”mera” som än idag används flitigt. Vi kämpade vidare med Green Card åt Noëlle och maken och pungade ut med femsiffriga belopp. Maken sade upp sig på jobbet och Noëlle fyllde ett år.


Noëlle var sjuk och blev röntgad för lunginflammation två gånger. Rena tortyrredskapen. Allting var emot oss. Ena bilen pajade, tre olika personer som skulle ha tagit katterna bangade, den sista så sent som dagen innan vi skulle flyga. Vi blev officiellt hemlösa. Vi kom äntligen iväg till Sverige och fick njuta av en underbar svensk vår. Noëlle lärde sig gå och vi fick äntligen plus på graviditetsstickan!


Vi njöt av ledigheten i Sverige. Vi hälsade på familj och vänner. Vi hängde lite med Hanna och Conrad i Stockholm. Gravidillamåendet satte igång. Vi gick på inskrivning hos BM i Sverige och fick betala 504 kr för ett samtal där hon talade om för mig att jag inte ska röka och knarka. Väldigt värt det. Not. Vi firade mors dag.


Lillebror Alexander tog studenten och vi bokade resa till Frankrike. Jag åkte till barnmorskan igen och fick lämna blod. Jag och Hanna tog med de små och åkte på fototräff i Hagaparken, där vi bland annat träffade Elin (Nevnarien) och vi hängde med Noëlles kusin Jack i Sollentuna. Vi fick äntligen en intervju i Montreal och beställde husvagnen. Noëlle fick tredagarsfeber med tillhörande prickar. Vi gjorde ultraljud och fick se Button och sen flög vi till Frankrike.


Vi spenderade tio härliga dagar i St Tropez, Frankrike. Sen lämnade vi Sverige efter tre underbara månader och flög till Kanada. Vi stötte på allehanda problem när det gällde de vaccin som immigrationsverket behövde men till slut hade vi alla dokument samlade och begav oss till Montreal. Glada i hågen gick vi på intervjun men fick avslag, de behövde mer bevis på att vi verkligen tänkte flytta till USA. Det blev en dyster resa hem.
Eftersom vi redan bokat biljetter till Florida chansade vi och åkte in trots att vi egentligen inte fick. Vi tog oss igenom gränsen och hittade utan problem exakt den trucken vi behövde. Vi åkte ut med pappas båt och Noëlle beundrade delfinerna.


Efter lite strul med de skumma bilhandlarna i Florida kom vi slutligen iväg till Elkhart, Indiana, för att hämta husvagnen. Den var mycket större än vi vågat hoppats på. Vi lyckades ta oss in i Kanada igen, trots att både trucken och husvagnen har amerikanska plåtar. Där skulle vi nu vänta tills Green Card-ansökningen blev klar. Inte helt enligt planerna, men men. Vi körde skytteltrafik mellan campingen och svärföräldrarna för att flytta alla våra grejer som stått i deras källare. Vi fick stopp i bajstanken och var med om vårt första riktiga oväder i husvgnen. Vi hade mycket tid för utelek och Lilla N älskade det. Vi renoverade kontoret och fick veta att Button är en pojke. Noëlle fick egen säng och började sova lite smått där. Vi bestämde oss för att ha förlossningen i husvagnen.


Jag fyllde 28 år och vi firade en månad i husvagnen. Vi fortsatte även denna månad med mycket utelek. Vi försökte köra iväg med husvagnen för att tömma tanken men fastnade istället med både trucken och husvagnen. Jag började virka. Lilla N började bli riktigt frälst i Emil i Lönneberga och fick en docka som hon döpte till Memil. Vi provade att blåsa upp födelsepoolen för att se att den fick plats. Maken och Noëlle fick äntligen sina Green Cards. Svårföräldrarna hittade något roligare än att komma ner och hjälpa till med Noëlle när jag föder barn, de valde att ställa till med julfest istället. Maken blev återigen sviken av sina föräldrar och hälsade att då behöver de inte komma förrän i februari. Vi tog oss över till USA.


Vi fick äntligen göra årets första mässa. Jag klippte Noëlles lugg och vi kom på att vi gillar att campa på Wal-Mart. Maken fyllde 40 år. Vi fick lära oss hur viktigt det är för amerikaner att vara armerade – alla gav oss råd att skaffa pistoler. Vi insåg också att det som kommer att bli svårast med livet i USA är hur religiösa de är. Vi kör mycket learning-by-doing, Noëlle älskar att vara med. Noëlle lärde sig att säga ”fuck”. Besöket hos makens syster blev inte så lyckat. Först lyckades vi stoppa husvagnen i diket och sen råkade vi ut för snöstorm (i oktober!)


