|   1 144   0     8
  Husvagnsliv

Såhär ser snöstaketen ut. Första gången vi såg dem kunde vi inte begripa vad det var. Det såg ut som läktare och jag tänkte att de kanske haft cowboy-uppvisningar på just den åkern bland alla de korna, haha.
Sen läste jag någonstans att det är för att försöka hålla snömassorna borta från vägen. Vinden får sådan fart häruppe att den bör med sig vad som helst, inklusive mängder med snö.

20130627-073414.jpg

 1 144   0     8
  
Reklam
  |   691   0     11
  Husvagnsliv | Övrigt

Tack för alla snälla kommentarer på sistone. Några av er tycker att vi bestämt oss illa kvickt för Florida och undrar varför. Tja, vi kan inte riktigt bestämma vilket land vi vill bo, alla har sina fördelar.
Sverige – Familjen, allemansrätten, fri sjukvård
Florida – Billiga hus, ”land of opportunities”, vädret
Kanada – Fri sjukvård, bra skattesystem

Jag vill föda färdigt mina barn här så att de får medborgarskap och så att jag kan föda hemma. Att föda trean i Kanada är inget alternativ eftersom jag inte skulle kunna få en barnmorska såhär sent i graviditeten. I Sverige får jag inte föda i vatten, så det är inte heller något alternativ.

Varför är amerikanskt medborgarskap så viktigt och varför ”måste” vi vara kvar här tills Greg får sitt? Varesig man gillar det eller inte så är USA en av toppmakterna och det är ett pass som det kan löna sig att ha. Dessutom är det möjligheternas land. Vi har redan lagt ut 60 000 kr eller något för att få Green Card till Noëlle och Greg, och om ett och ett halvt år kan han ansöka om medborgarskap. Såvida man inte gifter sig med en amerikan eller är läkare eller ingenjör är det svårt att förskaffa sig ett amerikanskt medborgarskap.
Vi vill kunna ha möjligheten att bo här nu och när vi blir gamla, så det är helt enkelt inte tal om att sumpa den chansen för Greg att bli medborgare. Dessutom är båda våra barn amerikaner, och trean är även den planerad att födas här och bli amerikan.

Vi hade tänkt att kanske åka runt i USA 1,5-2 år till och sedan köpa hus någonstans. Florida är ett ställe vi båda gillar. Vi slipper snö, vi har havet en timme bort och alla Orlandos roligheter runt hörnet (alla nöjesparker, shopping, osv). Vi tror/hoppas också att familj och vänner gärna besöker oss i Florida :)

Några undrar om vi inte ska fortsätta husvagnslivet? För det första vill jag inte ”utmana ödet” mer. När vi var i Minnesota för några veckor sedan råkade vi ut för en ruskig storm. Det kom hastigt och innan vi visste ordet av blåste de 60 mph, alltså ungefär 27 m/s. Det var lite läskigt och jag tror att den enda anledningen till att husvagnen inte tippade var att vi fick vinden framifrån och inte från sidan. Dessutom hade floden/bäcken nedanför oss svämmat över under natten.
Det här vädret är vardagsmat i USA, och när vi nu klarade oss så pass lindrigt undan känns det dumt att ge sig på’t igen.

Dessutom hoppas jag att vi kommer att få nästan lika mycket pengar tillbaka från försäkringen som vi köpte truck och husvagn för. Hade vi behövt sälja privat hade vi förlorat mycket pengar, behövt måla färdigt husvagnen (just nu var ju bara ett rum målat), osv. Alltså mycket arbete och förlust av pengar. Vi ägde husvagnen och hade köpt den för pengar vi tjänade när vi sålde huset i Kanada. Det känns inte ekonomiskt smart att dumpa de pengarna på en annan husvagn för att åka runt ett eller ett par år till, och sen sälja den med förlust. En husvagn är som en bil och inte ett hus, den tappar värde, och det snabbt.

Med det sagt finns det såklart en del ovisshet fortfarande. Hur mycket kommer vi att få för truck och husvagn, alltså hur mycket har vi till handpenning på ett hus? OCH, kommer vi att kunna få lån? 2011 deklarerade jag inte så mycket eftersom jag var hemma med Noëlle och Greg arbetade. 2012 försökte jag också hålla mig lågt, och det gick genom att vi fortfarande gjorde mässor och jag kunde dra av en massa, bland annat 50 000 kr i bensin, osv. Så det ser inte ut som att jag drar in några stora summor direkt.
Jag hoppas att med en handpenning på nästan 30% och med ”invoices” (?) som visar hur mycket jag har tjänat varje månad det senaste året borde någon vilja ge oss ett lån. Vi får se helt enkelt :)

Vi har småkikat lite på hus. Jag är något av en kökssnobb antar jag, och många hus i Florida har små, små kök eftersom de är tänkta som semesterbostäder. Vi kikar på hus över 185 kvm, med fyra sovrum och helst pool. Något åt det här hållet:

130626b

Det tar ett tag att vänja sig vid de där myggnätsinskärmade rummen i Florida, men det är lagar och kryp och djur som gör att det är rimligast att ha ett sådant. Dessutom skyddar det lite mot den värsta solen också.

