|   1 419   0     41
  Familjen | Tyckmycken

Tack för alla fina kommentarer de senaste dagarna ♥

130216a

Jag har en kusin i Belgien som fick en liten son i julas. Hon beklagade sig precis och var så ledsen över att hon skrivit in den lille på dagis i sommar och det gör ont i hjärtat på mig. Jag frågade vad de har för regler i Belgien, som ju ändå är ett EU-land och de får 9 veckor mammaledigt där med möjlighet att lägga till 4 månader föräldraledigt.

Här i USA går mammorna tillbaka till arbetet efter 6 veckor. Sex veckor? Då har man ju knappt slutat blöda och i övrigt återhämtat sig från förlossningen känns det som. Det gör fysiskt ont i hjärtat på mig när jag tänker på alla små som måste separeras från sina föräldrar så tidigt. Är det inte något som är skevt i samhället?

Jag pratar om mammor som lämnar ifrån sig sina små mot sin vilja. Jag vet att det finns weirdos därute som vill tillbaka till arbetet och tycker att det är skönt att slippa sina små, men jag pratar alltså de som inget hellre vill än att vara hemma men tvingas tillbaka till arbetet.

I Sverige kan man iallafall vara hemma en stund med barnen, men jag vet många som skulle vilja vara mammor på heltid, få uppfostra sina egna barn. Vet ni vad det kostar samhället per barn att ha dem på dagis? Jag hittar inte ens några aktuella siffror, men 2008, för fem år sedan, kostade det samhället 157 200 kr i genomsnitt. Alltså 13 100 kr i månaden per fulltidsbarn. Jag vet många föräldrar som ekonomiskt sett skulle klara av att vara hemma om de fick en liten del av den kakan. Hälften, eller kanske en tredjedel. Men nej. Eller jo, vissa ”generösa” kommuner ger vårdnadsbidrag på 3 000 kr för barn mellan 1-3 år. Bättre än ingenting kan tyckas, men varför så lite och varför inte alla?

Skulle du hellre ha velat/vilja vara hemma med dina barn, men har tvingats tillbaka till arbete av ekonomiska anledningar?

”Normal is getting dressed in clothes that you buy for work and driving through traffic in a car that you are still paying for – in order to get to the job you need to pay for the clothes and the car, and the house you leave vacant all day so you can afford to live in it.” ~Ellen Goodman

0
 1 419   0     41
   ,

41 svar på Sådant jag går igång på

  1. Jag håller med dig fullt ut. Det är helt jädra sjukt!!! Något är allvarligt fel här. Usch jag ryser när jag tänker på det.
    Jag hat ångest nu när vi är tvungna att skriva in lillan på förskolan när hon blir 15månader, det tycker jag är tidigt, men vi har tyvärr inget val pga ekonomin. Nu blir det inte förskola på heltid, maken går ner till halvtid, men ändå! Hon kommer vara så liten… Storebror var hemma till han var 21 månader och det kändes mycket bättre. Han kunde då prata en del och göra sig förstådd på vad han ville.
    Men om jag kunde välja och inte bry mig om ekenomin så hade jag gärna varit hemma (ja maken också älskar att vara föräldrarlwdig så vi hade väl fått dela, jobba 50% var) mycket längre med båda barnen. Sen hade jag aldrig velat gå tillbaka och jobba heltid igen utan halvtid hade varit lagom så man ändå fick mycket tid med barnen. Ja i min drömvärld är det så! Det är tragiskt att man ska behöva välja jobbet framför att få vara med sin familj…

    • Stephanie skriver:

      Ja, det är något skevt tycker jag. Speciellt eftersom många familjer skulle klara sig om de fick en liten del av vad det faktiskt kostar staten att ha barnen på institution.

  2. caroline skriver:

    För mig har dagis ( och nu även frita) aldrig varit frivilligt utan ett måste…. min man och jag har båda jobb men i lägre medelklassen och vi måste jobba båda för att gå runt. Har dock turen att i alla fall kunna jobba deltid och sonen vara 1, 5 när han började på dagis. Men han har bara två år kvar till han inte får gå på frita längre och jag har redan ångest för att han kommer bli ”nyckelbarn” :(

  3. christian skriver:

    Nu finns ju risken att jag får på skallen ordentligt här, men hela samhället är ju uppbyggt på att båda föräldrarna ska arbeta för att ekonomin ska gå ihop, men det har inte alltid varit så. Förr var ju mannen på arbetet, och frun tog hand om barn och hushåll. Missförstå mej rätt nu, jag är absolut för jämlikhet (även om jag vägrar kalla mej feminist), men då kunde en familj leva på mannens lön, men det går ju inte idag, inte för alla i alla fall. I vår familj jobbar frun deltid, och tar hand om barn och hushåll, vaf-n tänker nog många nu, men det är faktiskt enda sättet att få det att fungera hos oss, då jag kör lastbil och är borta hela veckorna. Men det ska ni veta, att jag beundrar verkligen min fru som orkar med allt arbete det innebär…
    F.ö. tycker jag det var ett riktigt bra citat av Ellen Goodman. Vart är vi på väg egentligen? När man knappt kan överleva utan minst ett kreditkort, åtminstone i usa, men resten av världen är ju på väg dit också. Behöva vara skuldsatt för att överleva? det är ju rena snurren, och det passar inte min livsfilosofi som är ”har du inga pengar så kan du inte handla”. Jag har visserligen ett kreditkort, men det används bara när jag handlar från usa, eftersom inget annat funkar. Nä, jag fortsätter att handla med kontanter, och tar därmed risken att betraktas som en skum typ :)

    • Stephanie skriver:

      Jo, jag är väl glad och tacksam att jag får rösta och bära jeans, men jag tycker att jämställdhetsdebatten har gått lite långt.

  4. Anja skriver:

    Nu ger jag mig ju tydligen in i ett getingbo, för jag håller ju inte alls med. Men – varifrån tror ni egentligen att pengar till den där ”kakan” kommer från?! Om man vill vara hemma heltid med sina barn går det alldeles utmärkt – precis som ni säger kan man klara sig på rätt lite pengar, och då får man väl ta av besparingar eller klara sig med hjälp av familjen, eller på en lön – men kom inte och säg att man ska få del av det från samhället om man inte vill jobba och bidra själv heller. Varför ska jag som arbetande betala skatt för att någon annan ska få bidrag och gå hemma längre än den långa föräldraledighet vi trots allt har i Sverige? Sjukvård, vägar, skola, äldrevård, etc – allt kostar för samhället, för alla ska ha möjlighet att få del av det. Skulle man helt plötsligt då dessutom börja pytsa ut höga vårdnadsbidrag så skulle det bli en ren minuspost. Ja, barn på dagis kostar – men man kan ju inte se det som en isolerad kostnad, för föräldrarna som då arbetar drar ju in pengar till samhället. En vårdnadsbidragstagare bidrar ju inte med en skatteintäkt till samhället och blir ju då en dubbel belastning. Tyvärr är det så – sen får ni tycka hur synd som helst om barn, föräldrar som ”bara” får vara hemma ett år, och fan och hans moster. Jag tycker det är helt rätt, och som sagt – vill man vara hemma längre utan bidrag går det alldeles utmärkt, men då får man se till att finansiera det själv – vilket är helt i sin ordning.

    • Stephanie skriver:

      Mitt problem är ekorrhjulet. För som du säger är det många saker som kostar – bland annat dagis. Och för att betala för detta dagis måste mammor lämna sina barn på dagis för att dra in de skattepengar som ska täcka kostnaden. Moment 22. Man har inget annat val. Man går till ett arbete för att betala för att ens barn ska gå på dagis. What?

      • Anja skriver:

        Fast det du säger är inte sant. Du drar två slutsatser som inte är beroende av varandra – folk måste arbeta för att bekosta en dagisplats? Nej, så är det inte. Sverige är inte ett arbetsläger (vi är tvärtom för slappa med att låta folk slippa undan arbete och leva på diverse bidrag anser jag) och vill du vara hemma utan inkomst så kan du vara det – men Hej, ska ta med lite överflödiga saker till Malmö i veckan – har du lust att ställa in mina Mad Men-boxar och de fyra el. fem böckerna från i våras i hallen så får jag med dem ner? Tack!
        Mdu kan inte välja att skaffa barn, stanna hemma i år efter år utan att jobba – ochsven kräva att andra skall ge dig betalt för det. Du kan hoppa av ekorrhjulet när som helst – MEN då får du vara beredd att betala för det. Återigen – varifrån tror du pengarna till utbildning, vård och annat som de flesta tycker är ganska bra saker att ha, kommer ifrån? Folk som är hemma med sina barn? Nej, från oss som arbetar. Vill du arbeta hemifrån – göra det. Men tänker du ett steg längre, utifrån ett REALISTISKT samhällsperspektiv så fattar du nog (hoppas jag iaf) att det bara är fånigt att Itta och säga att alla borde ha rätt att få vara hemma med sina barn. Det har aldrig varit så – möjligen en kort liten period från 50-70- talet när västvärlden gick på högvarv, men även då fick kvinnor i den vanliga medelklassen ta jobb för att kunna dra runt familjen. Vilka tror du städade, skötte om sjuka osv då? Nu, tack vare den feministiska rörelsen – som du alltid klankar ner på – och den ekonomiska utveckling kan kvinnor också få spännande och utvecklande jobb och slipper ägna hela livet åt att vara hemma med barnen om de inte vill (och vill man så går det också, men med en mindre budget. Som det ALLTID varit) – man är faktiskt INTE ett weirdo bara för att man tycker att livet kan handla BÅDE om familj och den egna utvecklingen. Jag tycker man är rätt knäpp om man bara vill vara med sina barn – tala om inskränkt i mina ögon. Ett, två år, visst. Men mer än så – icke. Och man är INTE en sämre mamma för det. Bara en som vill ha ett eget liv också – och som bidrar till samhället, så att andra också kan få var hemma med barn, få sjukvård, få en bra utbildning osv.

  5. Anja skriver:

    Glömde säga grattis till bebisen!

  6. sandra skriver:

    Som samhället är uppbyggt idag, med att alla barn går på dagis så känns det okej att lämna dottern de fåtal timmar hon behöver. Det rör sig i vårt fall om 9-12 timmar i veckan då vi båda jobbar skift (vilket innebär att vi vuxna inte ses så ofta men det får man väl ta). Men skulle det finnas fler ”hemmabarn” som hon kunde få träffa ibland så skulle jag mer än gärna vara hemma på heltid om jag hade möjlighet. I dagsläget finns det inga barn alls hemma på gatan när hon kommer hem från dagis, och som den framåt och sociala tvååring hon är så saknar hon sina kompisar under längre ledigheter och frågar varje morgon om hon ska få leka med dem idag.

  7. Catharina skriver:

    Jag håller med Anja ovan. Jag tycker inte man på något sätt kan säga att man som hemmaförälder ska ha rätt till pengar som det hade kostat att ha barnet på förskola. På samma sätt som man som pensionär inte har rätt till extra bidrag för att man inte bor på ett subventionerat äldreboende.

    Vi har en oerhört generös föräldrapenning och föräldralagstiftning i Sverige om man jobbar. Man får trots allt pengar för att vara hemma med sitt barn, i väldigt många fler dagar än i många andra länder.

    Sen är det tråkigt att den här debatten blivit så svart-vit. Antingen så är man tydligen en karriärhetsare, eller så är man en flummig hemmamamma som vill sko sig på samhället. Det finns ju massor med gråzoner…

  8. Karin skriver:

    Jag håller med Anja. Om det vore så att det inte fanns barnomsorg skulle kvinnor stängas ute från arbetsmarknaden till stor del. Och vet ni vad, arbetsmarknaden BEHÖVER kvinnor. Det är också lätt att tänka att alla ”borde” kunna ha ett fritt och härligt jobb som kan utföras när och varsomhelst med bara en dator men då är det mycket annat i samhället som inte skulle fungera.

    Framväxten av barnomsorgen i Sverige var en revolution och är det som har bidragit till den jämställdhet vi faktiskt har i Sverige idag. Däremot – det är självklart att man ska få vara hemma med sina barn om man vill, men staten ska inte bekosta det. På samma sätt som att staten faktiskt inte bekostar att jag jobbar deltid för att ha en balans i livet. Alla barn går inte heller på dagis på heltid vid tidig ålder. Snarare ganska få skulle jag säga.

    Men visst, jag är ju bara ett weirdo som ville tillbaka till arbetet.

    • Stephanie skriver:

      Men problemet är ju inte bara att staten inte bekostar det – de bekämpar det genom så pass höga skatter att man inte kan klara sig på en lön. Som jag skrev nedan, kvinnor går till ett jobb för att dra in skattepengar till staten för att betala de skattepengar det kostar att ha barnen på dagis. Visst, när vi snackar ett barn går det på ett ut, men om vi snackar 3-4 barn kostar det med största sannolikhet staten MER att ha barnen på dagis än vad mamman drar in genom att arbeta.

