|   1 196   0     6
  Husvagnsliv

Vi åkte för att köpa en ny vattenpump och åt på restaurang på vägen hem.
Av en slump fick svenska flaggan vi köpte igår följa med in som underhållning.

image

Det satt ett sött litet par bakom oss och efter en stund sade mannen: ”Talar ni svenska?” Utan brytning men på ett språk som inte använts på länge.
Jag knatade över till deras bord och pratade lite. Han förstod det mesta, så länge jag talade högt och tydligt och artikulerade väl. Det var…likt något jag aldrig hört tidigare. En 150 år gammal svenska som överlevt här i Minnesota.

Mannen var 81 år, född 1931. Hans farmor och farfar hade utvandrat 1850 eller 1860 från Småland och båda hans föräldrar hade pratat svenska. Wow!
Han själv hade bara besökt Sverige ett par gånger.

Glädjen och stoltheten lyste i hans ögon när han fick använda sin svenska. När jag åter satte mig vid mitt bord översatte han för sin fru vad vi talat om.

Mäktig upplevelse. Tänk om vi inte tagit med flaggan som N satt och viftade med, eller om N varit ett tystlåtet barn som inte suttit och pladdrat på.
Då hade våra vägar aldrig korsats.

Det är sånt här jag älskar med vår livsstil.

 1 196   0     6
  
Reklam
  |   1 161   0     3
  Husvagnsliv

Bildstormsvarning!


Vattentornet.


Alla butiker hade skyltar på både engelska och svenska Hardware (Järnvaror) och det var dalahästar överallt.


Vi hittade svenska flaggan målad på en vägg och på alla affärer stod det ”Välkommen” och det var svenska flaggor.


Inne på antikaffären hade de en del svenska grejer, och en del mindre svenska grejer (tyska krigsgrejer?) sen gick vi och åt på Swedish Inn.


Köttbullelunchen serverades med majskolv, potatismos och rostat bröd och utan lingonsylt…fast köttbullarna var goda!


Efter lunchen knatade vi vidare och fick se Karl-Oskar och Kristina samt Vilhelm Moberg (nåja, deras statyer). I huset bakom finns Mobergs skrivbord.


Såhär skulle Karl-Oskar och Kristinas hus ha sett ut på riktigt.
På en sten stod det: ””And all the stones wherever he looked; broken stones, stones in piles, stone fences, stone above ground, stone in the ground, stone, stone, stone.” Från boken.

I en liten glänta på andra sidan Karl-Oskar-huset ligger den äldsta, svenska kyrkogården. Det kändes mysko att se gravstenar med svensk text.
”Saliga äro de döda som i herranom dö.” Vet inte riktigt vad det betyder… Sven blev bara 13 år :(


Det här är ett litet museum typ, de ordnar midsommar här och det finns en affär med svenska prylar. Relativt nybyggt, men inte så illa gjort tycker jag. Ser nästan svenskt ut, lite tegel på taket bara…


Det här lilla huset däremot, som ligger på samma tomt är ett äkta, gammalt hus målat med falu rödfärg.


En del av den svenska affären :)


Noëlle hittade en liten kompis och hon lekte med ljuset i lyktan i 20 minuter + dagens loot, lite choklad och geléhallon.

Det blev ju en hel del bilder haha. Sorry, men det var sjukt intressant. Jag har försökt att både läsa och lyssna på Mobergs böcker, men aldrig ens tagit mig igenom första boken. Detta var när jag var tonåring och bodde i Sverige. Kanske ska prova igen nu när jag har lite att relatera till.

 1 161   0     3
  
  |   494   0     4
  Vardag

…och snart är jag bara överviktig och har inte fetma längre, yay! Jag verkar gå ner i vikt som en trappa. Ner, upp litegrann, ner upp litegrann.
Funkar fint, känner inte att jag har bantat den här våren men vågen visar ju neråt.

Vikt vid start: 99,6 kg
Vikt idag: 87,4 kg
Sedan sist: -2,5 kg
Total minskning: 12,2 kg
Veckans BMI: 30,2
Total BMI-misnkning: -4,2
Kvar till mål: 22,4 kg

(3 kg per stjärna)

 494   0     4
  
  |   634   0     7
  Arbete | Husvagnsliv


Älskar den här bilden jag tog av en staty förra veckan.

Jag vill va’ friiiii som en fågel, friiiii som en fågel, la la la la la…

Nu har vi gjort vår sista mässa och ett nytt kapitel i vår blanka bok påbörjas. Det är så himla spännande, kul och underbart att vara fri. Mässorna var vårt ankare, vår överlevnad, vår inkomst. Är ovissheten läskig? Lite. Mer maken än jag som är orolig.
Jag har jobbat som översättare i 6 år och det är inget konstant pengaflöde. Vissa månader skulle jag kunna tjäna 40 000, kr andra kanske 7 000 kr. Men det ordnar sig. Det gör det alltid.
Jag tänker jobba så mycket jag kan de månader som det finns mycket och sen ta vad jag får de andra månaderna.
Främst tänker jag jobba på kvällarna, när barnen sover. På dagarna ska vi umgås, leka, utforska.
Det blir mindre bilåkande och lite längre på varje ställe (vi tänker kanske 2-4 veckor, beroende hur vi gillar’t), allt med barnens intresse i åtanke.

Iiih vad spännande! Vi börjar vårt nya kapitel med att besöka lite svenskhistoriska saker här i Minnesota.

Ni hänger väl med?
Tjingeling!

 634   0     7
  
Reklam
  |   387   0     1
  Familjen

…eller näe förresten, det gör de inte. De har inte en aning och de bryr sig inte, för precis såhär tycker de:
”With your U.S. passort, the world is yours!”

Idag fick vi Noëlles pass skickat till oss. Jag är så himla glad att Noëlle kunde få det på en gång, nu är hon amerikan, forever. Och jo, de kanske är dryga, ignoranta och självgoda, men det är ett jäkligt bra pass att ha.

Eftersom jag inte bott här tillräckligt många år efter min 14:e födelsedag kunde Noëlle inte ärva mitt pass. Här gäller ju territorialprincipen, man blir amerikan om man föds här. Men för några år sedan kom en ny lag ut som sade att om barnet klarar alla krav för att få Green Card och har en amerikansk förälder så blir de automatiskt medborgare när de får Green Card.
Himla piffigt!

Nu väntar vi bara på maken. Han måste bo här i 3 år för att få söka medborgarskap. Det vore ju jäkligt puckat att dra till något annat land (typ Sverige) innan han fått det. När väl hela familjen har det kan vi ju flytta tillbaka hit, pensionera oss här eller göra vad tusan vi vill.

 387   0     1
  
  |   548   0     5
  Familjen | Husvagnsliv

Idag var det uppsättning av monter, men eftersom vi bara har några backar med stämplar gick vi och roade oss på Mall of America istället.
Mall of America är USA:s näst största shoppingcenter, vi har varit på det största också, som ligger i King of Prussia, PA (Pennsylvania) men jag visste inte ens att det var det största förrän jag började kolla idag.

Hursomhelst, MOA har 520 affärer på 390 000 kvm. Äventyrsparken är den största inomhusparken i USA. De har precis börjat gräva för att dubbla köpcentret i storlek och lägga till en vattenpark.

Vi hade hur kul som helst. Vi var lite begränsade med vår 7-månaders och makens vrickade fot, men vi gjorde så gott vi kunde. Vi tog med en av de andra försäljarnas dotter, R, som är 10 år.

Noëlle fick ett åkband och en förälder fick följa med gratis så vi turades om. Sen köpte vi lite lösa biljetter så att R också skulle få åka.
Attraktionerna hade längdrestriktioner,  92 centimeter var minimum på ganska många, och Noëlle är längre än så, så vi satte igång och åkte några av de karusellerna.
Sen såg hon båtbanan, ni vet en sån där med värsta stupet? Jag såg inte stupet och tänkte att med 92 cm som längd kan den inte vara så farlig.
Jo tjena! När vi kom fram till första stupet började jag ångra det hela. Herregud, jag klarar knappt sådana karuseller med stup och nu var N med, hon satt framför mig i stocken och jag skulle hålla kvar henne och mig, woah!
Vi tog oss ner och jag var så lättad att vi överlevt och trodde att det var över. HAHA. Eller hur. Upp för en till backe och så kom det riktiga stupet. Helt galet.
Noëlle klarade sig bra, hon ville inte ”åka igen mamma”, men hon grät inte iallafall.