Vi fick se lille Button i 3D/4D. Hos barnmorskan fick jag veta att bebisen låg vänd åt fel hål, ansiktet uppåt. Vi gjorde en mässa på Long Island i New York och sen flög lillebror Alexander in från Sverige för att bo med oss en månad. Vi besökte under flera dagar New York, Philadelphia och Washington. Jag och Alexander sprang på outlets och shoppade. Vi tog en heldag på Disney och började så smått att förbereda inför Buttons ankomst med bilbarnstol och allt vad det innebär.


Vi fick några fler härliga dagar i Florida innan det blev dags för Alexander att åka tillbaka till kylan. Vi tog lite studiobilder på Alexander och Lilla N. Jag köpte en ny kamera och vi började planera julen. Vi fick en liten myrinvasion i husvagnen. Vi hämtade äntligen upp min älskade mamma på flygplatsen eftersom hon ska spendera en månad med oss. En husvagn på campingen brann upp. Vi firade jul och avslutar det nya året med en dunderförkylning för både mig och Lilla N.

 1 346   0     4
  
Reklam
  |   789   0     13
  Familjen | Gravid | Livet i exil | Tyckmycken

Jag såg att punkten om omskärelse i mitt förlossningsbrev skapade lite frågor.
Det har gått några år sedan jag skrev om det här med manlig könsstympning. Förlåt, så får man inte kalla det. Det är ju inget mer än en omskärelse. Könsstympning kallas det när man gör det på kvinnor av religiösa skäl. Det massövergrepp som pågår här i Nordamerika är inte könsstympning, det är bara omskärelse.

Här i USA omskärs än idag nästan 60% av nyfödda pojkar innan de lämnar sjukhuset. Sextio procent. Anledning? Inte av medicinska eller religiösa skäl utan av estetiska skäl. Jag får rysningar när jag skriver det. De ser på förhuden som om det vore ett medfött fel. Något man måste rätta till.

Maken är omskuren. Det är de flesta i hans kull. I början hade jag ingen aning om att det var det han var. Visst, han har lite kortare förhud, men jag trodde bara att han var sådan. Kom igen, det första man gör är ju inte att ifrågasätta utseendet på sin partners kön. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tänka mig att han var omskuren. Han är ju varken jude eller muslim och kommer inte från något u-land.

Det tog två år för mig att förstå. Vi pratade lite om omskärelse en kväll två år efter att vi hade träffats och jag berättade att jag aldrig varit med någon som var omskuren. Han tittade på mig som om jag skiftat till en grön nyans och plötsligt fått ett tredje öga i pannan. Typ.

-”Men jag är ju det?”
-”VA? Nej. Det kan du inte vara. Du är väl inte jude? Eller mussla? VA? Vad säger du? Är du seriös?”
-”Alla i Kanada är det. Det görs på alla pojkar.”

Jag fick panik och ville fly hem till Sverige. Tänk om det skulle bli jag och han. Tänk om vi skulle skaffa barn. Tänk om vi skulle få en son? Tänk om. Tänk om. TÄNK OM.
Jag fick panik. Klockan var mitt i natten och jag kunde inte direkt visa min avsky mot detta obskyra beteende. Jag höll en låg profil, sov inte mycket den natten och började googla så fort vi vaknade nästa morgon.

Han hade rätt, de flesta i hans kull är omskurna i Kanada, men tack och lov är siffran betydligt lägre idag. År 2003 var det 14% i Kanada. I USA är det tyvärr mycket vanligare, strax under 60%.

Nu är vi där. Det blev han och jag. Vi skaffade barn tillsammans och nu väntar vi om ett par dagar en son. Tack och lov tycker inte maken att vi ska omskära Button. Han säger att om det inte längre finns medicinska anledning (som om det någonsin funnits det) så ska vi inte göra. Jag drog en lättnande suck när han sade det.

Jag får fortfarande inte prata om det som könsstympning, för han anser inte att det är det. Sen att det sänker känseln i ollonet och påverkar sexlivet, precis som det gör på en kvinna som omskärs, det är oväsentligt. Oavsett så är båda i mina ögon ett övergrepp.

Det är ett smärt- och riskfyllt ingrepp och det görs här på små försvarslösa barn som aldrig kan göra det ogjort. Som inte har någon talan. Det används inte ens alltid bedövning. Jag blir illamående när jag skriver det här.

Jag är tacksam att maken är lite mer up-to-date så att Button slipper stympas samtidigt som mitt hjärta gråter för alla små pojkar därute som omskärs varje minut.
Button kommer att bli den första pojken på makens sida som inte är omskuren. Maken, svärfar, svågern, Noëlles kusiner…allihopa är det.
Hoppas det inte ställer till något problem för honom.

Jag vet att många av er har läst om det här på min gamla blogg när det begav sig, men för er som inte har gjort det – hade ni en aning om att nästan 60% av nyfödda pojkar omskärs i USA?