  9. Mel skriver:

    Jag tycker helt klart att man ska kunna få den möjligheten att vara hemma lite längre. Att vissa kommuner betalar runt 3000 i vårdnadsbidrag är galet. Jag fick plugga redan när min yngsta var 11 månader, för att få lite pengar. Gillar verkligen inte att det måste spela så stor roll att man ska ha pengar för att klara sig. Nu är jag gravid med tredje och vill inte börja jobba när barnet är 1 år, ska försöka ordna på något sätt att man får vara hemma längre än så. Äldsta var jag hemma med lite över 2 år, underbart tyckte jag då..

  10. Thereza skriver:

    Jag håller med dig Stephanie. Skulle mina barn gå på dagis så skulle det betyda att jag under ett antal år skulle ha 3 barn på dagis samtidigt och jag kan garantera att det skulle kosta staten mer än vad jag skulle dra in om jag jobbade de åren
    .
    Sen så är jag ganska trött på den här debatten om att kvinnor blir ”fast” hemma med barn och inte blir lika jämställda. Jag tror på ALLA individers jämställdhet och att ALLA familjer själva ska få bestämma hur de vill göra med sin familj och inte att man därför ska anses ”onormal” och jobbskygg om man vill vara hemma längre med sina barn, pappa som mamma.
    Så trött på den attityden i Sverige, att alla måste vara likadana! Vissa vill jobba, andra vill vara hemma längre med barnen, tycker det ska få vara varje individs eget beslut. Det är ju inte som att jag som valt att vara hemma med mina barn kommer vara det för alltid, småbarnsåren går snabbt förbi (därför jag inte vill missa något), sen kommer jag ju också återgå i arbete och dra in skattepengar. Och väljer man att vara hemma ännu längre så slipper ju dessutom staten betala ut någon särskilt hög pension när man blir gammal eller hur?!

    My opinion anyway…

    • Anja skriver:

      Jättebra för dig – så länge du betalar det själv. Jag har då ingen lust att pröjsa ÄNNU mer skatt för att du ska kunna vara hemma ÄNNU längre. För det är så det funkar förstår du – om du är hemma måste någon annan betala för att du ska kunna vara det, för återigen – pengarna du får i bidrag kommer från arbetande skattebetalare, inte från andra som går hemma. Jag skulle självklart vilja vara ledig och göra saker jag tycker är roliga hela tiden också – men jag vill då inte vara det på någon annans bekostnad. Skillnaden är ju att jag inser just detta – att för att jag ska kunna gå hemma med bidrag så måste någon annan gå till jobbet och betala för min hemmavaro. Det är inte jante, taskig attityd eller något liknande – det är ren och skär logik, sunt förnuft och fakta.
      Jag tycker absolut inte att man per automatik skall klassas som jobbskygg om man vill vara hemma med sina barn länge – men vill man ha bidrag för den ledigheten, ja, då sätter jag ett stort fett likhetstecken mellan det bidragstiggeriet och lathet. Du är trött på ”debatten” om kvinnor som blir fast i hemmet – JAG är så trött på folk som har din typ av åsikter, för det visar på hur dålig insikt man har i samhällsekonomi och att man saknar basala kunskaper om hur ett samhälle är uppbyggt – och hur egoistisk man är som inte ser utanför sin egen lilla familjesfär.

      • Stephanie skriver:

        Fast grejen är ju att man inte KAN bekosta det själv. Det var det hela grejen handlade om, att folk inte har något annat val. Staten gör valet åt en. Om pappan i familjen kunde få behålla säg 5000 kr mer i lön skulle kanske familjen ha råd att ha mamma hemma. Hur han skulle kunna få behålla så mycket i lön? Genom att inte subventionera dagis så till den grad. Det är inte klokt att man ska kunna ha 3 eller fler barn på dagis för totalt 2 500 kr i månaden, och då är det maxtaxan.
        Vi kan räkna lite. Familjen Svensson. De har tre barn på dagis eftersom de inte har råd att förlora mammans inkomst. Hon tjänar riktigt bra och drar in fina pengar till staten. Hon tjänar 40 000 kr i månaden på sitt jobb och bara för att vara generös så säger vi att hon inbringar 60 % i skatt. Hon betalar 288 000 kr om året i skatt, inte illa. Fast hennes barn kostar fortfarande samhället 450 000 kr. Makes sense?