Det här huset ligger lite billigare än vi tänkt, men jag tror att det ligger i ett väldigt invandrartätt område. I Florida är det mycket hispanics, alltså spansktalande mexikanare, kubaner osv. Ni kan skrika ”rasist” om ni vill 😉 De har en annan kultur, deras barn växer upp till att armbåga sig fram i livet och de lär sig inte riktigt vett och etikett, empati, osv. Ja, det är en bred generalisering, det finns såklart trevliga hispanics. Det är så vi har upplevt under de månader vi har spenderat i Florida. De enda problemen vi har haft på lekplatser och dylikt med barn som är ruffiga är mexikaner.
Vi har några hus vi gillar som vi ska titta på när vi kommer fram.

Vi har åkt nästan en tredjedel och vi körde hela natten. Stackars barn säger jag, men jag tror att det är bäst för alla att få det överstökat på tre dagar istället för att dra ut på eländet. Så fort vi kommer ner till Florida har vi lovat Noëlle att gå på Disney World.

Här är kartan. A är där vi började, B är där vi är inatt och C är vår slutdestination. Vi checkade in på hotellet vid B runt 1-tiden idag, sov middag i ett par timmar, åt middag och sen gick vi och lade oss igen. Vi tänker utnyttja hotellet tills det är utcheckning vid elva och sen fortsätta köra. Vi tar det lite lugnt med många stopp på dagen och sen kör vi hela natten igen.

130626a

Vad är viktigast för er när ni tittar på hus? Kök? :)

 691   0     11
  
  |   692   0     8
  Husvagnsliv

20130625-073349.jpg

Bilförsäljare är då ett eget skumt släkte. I lördags hade vi hittat en bil 15 mil bort som passade oss. Vi ringde och bilen hade allt vi behövde. Vi satte barnen i hyrbilen och åkte 15 mil. När vi kom dit kunde de inte hitta bilen!? ”Men vi har den här bilen som kostar 20 000 kr mer”.

Så jag hittade ett par bilar i grannstaden, ytterligare 15 mil bort. När vi kom dit hade den ena blivit ”bortauktionerad” och den andra ”ojdå, jag kan inte läsa, jag sade $7 995 fast den kostar $9 995”.
När vi ändå var tre timmar från hotellet kunde vi lika gärna köra en timme till för att kolla en privat försäljning, men det var en rishög.
Så 13 timmar senare var vi tillbaka på hotellet tomhänta och nedslagna.

I söndags var inga bilförsäljare öppna så vi passade på att åka till Glacier National Park. Jag tänkte inte missa det nu när vi var så nära! De hade precis öppnat den fantastiska ”Road to the sun”-vägen och det var helt otroligt vackert. Jag hade kunnat spendera veckor där, bara jag och min kamera. Bilder kommer.

Mitt i nationalparken bodde de tre familjer vi skulle ha bott med så vi blev bjudna på grillfest och barnen sprang omkring till halv tio innan vi påbörjade den 2,5 timme långa vägen hem. En helt perfekt avslutning på vårt husvagnsliv. Det var lite tufft att se dem och veta att vi skulle ha varit där och Noëlle skulle ha ränt omkring med de andra 14 barnen hela dagarna i en vecka…

Igår hittade vi en till bil. Fyra timmar bort… Vi hade inte mycket hopp kvar om bilförsäljare och såg till att dubbelkolla priset med en chef, de fick se till att hitta bilen och gå igenom allt medan vi var i telefon.
Vi åkte 4 timmar och kom till en jättetrevlig bilfirma. Ägaren var där och Noëlle fick gå omkring med hans hund i en timme och hon var i himmelen.

20130625-075325.jpg

Vi fick vår bil för priset vi frågar efter och alla blev nöjda :)
Vägen hem ledde förbi de andra familjerna igen så vi stannade där ett par timmar.

Nu är klockan åtta på morgonen på tisdag (16.00 hos er). Alla ligger och snarkar fortfarande. Hotellfrukosten är bara öppen till 9.00 så jag måste snart sätta fart på familjen. Sen ska vi köra runt några timmar till för att försöka sätta dragkrok på minivanen och förhoppningsvis komma iväg mot Florida idag! :)

 692   0     8
  
  |   1 243   0     36
  Husvagnsliv

Oj, oj! