|   1 119   0     4
  Foto & Film

Jag minns när jag tog den här bilden. Noëlle var ungefär 5 veckor. Vi hade kört förbi en slänt där jag sett att det växte förgätmigej. Jag hade tidigare sett bilder med dessa blommor i hjärtform och efter lite efterforskningar på internet visade det sig att det är ganska vanligt att de växer just såhär.
Jag tog med mig kameran och makroobjektivet och vi stannade till vid slänten på vägen till svärföräldrarna. Det var varmt och svettigt, jag fick maskrosfläckar på hela byxorna, blev myggbiten många gånger och Noëlle skrek i bilen, men det var det värt!
Det här är fortfarande en av mina tio favoritbilder ♥

Jag har alltså sålt 1000 bilder! Av drygt 50 stycken som jag ladda upp nån gång i november 2010. Det har genererat ungefär 6000 kr. Inte så illa eftersom jag inte har gjort ett jota sedan dess. För att fira min tusende bild har jag idag laddat upp drygt 20 bilder, så får vi se vad som blir godkänt :)

 1 119   0     4
Reklam
  |   505   0     2
  Husvagnsliv

Nu dog battieret. Aldrig hänt förut. Nå, borde vi vända om? Det är uppenbarligen inte menat att vi ska till Florida.

image

Vårt batteripack var inte tillräckligt fullt för att starta monstertrucken, men som tur var hade grannen extra långa startkablar så att vi kunde starta den med husvagnens batteri.

Tror jag ska köpa mig en skraplott för snart måste väl turen vända? :)

Nu får vi se om vi kan ta oss lite närmare Florida. Tur att vi åkte en dag tidigare för vi har tappat så mycket tid och ligger efter i schemat. Vi har åtta timmar kvar att åka, tänker ta tre före lunch, stanna länge för att leka och äta, kanske stannar till efter middag, ta tre timmar när barnen sover och sen två imorgon bitti för att anlända direkt till mässan.

Håll tummarna för att inget mer pajar.

 505   0     2
  
  |   676   0     5
  Foto & Film

Ni har ju hört mig tjata en del om att vi inte kan åka dit vi vill, att vi måste rätta oss efter mässorna. Well, på sistone har det varit lite jobbigt med montrar som ramlar ihop och stämplar överallt och f-ing j-vla företagsprylar som belamrar hela bakrummet.
Efter de här två dagarna när allt gott åt fanders har vi alltså bestämt oss för att ge upp mässorna. Tjäna pengar på annat sätt. Åka dit vi vill, dra nytta av de lägre månadsavgifterna på campingarna och stanna lite längre på varje ställe. Jag kan knappt vänta tills vi får se Utah, Wyoming, Nevada, etc.

Henriettae undrade hur vi då ska tjäna pengar. Ptja…det finns alltid pengar att tjäna om man bara är tillräckligt motiverad och disciplinerad. Översättning är ju en av mina andra inkomstkällor. Jag tänkte också satsa lite mer helhjärtat på webdesign – både sälja åt andra och fortsätta bygga egna för att tjäna annonsintäkter. Något annat jag pysslar med är ju stockfoto. Jag har berättat lite om det tidigare.
Jag laddade upp ett 50-tal bilder i november 2010. De har fått ligga där sedan dess och de ger mig ungefär 300 kr i månaden i genomsnitt. Då lägger jag alltså inte ner något arbete. Hyfsat bra tycker jag. Nu tänkte jag ta upp det här igen och faktiskt ladda upp fler bilder, utöka min portfolio.
Vad kan man ladda upp då? Allt möjligt. Husdjur, blommor och solnedgångar har de i överflöd, men annars så.
Här är några bilder jag hade på hårddisken som jag har laddat upp idag. Vi får se vad som blir godkänt :)

Jag laddar nästan uteslutande upp hos Shutterstock. Det är en av de största så man får många försäljningar samtidigt som de inte har lika höga krav på bilderna som iStockPhoto t.ex.

Ska inte tjata mer om det här, jag har en egen hemsida om stockphoto, på engelska, kan länka den sen :)

Imorgon åker vi vidare mot Florida. Vi får se om vi kommer fram eller om något mer tänker gå sönder.