 789   0     13
  
  |   746   0     5
  Gravid

I brist på något annat att blogga om så får ni se mitt förlossningsbrev. Ska fundera lite till om det är något jag har glömt.
Nu ska jag bara packa den där nedrans väskan.

Jag vill inte föda barn igen.
Nope.

Sen vill jag bli kvitt den här förkylningen också. Det bara rinner ur både ögon och näsa.

Birth Plan in case of transfer to Holmes Regional Hospital, Melbourne, FL

Quick facts

-Birth mother’s name: Stephanie XXXXXXXX XXXXXX
-Needle phobic
-Quick first water birth at home in March 2010 (6,5 hours from first contraction)
-We know we are having a boy

Attendants
I would like the following people to be present during labor and/or birth:

-Husband: Gregory Clarke
-Midwife: Mary Hall

Labor

-If possible I would like to labor in water.
-I will probably want it dark and quiet during labor.
-I want it as natural as possible, no epidural, no pitocin (but husband Greg will have the last word here, he will know if I mean it).
-I would like to eat and drink if I wish.
-I want as few people as possible to be present, and for them to be as quiet as possible (i.e. no residents, no students).
-Do not offer me pain medication, I will ask for it if I need it

Birth

-I do not want an episiotomy, I would rather tear naturally.
-If a C-section becomes necessary I would like to be put out rather than being awake, if possible. I want baby to do skin to skin with daddy until I am ready.
-I do not want daddy to leave baby’s side unless medically necessary.

After birth

-I want to hold my baby right away, putting off any procedures that are not urgent.
-I want to breastfeed as soon as possible.
-I do not want Pitocin after I deliver the placenta unless it is necessary.
-I want the umbilical cord to stop pulsating before clamped and cut.
-I want my husband to cut the umbilical cord.
-I want all newborn procedures to take place in my presence.
-I do not want my baby to get eye drops.
-I want either my husband or myself to stay with the baby at all times.
-I want the baby with me 24-hour.
-I want my daughter brought in to see me and meet her little brother as soon as possible after the birth.

Feeding issues

-I plan to breastfeed exclusively, no pumping unless the baby is at risk.
-Do not offer my baby formula, sugar water or pacifier.

Circumcision

-I do NOT want my baby boy circumcised.

Discharge

-I would like to be discharged from the hospital with my baby as soon as possible.

 

 

 746   0     5
  
  |   854   0     4
  Gravid | Övrigt

Idag såg vi denna på Wal-Mart. Det är vanligt att folk har sådana här stickers här, men då bara bilderna som symboliserar familjen… Dessa har dock tagit det hela ett steg längre. Vi fick oss ett gott skratt, haha.

Dagsformen då? Sådär. Jag vill fortfarande inte föda barn. Han kan gott stanna därinne några månader till. Det stramar och spänner och jag är otympligare än otympligast, men inga känningar av att något är på gång. Jag hoppas att han stannar inne till januari.
Idag har vi iallafall förberett lite. Jag har packat skötväskan full med nödvändigheter till Noëlle när hon och mormor måste dra iväg. Maken har plockat fram poolen, den står nu härinne istället för i källaren. Jag har skissat lite på ett förlossningsbrev. Jag måste fortfarande packa en BB-väska, ifall att vi måste förflyttas. Annars är vi väl redo, fysiskt iallafall.

Jag är snorig som en gris och hoppas verkligen att det går över snart. Palla att vara helt täppt i näsan vid förlossningen. Noëlle har varit superkinkig i en vecka nu eftersom hon också varit sjuk och just nu vet jag inte hur jag ska orka med henne och en nyfödd. Men det löser sig väl, som det mesta.

 854   0     4
  
Reklam
  |   677   0     6
  Familjen | Foto & Film | Gravid | Hemmet | Vardag

Idag kom julklappen som vi beställde för julklappspengen Lilla N fick av morfar Carl-Gösta ♥
Ända sedan Noëlle föddes har jag vetat att jag vill ha ett kök åt henne en dag och det har mest lutat åt IKEA:s kök eftersom att jag ville ha ett i trä och inte ett sånt där plastigt som finns att köpa på den här sidan pölen.
Efter lite research på Amazon hittade vi detta, som vi tyckte var finare än IKEA:s och gav mer för pengarna. Idag knackade det på dörren och när vi såg den stora lådan förstod vi precis vad det var.
Tajmingen kunde inte ha varit bättre – Noëlle börjar äntligen krya på sig lite efter fyra dagars feber och hon var ivrig att hjälpa till med byggandet. Vi tror ju mycket på det här med hands-on-learning, så det var ett perfekt tillfälle för Noëlle att få stoppa rätt skruvar i hålen och hjälpa till att skruva i dem :)

Nu kan man ju fråga sig hur vi kan få plats med det här i husvagnen, haha, men finns det hjärterum, finns det stjärterum! ♥
Kanske ska skissa upp hur vardagsrummet ser ut när det är utpackat och inpackat, så får ni se. Om ni vill.