Däremot såg vi en annan liten tjej som grät och jag blev så himla rörd. Det var ännu en av barnkarusellerna, de satt på en vägg, typ som Fritt fall och så åkte de upp och ner, upp och ner och längst ut satt en liten flicka som kanske var 4-5 år. Jag såg hur hon började bli ledsen, hon blev mer och mer ledsen och jag såg hennes mamma stå där röra sig upp och ner som om hon skrattade generat och viftade lite med händerna framför ansiktet. Sen såg jag att hon inte skrattade, hon grät. Hon stod och mimade/sade till sin lilla tjej att ”It’s almost over, It’s almost over” och jag hade inte långt till tårarna. Det var så ledsamt.
Noëlle ville åka, men när jag såg hur inhuman den som körde karusellen var vägrade jag släppa in henne där. Tänk om hon reagerat likadant och tjejen inte hade stannat karusellen? Då hade jag nog hamnat i fängelse.

Vi hade en toppendag och Noëlle älskade varje sekund… Vi får se om vi får tillfälle att gå tillbaka – mässan ligger på andra sidan gatan.


Lilleman i morse.


Noëlle hittade kompis C, hennes största idol i livet.


Det är svårt att fotografera för att man ska se hur stort det är, men här kommer några bilder.


En av berg-och-dalbanorna med loopar och grejer, kolla däruppe *kräks*


Lite mer berg-och-dalbanor. I den orangea banan så roterade vagnarna medan man åkte.


Noëlle och jag åkte en liten berg-och-dalbana.


Den här traditionella karusellen åkte damen 5 gånger. ”Again mamma?”


Alltså, kolla stupet. Herregud, vad tänkte de när de tyckte att en 2-åring (92 cm) kunde åka här, haha. Men det gick ju bra 😉
(Greg hade burit kameran på höften och lyckats ratta om inställningen och visste inte hur man fick tillbaka den, därav lång slutartid.)


Den här gigantiska klätterställning gick jag och R upp i när barnen sov middag. Scary stuff. Man hade sele på sig och fick gå balansgång, gå på rep och alla möjliga grejer. Sen en stor rutschkana i slutet :)

Toppenkul dag! Vi gick bara in i två av de 520 affärerna, Janie & Jack (of course!) och Lego (of course!) :)

 548   0     5
  
  |   595   0     9
  Familjen

Ett par bilder från idag. Vi har flyttat norrut nu och det var bara 32 grader idag. Det lustiga är att det knappt är någon skillnad på 32 häruppe och 42 nere i mitten. Häruppe är vi nära en av de stora sjöarna så luftfuktigheten skjuter i höjden vilket gör att det känns varmare =)

Vi är i Bloomington, MN (Minnesota) och här ligger bland annat Mall of America, ett av de största köpcentrumen med berg-och-dal-bana och andra karuseller inomuhus. Ska bli skoj! Vi ska även besök Lindstrom, en sån där typisk svensk stad där skyltarna fortfarande är på svenska och många pratar svenska.

 595   0     9
  
  |   567   0     7
  Familjen | Foto & Film | Husvagnsliv

Vi är ute i den amerikanska prärien. Jag frågade Greg var tusan vi ska vara på somrarna? Vi är ju ganska långt norrut nu och ändå är det över 40 grader på dagarna. Tänk att inte kunna gå ut för att det är för varmt? Det är man inte van vid. Det är för att vi är inne i landet tydligen, ute vid kusten borde vi vara. Då vet jag.

Idag åkte vi till ett naturreservat och tittade. Noëlle tyckte att det var hur kul som helst. Hon ville se 15-minutersfilmen om hur vi har förstört prärien om och om igen, hon klappade på bisonoxarna och tittade på allt som fanns att se.