 

 676   0     5
  |   822   0     8
  Övrigt

I morse när vi skulle packa ihop för att åka vidare skulle Greg bara kolla något i bakrummet så han slajdade ut. Några stora metallkrokar hade gett vika efter vår guppiga åktur igår och alla stämpelväggar hade åkt av och ramlat ner på golvet. Stämplar låg spridda över hela rummet.

Jag fick nog av alla problem vi haft på sistone och vi bestämde att vi ska sadla om. Vi gör färdigt de tre-fyra mässorna vi redan betalt för och försöker få igen så mycket pengar som möjligt sen slutar vi.

Vi satt i bilen och pratade om alla ställen vi kan besöka när vi blir fria från mässorna och plötsligt ryckte det tag i trucken och jag såg delar flyga iväg i min spegel. Trasigt däck. Det är ganska vanligt i så här stora husvagnar, men däcket lyckades slita sönder underredet en del, biten som sitter över däcken är borta och naturligtvis är min kyl och frys trasig igen.

image

image

Det är inte meningen att vi ska till Florida helt enkelt. Kanske stormen Debbie tänker vända om och kasta upp oss i luften? 😉

 822   0     8
  
Reklam
  |   528   0     2
  Övrigt

En liten post för er som inte hänger med oss på instagram.
1. Bild på Milo i söndags morse. Vi åkte då istället för på måndagen.
2. Kraschad i bilen draperad i leksaker.
3. Vi stannade vid en lekpark och fick beundra vår klätterapa lite.
4. Home sweet home. Vi återförenades med vårt hem, packade upp och gjorde lite stämplar.
5. Åt på restaurang och Milo fick sitta i egen stol, lycka!
6. Spenderade några tusen på att fylla kylen igen, i morse, på Wal-Mart.
7. Noëlle fick ett plommon och tog några bett. ”Mamma, hjärta!” Jag vände mig om och hon hade mycket riktigt bitit ur ett hjärta.
8. Vi åkte ett par timmar och stannade sedan för lunch. När jag kom till dörren såg jag en massa avslitna kablar på ett av däcken. ”I hope that’s something we picked up” sade jag till maken. ”Nope, that’s us” konstaterade maken. Det var alla kablar till mikro och kyl… ironi, jag som två timmar tidigare fyllt kyl och frys. Han satte fast allting med bultband så att det inte skulle släpa I och så tog vi oss till närmaste Home Depot.
Jag var orolig att vi skulle behöva lämna in för att reparera för det såg jäkligt illa ut, men efter ett par timmar hade maken fixat allt.


 528   0     2
  
  |   529   0     4
  Familjen | Husvagnsliv

Ni som hängt med här några år vet vilken fruktansvärd tandläkarfobi jag har. Och nålfobi. 2008 lossnade en bit av en fyllning i en tand. Min nemesis-tand.
Denna tand har de fixat och donat med många gånger. Det var så illa att tre olika tandläkare vid tre olika tillfällen försökte laga den men efter tre bedövningssprutor höll jag fortfarande på att gå sönder av smärta. Anledningen att tre olika tandläkare provade var att de var övertygade om att tandläkaren innan bara var dålig på att sätta bedövning, för inte kunde det väl vara så att de inte tog? Ett av besöken avslutades med att jag satt och hyperventilerade i en plastpåse (för så ska man tydligen göra).

Anyways, 2006 innan jag åkte till Kanada lyckades de fixa den med hjälp av lustgas och en massa bedövning. 2008 gick den alltså sönder igen.
Efter traumat var jag livrädd för att fixa tanden igen så jag gick till en klinik i Kanada där de pysslar med sedation-dentistry, man får alltså narkos. Det tyckte jag lätt ypperligt och tänkte att då kunde de ju fixa hela käften på mig när de ändå höll på.
Tills jag fick prisförslag, jag minns inte riktigt vad den uppgick till, men det var 40-50 000 kr kanske. Då lade jag det projektet på hyllan och har inte varit hos tandläkaren sedan dess. Man kan säga att jag tog på mig strutshuvudet och stoppade det djupt ner i sanden.

Eftersom fyllningen varit trasig i sisådär fyra år var det alltså på tiden att den ramlade ut tyckte den. Och det gjorde den på planet när jag tuggade på något. Jag fick lite småpanik, svalde en Alvedon i förebyggande syfte och grinade lite när jag tänkte på allt – kostnad, tid, smärta… Noëlle tröstade ”no gråta mamma”.

Eftersom tanden efter otaliga lagningsförsök mer eller mindre bara bestod av fyllning är typ halva tanden borta nu. Och jag måste alltså göra något åt saken. Jag har för mig att de sade något om att sätta på en krona (heter det så på svenska?) och det skulle såklart kräva ett besök och sen ett återbesök eller något. Det är ju lite svårt att få till när man ständigt förflyttar sig. Sen var det det där med pengar. Vi har precis pyntat ut med 30 000 på trucken, hur mycket kommer det här att gå på nu?
Det finns ett billigare alternativ och det är ett piller som de ger en som gör att man i princip är så lullig att allt går på ett kick och man inte minns mycket efteråt. Det låter inte alls lika attraktivt som att vara helt nedsövd men antagligen billigare. Det bör inte vara något problem med amningen vad jag har läst, men Milo ammar fortfarande så pass ofta att jag inte kan lämna honom med maken några längre stunder. Jag får väl pumpa.

Så jaa, jag mår sådär just nu. Tänkte ta oss ner till Florida iallafall för där kommer vi vara ett par veckor så då kanske jag hinner fixa något.

Annars då? Jo, vi kom fram till husvagnen idag – vi åkte en dag tidigare än planerat. När vi kom fram frågade jag om Noëlle var glad att vara hemma, varpå hon svarade ”Yes mamma, kööök” och började leka i sitt kök.

Maken noterade direkt att kylskåpet inte var på – det var slut på propangas. Vi hade 1,5 tank kvar och alla trodde att kylskåpet bara drog pyttelite när man har det inställt på elektricitet, men så var tydligen inte fallet. Det kan inte ha hänt för så länge sedan för det luktar bara lite rutten fisk, kanske ett par dagar på sin höjd. Vi fick alltså kasta all mat i frysen och allt sådant där dyrt som står i kylskåpsdörren – ketchup, senap, sylt, Ajvar, Pesto, osv. Oh well, kylskåpet och frysen fick sig en grundlig och välbehövligt rengöring.

Katterna har försökt föröka sig medan vi var borta men annars är de i gott skick om än väldigt kelsjuka :)

 529   0     4
  
  |   741   0     16
  Tyckmycken

Vi bestämde oss för att äta på McDonalds på SkyCity med mamma/mormor innan vi skulle flyga.
Alla som varit däruppe vid lunchtid vet hur galet med kö det är och hur svårt det är att få bord.
Vi hittade till sist ett bord som vi, liksom alla andra, på ett väldigt svenskt sätt ”paxade”. Vi dukade av föregående besökares bricka, satte oss på ena sidan och ställde en väska på den andra sidan av bordet. Mormor gick och ställde sig i kön.

Efter några minuter ställde en man från bordet bredvid en överfull, smutsig bricka på vårt bord.
Jag tog brickan, ställde tillbaka den och meddelande att vi skulle äta vid bordet och att jag inte ville ha en smutsig bricka där.
Han skickade genast tillbaka brickan och sade att den inte var hans.

Det blev tyst runtomkring och jag fick ögonkontakt med mamma i kön så att hon skulle vara beredd ifall nåt hände.

Jag lät meddela att jag struntade i vems det var och att han isåfall kunde bära bort den eller ställa den på räcket, sedan ställde jag den återigen på hans bord.
Mannen: ”Du kan göra det själv.”
Jag: ”Nej, den stod inte på mitt bord.”
Mannen tog brickan och hävde ur sig ett ”Jävla kärring”.

Jag vände mig till maken som stod på andra sidan bordet med Milo på magen.
Maken till mig: ”I don’t know Swedish, but I know what ‘jävla kärring’ means.”
Mannen: ”Is there a problem?”
Maken försökte ta sig förbi mig men jag sade åt honom att inte gå dit med Milo. Han, plockade av sig Milo, gav honom till mig och likt en lejonhanne sträckte han på sig så att han blev två decimeter längre, gick över till den huvudet kortare mannen, såg ner på honom och sade: ”You called my wife a ‘jävla kärring’.”
Undermening när han gav mig Milo var att ”visst, vill du slåss, varsågod, jag tänker försvara min familj” och mannens familj blev orolig och försökte hålla honom tillbaka.
Mannen: ”Yes?”
Maken: ”I would like you to show some respect. I wouldn’t call your wife that.”
Mannen: ”But your wife IS a jävla kärring.”

Jag sade åt maken att det inte var värt det. Han vände sig tillbaka mot oss. Tysnaden bröts, folk började diskutera och jag fick en handfull uppmuntrande nickar av andra svenskar.

När familjen väl gått började folk prata. Damen bredvid som såg och hörde allt sade att det var förskräckligt och att hon gärna skulle ha vittnat om det hänt något.

Maken hanterade det hela så väl och det var så skönt att han stod upp för mig. Med sina 188 cm och ganska stadiga kroppshydda kan han ”intimidate” vem som helst.

just det – till er som kom fram och hälsade på Arlanda, det var jättetrevligt :)
Noëlle gjorde sina bästa Simba-rytningar, haha.

 741   0     16
  
  |   751   0     11
  Familjen

Jag hinner inte göra något långt inlägg för jag måste packa, föra över alla foton jag tagit till en extern hårddisk och umgås lite till med familjen. Imorgon bitti klockan nio ger vi oss av mot Arlanda för vidare färd till Toronto. Buuhuu.
Det är aldrig roligt att åka *snyft*

Här kommer en liten bild på dagens midsommarfinis ♥


Noëlle i Sverigedräkten jag köpte förra året
.


En bild på finmormor och Milo, den utstrålar sådan glädje.


Milo har äntligen tagit nappen!

Milo har hittat en napp han gillar. Eller rättare sagt – jag fick nog av att vara hans napp på nätterna så jag köpte sjutton olika sorter så fick han välja. Han valde såklart en i latex med en form som inte finns längre. Den ser ut ungefär som när mina småbröder var små, symmetriskt rund och större längst ut. Jag köpte två, snordyra, på Babyproffsen så nu får jag scanna internet efter fler.

Idag tog han sig upp i krypställning för första gången, publiken tillströmmade och han gjorde det om och om igen och såg så lycklig ut. Dock är han nog inte redo att börja krypa än.

Han sitter också själv, men inga längre stunder och man kan inte lämna honom ensam än :)
När räknar ni att ett barn sitter? När det själv kan balansera 30 sekunder eller när man kan gå ifrån och lämna barnet sittandes? Eller när det själv kan komma upp i sittställning?

Tjingeling! Nästa gång hörs vi från, uhm, USA, alltså på måndag tidigast. Eller jag kanske bloggar från telefonen före det =)

 751   0     11
  
  |   882   0     9
  Familjen

Titta vilka fina bilder Hanna B tog på barnen igår…och vänta tills ni får se de som hon tog på oss allihopa i fredags. I love it ♥
Och vet ni vad? Ni kan boka henne. Vilka ovärderliga minnen att ha i framtiden, helt underbart. Åh, jag blir så glad av bilderna.
Kolla in hennes sida här (som hon designade och jag byggde) 😉


 882   0     9
  
  |   768   0     18
  Tyckmycken

Jag trodde verkligen att folk skojade. Eller hoppades.
Varje gång vi kommer till Sverige blir vi lite sugna på att flytta hit. Vi tittar på hus och funderar på hur vi skulle försörja oss. Jag har tänkt att, ”ja ja, jag får väl stå ut med 30% skatt”. Nu har jag börjat gräva lite djupare i det här och försökt förstå mig på det här med arbetsgivaravgifter. Eller egenavgifter. Är det på riktigt eller?

Om vi flyttar hit och jag fortsätter att översätta skulle jag inte få betala 30% utan – *trumvirvel* – 54,69% i skatt. Och det är vid minimumlön, jag skulle kunna tjäna ynka 5000 kr i månaden och betala den skattesatsen. 31,42% i egenavgifter och 33,93% i kommunal skatt. Seriöst?
Snälla, kan inte någon motbevisa mig? Säga att jag har fel? Sen ska jag betala ytterligare 25% av allting jag handlar i moms? Snälla, säg att ni skämtar?
Och då har det tydligen blivit bättre sen alliansen tog över. Vad hade jag betalat för ett par år sen, 80% eller?

När den första tanken som slår mig är ”jaha, hur ska jag kunna tjäna lite svart för att överleva?”, då är de verkligen någonting fel med systemet.

I Kanada brukade jag betala 19-25% skatt, och de tycker att de har alldeles för hög skatt eftersom de jämför sig med USA.

Jag antar att det söta, röda lilla torpet med vita knutar får förbli en dröm…

 

 768   0     18