        ”För det är så det funkar förstår du – om du är hemma måste någon annan betala för att du ska kunna vara det, för återigen – pengarna du får i bidrag kommer från arbetande skattebetalare, inte från andra som går hemma.”
        Du slog liksom huvudet på spiken ”om du är hemma måste någon annan betala för det”. Det är ju det som är problemet. Sverige är ett bidragssamhälle. Om inte skatten vore så jäkla hög skulle inte var och varannan kotte behöva leva på bidrag. *slår huvudet i väggen*

      • Thereza skriver:

        Först och främst, DU betalar knappast ÄNNU mer skatt för att jag ska kunna vara hemma med mina barn. Snarare så tjänar samhället på att jag inte har mina barn på dagis. Ifall jag hade det så skulle det som jag sagt tidigare innebära en mycket högre månadskostnad per vart och ett av mina barn än de 3000 kr man får i vårdnadsbidrag. Observera att detta dessutom endast betalas ut under 2 års tid, medan barnet är 1-3 år gammalt. Det innebär i sin tur att de som har mer än ett barn hemma samtidigt och besparar samhället på TVÅ ELLER FLER dagiskostnader ändå bara kan ha ETT vårdnadsbidrag om man inte har väldigt tätt emellan barnen vilket de flesta inte har.
        Jag kan garantera dig att jag dessutom inte är en sån höginkomsttagare att jag skulle dra in mer skattepengar om jag arbetade under dessa två år som bidraget betalas ut än vad som sparas in på att jag väljer att ha barnen hemma.
        Så DU kanske behöver kolla upp DINA basala matematik-kunskaper som du visar upp här, istället för att försöka läxa upp andra om deras. Jag tycker detta är ren och skär logik, sunt förnuft och fakta för att citera dig. Så att jag skulle vara en ”dubbel belastning” är en rent av felaktig anklagelse. Kommunen sparar ju in pengar på mitt val så jag anser att ett annat namn än just vårdnadsBIDRAG hade varit mer lämpligt.
        Utöver detta så gör ju det faktum att jag och andra föräldrar väljer att ha barnen hemma längre så att det inte blir ÄNNU större barngrupper på dagis som är ett stort problem idag eller hur?! Jag får dessutom ha min äldsta dotter som är lite över 3 år kostnadsfritt på dagis ett antal timmar i veckan (allmän förskola) om jag vill fast jag är hemma med den mindre men väljer istället att ha henne hemma. Det gynnar väl också de andra barnen som går på dagis? Eller kanske något annat barn som då kan få hennes plats?
        Och något annat bidrag har i alla fall inte jag nämnt någonstans att jag vill ha. Istället har vi valt att pussla för att få våra föräldradagar (som ALLA har rätt till) att räcka tills VI anser att våra barn är redo för förskola eller annat. Inte tills du eller någon annan säger att de måste vara redo att slungas ut. Skulle inte förvåna mig om du håller med SSU om deras förslag om obligatorisk förskola för alla barn från 3 år. Ska staten verkligen få bestämma om sånt och därmed få omyndigförklara alla föräldrar?! Jag som förälder vet väl bäst vad mina barn behöver.
        Det jag anser är att vi som är hemma borde få lite mer än de 3000 kr per månad av de pengarna som ändå sparas in eftersom det gör så stor skillnad om barnen går på dagis eller inte och dessutom till mer än 3 års ålder med tanke på att barnen går på dagis tills de fyller 6 år. Sen kan du säga vad du vill, har inte för avsikt att besvara något mer från dig med tanke på hur du tilltalar folk här inne…

        • Thereza skriver:

          Glömde skriva att jag även ger en arbetslös chansen att komma in på arbetsmarknaden, bara ännu en positiv aspekt…

          Over and out!

  11. Maarit skriver:

    Hej

    Jag blir sa less pa att det alltid ska klankas ner pa sverige som har ett av de basta i varldens mamma, pappa bidrag, stanna hemma lange …listan kan goras lang

    jag onskar att nar jag fick barn att jag bodde i sverige…nej istallet bor jag i ett av varldens dyraste lander…vi tjanar ratt mycket men betalar ocksa valdigt mycket pengar till allt!!!

    jag har sedan min forsta son foddes 10.11.2009 varit hemma mamma…med annu en son i april 2011…..problemet har ligger i att om jag gar och jobbar…sa tjanar jag inte tillrackligt mycket for att betala dagis….vi skulle alltsa ga back ca 1000 chf varje manad…..allt ar privat….man far inget fran kommunen…

    och som sagt…annu samre i usa…..lyckligt lottade svenskar!