För stunden får ni hålla till godo med de här bilderna. Och en liten film med damen i action. Jag blev alldeles paff när jag såg hur hon direkt visste hur hon skulle använda microvågsugnen – knappa lite, vänta några sekunder och sen plocka ut maten. Vi använder inte micron så mycket eftersom den bara funkar när vi har riktig ström, men hon har minsann snappat upp.

Tusen tack morfar ♥

[videofyme id=”348162″ width=”480″ height=”270″]

Annars då? Nu är det bara fyra dagar kvar tills beräknat födelsedatum. Läskigt. Button ligger fortfarande under mina revben och jag har fått Noëlles förkylning. Snorig och ont i halsen. Hoppas, hoppas nu bara att det försvinner innan det är dags att föda.

 677   0     6
  
  |   627   0     6
  Familjen

Haha, okej. Inte riktigt. Hon gillade verkligen hundens bur och kröp frivilligt in där ♥ Hunden tyckte hon var en konstig prick som ville sitta därinne frivilligt.

Pappas fru erbjöd mig återigen en hoprullad tidning som jag kunde slå hunden med :roll: Jag tackade nej och förklarade att vi inte slår djur och att jag definitivt inte vill att min dotter ska se djur behandlas på det sättet. Då försökte hon pracka på Greg tidningen istället, utan att lyckas.

Just det. Noëlle fick en vTech digitalkamera i julklapp av dem. Ett par dagar innan vi kom hade hunden varit själv hemma och slitit paketet i tusen bitar och tuggat sönder stora delar av kameran. Jag vill inte veta hur mycket stryk den fick då. Stackars fina hund.
Den är hur söt som helst och den var riktigt go’ med Noëlle häromdagen. Den hade ätit något dåligt och var lite slö vilket passade Noëlle perfekt.
Hon älskar verkligen den där hunden ♥

 

 627   0     6
  
  |   525   0     2
  Gravid

Lite roligt att de flesta tippar på att han kommer att vara kortare och väga mindre än Noëlle :)
Kom på att jag inte dragit till med någon gissning, så här kommer den:

Jag gissar på 3:e januari klockan 16.15 och Button kommer att väga 4650 gram och vara 57 cm lång.

 525   0     2
  
  |   459   0     3
  Familjen

Min älskade lilltjej har gått och blivit sjuk. Hon började kännas varm på julaftonskvällen och inatt peakade febern med 39,7.
Hon är snorig och hostar och jag är lite orolig att jag ska behöva föda med världens förkylning.
Lilla N vägrar både pappa och mormor när hon är sjuk och det är svårt att göra allt för henne när jag knappt kan röra mig :(

Hoppas bara att hon frisknar till snart så att vi kan få lite sista sömn innan Button kommer.

CPU-fläkten på min dator har gått sönder också, så det blir ett bildlöst inlägg från laptopen. Ska se om jag kan skicka maken att köpa en ny fläkt, för jag kan nog inte lämna Lilla N:s sida idag.

 459   0     3
  
  |   782   0     6
  Familjen | Husvagnsliv

Lite bilder från gårdagen. Första julen i husvagnen :) Inte riktigt lika bra som julafton hemma i Sverige, men vi hade mamma/mormor här iallafall ♥
Noëlle fick öppna klappar i sin takt. Hon ville helst leka lite med varje sak innan hon fortsatte med nästa. Hon fick en massa kul leksaker och vi har lekt ute med Aquaplay, spelat ballongspelet (som hon vann båda gångerna!), tittat på en ny Lotta-film (tack moster Johanna!) och en massa annat skoj.
Fröken fick lite feber igår kväll så vi har inte sovit så mycket, men hon är vid gott mod så vi fullföljer vår plan att åka till min pappa på ”lunner” (lunch/dinner) i eftermiddag.

Hoppas att ni alla fick en underbar jul!
Lyckligtvis blev det ingen bebis igår, ett datum av tre avklarat. Ja, jag vill helst inte att stackarn ska komma ut på julafton, juldagen eller nyårsafton :)

 782   0     6
  
  |   667   0     8
  Familjen

Klockan är halv elva och vi har precis öppnat färdigt våra julstrumpor. Sjuksköterskeförklädet blev en riktig hit, kolla hur hon posar, haha. Värsta blivande modebloggaren.

Nu ska vi fixa lite mat till buffén. Det blir mat och julklappsöppning efter Noëlles middagslur. Perfekt!

God jul allihopa!

 667   0     8