De försöker återskapa lite av prärien på en plätt så det finns lite vilda wapitihjortar och bisonoxar. Jätteintressant och vi hade supermysigt alla fyra.

Och eftersom jag knappt hinner blogga så blir det mastodontinlägg när jag väl gör det, höhö.


En snirklig väg genom den vackra prärien.


Prärien.


Mycket riktigt, visst har wapitihjorten tofsar hjärtat ♥
(och det stavas med ett F men jag orkar inte göra om bilden)


Klappa bison, leka med ben och horn, träffa djur i underjorden…


Bisonoxar som killar på den nya prärien.

Och så ett par filmer på barnen. Milo som tar sig upp i sittande och Noëlle som snackar om pippi och ”Daddy is stark” och lite annat :)

 

[videofyme id=”580085″ width=”480″ height=”270″]
Milo sätter sig upp.

[videofyme id=”580096″ width=”480″ height=”270″]
Noëlle pladdrar.

 567   0     7
  
  |   462   0     2
  Familjen

Hon är så himla rolig vår flicka. Som ni ser på bilden ovan har hon en sårskorpa på hakan. Hon fick den när hon drattade omkull häromdagen och hon bet sig ordentligt på båda sidorna av tungan.

Hon har klagat i dagarna tre över hur ont det gör på hakan, stackarn. Ikväll skulle jag natta henne och hon låg ner och höll på att somna. Plötsligt satte hon sig upp och utbrast: ”Mine fine, mamma. Mine skala hakan.” (Jag är okej mamma. Jag har skalat hakan.) Hon höll ut sitt lilla finger, jag tände lampan och såg att hon höll fram sårskorpan från hakan. Hon hade alltså ”skalat” sin haka och jag dog av fnitter :)

För den som undrar så täcker det engelska ordet mine både I, I am, me, my, myself och mine. Väldigt fiffigt tycker jag.
Om någon frågar hur gammal hon är svarar hon: ”Mine two.” Och när något verkligen är hennes så slänger hon på ett äganderätts-S på slutet, ”It’s mines.”
Det är så himla kul att höra språket växa fram ♥

 462   0     2
  
  |   474   0     2
  Arbete | Familjen

Idag är sista dagen på näst sista mässan! Känns spännande.
Nästa mässa (nästa helg) är hela gänget samlat, alla vi som är på resande fot. Det är kul, så att vi kan ta farväl. Vi kommer att hälsa på på mässorna om vi är i närheten och vi har lovat att besöka den mässan som är i Florida i februari =)

Igårkväll fick Noëlle feber så jag och barnen är hemma idag. Vi körde in Greg som får jobba på mässan idag. Vi chillar hemma. Äter glass, ser på film, ritar och spelar spel. Milo kryper ordentligt nu och tar sig runt överallt! Han kan ta sig upp i perfekt sittande men kan inte sitta stabilt utan trillar efter en stund. Helst rakt bakåt, bonk!
Ni fotograferar förstår hur det känns – jag missar hela den där najsiga perioden där de kan sitta men inte ta sig fram, haha. Ni vet, man kan placera dem sittandes och bara fota på för de kan inte ta sig någonstans. Jamenjättebra, min lilla kille kryper innan han sitter 😀
Han måste hänga på storasyrran i alla hennes eskapader antar jag. Trodde faktiskt inte att han var så intresserad av att ta sig runt eftersom han varit en så pass lätt och lugn bebis, tänk så fel man kan ha.

Ett par bilder från mässan igår:


Noëlle sitter och pysslar. Vi köpte Crayolas Mess Free stämpelsätt. Perfekt, en genomskinlig stämpeldyna som bara funkar på det speciellt papper, likadant med tuschpennorna.


Två av pojkarna på mässan, 3 och 4 år hade med sig sina cyklar, så vi tog med Noëlles cykel också.

Edit: Äsch, bara för att jag sade att han inte kan sitta skulle han nu motbevisa mig. Han har suttit längre stunder hela dagen för att sedan ta sig ner i krypandeställning igen, så jag antar att han huxflux bara lärde sig både och. 6 månader och 3 veckor, in i Milestone-kalendern =)

 474   0     2