    Grattis till nr, kram maarit

  12. Eva skriver:

    Det är alltid trevligt gå in på din blogg och ta del av din vardag med man och barn. Den här bloggen tillhör den lilla bloggrunda jag gör när jag har tid. Som alltid skriver du tänkvärt och underhållande. Din fråga i det senaste blogginlägget var ” Skulle du hellre ha velat/vilja vara hemma med dina barn, men har tvingats tillbaka till arbete av ekonomiska anledningar?” Mitt svar måste förstås bli att det är självklart att jag vill vara hemma med mina barn tills de är stora nog att kunna tala för sig. Inget barn ska behöva tillbringa hela dagarna på statens uppfostringsanstalt skilt från sina föräldrar.

    Jag delar verkligen inte de åsikter som de feministiska vänstertanterna skriver här bland kommentarerna. Jag ryser när jag läser trams som att framväxten av barnomsorgen har bidragit till att vi har jämställdhet i Sverige. Som om inte andra länder har jämställdhet utan att vara vare sig socialistiska eller feministiska. I andra länder kan mannen försörja familjen på en lön och man behöver inte skicka iväg barnen för att kvinnan skall kunna förverkliga sig själv. Där kan föräldrarna ge barnen sina värderingar i stället för att barnen skall uppfostras till den rätta läran av pappa staten.

    Jag ryser när jag läser vad som skrivs i kommentarerna. Att en mamma som vill vara hemma skulle bli en dubbel belastning eftersom hon inte bidrar med en skatteintäkt till samhället. Hör ni hur det låter, ”en dubbel belastning”! En person som har sådana tankar anser uppenbarligen att staten äger oss människor. Att allt vårt värde ligger i att vi är en del i ett statligt produktionsförlopp där vår uppgift ligger i att generera pengar till staten som sen skall fördela dem efter politiskt behag. Jag får frossa när jag läser att vi har en oerhört generös föräldrapenning och föräldralagstiftning i Sverige och att man trots allt får pengar för att vara hemma med sitt barn. Som om vi ”får” pengar av pappa staten. Det är ju bara en liten del av de pengar som staten har tagit av kvinnan i form av skatt för att nådigt låta henne få tillbaka en liten ynka del under ett år när hon ”tillåts” vara hemma innan hon måste ut i produktionsapparaten igen.

    Jag tycker att du och Greg gör helt rätt Stephanie! Frihet att få bestämma över våra egna liv, våra barn, våra pengar och våra åsikter är en bristvara i Sverige.

    • Thereza skriver:

      Instämmer helt, bra skrivet!

    • Anja skriver:

      Men snälla lilla gumman, hur läser du egentligen kommentarer? Ja, en förälder som skulle vara hemma med bidrag utöver den tid vi idag har skulle bli en dubbel ekonomisk belastning för samhället (vilket är anledningen til att vi inte har det på det sättet – det finns inte ekonomiskt utrymme)dels genom sitt bidragstagande, dels genom den uteblivna skatteintäkten. Det handlar inte om att vi som fattar detta är ”feministiska vänstertanter” – det har ingenting med politisk eller ideologisk tillhörighet att göra, utan med ekonomi och enkel matematik. Dessutom är det så att inom många yrken så är kunskap färskvara – är du borta för länge är det inte bara att hoppa rakt in i arbetslivet igen, för du har varit borta för länge, din tidigare kunskap är nu obsolet och du är inte intressant för arbetsgivarna, utan måste gå på a-kassa eller utnyttja andra stödåtgärder (som betalas av… just det – skattebetalarna). Vilka andra länder är det du talar om där mannen kan försörja familjen på en lön och föräldrarna kan ge sina barn sina värderingar (för det KAN man ju inte i Sverige – det ser vi ju på hur vidriga alla svenska små barn är…) USA? Bra värderingar i ett land där var och varannan familj har handeldvapen hemma, dödsskjutningar i skolor börjar bli en årlig tradition, och det blir ramaskri när man vill införa allmän sjukvård. England? Där sanktioneras inte dagis nästan någonting så det är ofta billigare för en familj att låta kvinnan stanna hemma och få taskig pension oavsett om hon skulle vilja återgå i arbete eller ej, – eller låta någon ung, helt outbildad tjej komma och ta hand om barnen som au-pair (och då kan man verkligen garantera top class värderingsöverföringar och omhändertagande av barnen).
      Nej, jag anser inte att vi ägs av staten – jag anser att vi äger staten och att vill man förändra får man se till att lyfta på sitt lata arsle och engagera sig på riktigt – inte bara komma med lama kommentarer i bloggar och gnälla över att man inte får betald ledighet så länge man vill. Vi HAR en oerhört generös lagstiftning i Sverige – fråga en afghansk kvinna om hon tycker att det känns lite snålt att bara få betalt i ett år under tiden hon tar hand om sitt barn, eller om hon tycker det känns taskigt att hon sen tvingas tillbaka till ett arbete som hon hon fått utbilda sig till gratis. Tror inte det finns något släkte som är så gnälliga som lata, opålästa och inskränkta bloggläserskor. Ååååh, vad arg detta gör mig.

      • Stephanie skriver:

        Kanada skulle vara ett bra exempel faktiskt.

      • Eva skriver:

        Ha,ha jag tror nog inte att du skall ”lilla gumma” mig. Härskartekniker biter inte på mig som är retoriker. Obsolet är ett ord jag använde i en av alla mina utbildningar. Ekonomi och matematik är ytterligare ett par av mina starka sidor. Nu skall jag titta på TV. Jag har än så länge bara ögnat igenom ditt inlägg. När jag har läst hela och om jag anser det värt mödan går jag in och rättar dig på varje punkt. Vi delar definitivt inte ideologi du och jag.

        • Anja skriver:

          Hahaha, det var roligast idag ”härskartekniker biter inte på mig som är retoriker”, hahaha – som om en retoriker skulle vara immun mot härskartekniker. Bara för att du läst någon kurs i retorik och hållt någon föreläsning innebär det inte heller att du ÄR retoriker i praktiken – vilket visar sig rätt tydligt i dina kommentarer. (Och jo, tydligen bet det eftersom du reagerade på det!)
          Hahahaha, det här gjorde min morgon :)

          • Johan skriver:

            Tycker Anja borde utses till månadens troll!
            Först och främst är det roligt att läsa om hur du försöker läxa upp varenda kotte här inne för att de inte förstår sig på nationalekonomins grunder. Tyvärr lyser din kunskap, eller snarare brist på kunskap, igenom. Det är alltid lika tråkigt att stöta på härskartekniker. Du känner förmodligen att du inte kan vinna debatten och därför försöker dra ner folk på din nivå. Tråkigt!

            Sen har du fått några saker om bakfoten. Först och främst bör vi klargöra att vårdnadsbidraget är ett Kommunalt bidrag och ingenting annat. Det är med andra ord felaktigt att nämna såväl samhället (eftersom man på såvis ger sken av att det skulle innefatta alla skattebetalare eller att alla skattebetalare skulle varavänsterextremister) som den ”gemene” skattebetalaren. Du kan därför inte spela ditt jag-är-minsann-en-skattebetalare-och-arg-så-jag-kokar-kortet.

            Vårdnadsbidraget är tänkt att erbjuda människor alternativ barnomsorg. Även om inte samma ”barnomsorgskonton” belastas när man jämför kostnader för dagis kontra vårdnadsbidrag så är det ofrånkomligt att ansvarsfulla kommuner kommer billigare undan med vårdnadsbidraget. Med ansvarsfulla kommuner menar jag de som inte har 35 ungar/anställd utan en anständig belastning för personalen. Namnet är irrelevant. Det spelar ingen roll om det kallas bidrag, stöd eller vad man väljer att kalla det. Så länge som det är ett alternativ till dagis och dessutom ett avsevärt billigare sådant under en mycket begränsad tid så kan du varken spela ”arg så jag kokar över” eller ta på dig din offerkofta.

            Det bedrivs en lite rolig kampanj som du borde kolla närmare på; nätkärlek. Det är ett Alternativ till det annars ack så vanliga näthatet. Grym kampanj!

  13. Karin skriver:

    Jag tror att man måste vara tydlig emd att debatten inte bara handlar om barnen. I grund och botten är det en ideologisk fråga om man vill ha en omfattande statsapparat och ett utbyggt välfärdssamhälle, eller en mindre statsapparat, lägre skatt och därmed privata lösningar.

  14. Anna skriver:

    En underbart uppfriskande ton i dina inlägg, Anja :-) Jag håller med dig om nästan allt!
    Sitter dock fortfarande kvar med några obesvarade frågor:
    Vad är det som får folk att tro att det är alena saliggörande för barn att hänga med sina föräldrar hela tiden?
    Varifrån kommer vanföreställningen att man missar hur barnen utvecklas och lär sig nya saker bara för att man inte är tillsammans med barnen 24/7?

  15. nina skriver:

    Det är verkligen två läger här inne. Jag läste att mirka (familjen annorlunda) nu väntar sitt 12:e barn, även i hennes kommentarsfält är det två läger. Vissa tycker det är häftigt, deras ensak, och andra tycker de lever på samhället, omöjligt kan hinna med alla osv..

  16. Eva skriver:

    Först vill jag börja med att konstatera att det inte är värt mödan. Man skall inte föda den typen av inlägg. Jag är här för att läsa om ditt liv Stephanie och om dina tankar runt det. Inte för att stånga min panna blodig mot någon som så uppenbart sprider sin dynga för att förstöra ett tidigare trevligt bloggforum med sjuk vänsterfeministisk propaganda. Jag kan inte annat än beklaga dig Stephanie. , Du har fått in något som är mycket värre än virus på din blogg!

  17. Ellinor skriver:

    Vad är det som hindrar er som vill vara hemma längre? Säg inte ekonomin, det finns många exempel på de som klarar sig på väldigt små inkomster genom att rätta munnen efter matsäcken, så att säga. Självklart finns det de som inte har den möjligheten av ekonomiska skäl, men vill man så kan man förvånansvärt ofta.

  18. Mamma skriver:

    Oj, här var det livat vill jag lova.

    Du vet ju vad jag tycker i frågan. Jag har försökt vara hemma så mycket som möjligt med er barn och jag har verkligen inte legat samhället till last som vissa här vill pådyvla dem som faktiskt väljer att vara hemma med sina älskade barn. Vi har kört ”växelvis verkan” med ekonomin. Ibland har jag försörjt familjen och ibland har maken stått för ekonomin. Jag tror att vi lyckades eftersom vi faktiskt satte oss ner och skalade bort alla som vi såg som onödiga utgifter. Vi räknade dessutom ut att vi skulle spara in på bilresor, mat, kläder både för barnen och för mig. Om jag skulle ha arbetat på kontor under deras småbarnsår hade jag behövt kavajer, kjolar, dräkter, blusar, skor, stövlar osv. och barnen skulle ha behövt dubbla uppsättningar galonkläder, stövlar,vinteroveraller, vinterstövlar osv.

    Jag tycker absolut inte att det har blivit något fel på er för att ni har fått hänga mig i kjolarna. Tvärtom har ni blivit väldigt starka, trygga och självständiga 😀

    Det här var vårt val, men jag har all förståelse för dem som inte har möjlighet att välja.

    • Mamma skriver:

      Mitt inlägg ser lite konstigt ut eftersom jag skriver ”deras småbarnsår”. Det är naturligtvis dina småbröder jag menar.

      Förutsättningarna var lite annorlunda under din uppväxt eftersom jag hade ensam försörjningsbörda. Vi kunde ju inte leva på luft. Trots detta tillbringade vi oerhört mycket tid tillsammans eftersom jag hade möjligheter att välja mina arbetstider när du var liten.

  19. ak skriver:

    Jag tycker att det är två saker som främst orsakar problem i Sverige idag i den här frågan: Dels är det normen som hårddraget idag säger att alla bör sträva efter att bo i hus och vara två föräldrar för att kallas en lyckad familj. Dels är det att segregering (som bygger på odlandet av normer) gjort att kostnaderna för bra, trygga och barnvänliga bostäder i dito områden är så stora att man behöver ha två inkomster i en familj för att klara kostnaderna. Om samhällsplanerare och makthavare inom stat och kommun arbetade mer fokuserat på att jämna ut skillnaderna mellan folk och folk, dvs att aktivt motverka fördomar och främja en mångfald av familjebilder och indivduella livsval, skulle folk vara gladare och vi skulle spara in massor på tex psykiatri och sjukvård (ja man blir lättare sjuk av långvarigt upplevt utanförskap och missnöje med hur livet gestaltat sig).

  20. monnah skriver:

    Det är så många som har skrivit både sådant jag håller med om och sådant jag inte håller med om. Allt jag kan säga just nu är att jag är otroligt tacksam över de år jag fick hemma med våra barn. Vi har blivit duperade att tro att det bara är samhällsapparaten som kan uppfostra våra barn till fritänkande (Eh?) och fantastiska människor. Det är sorgligt…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *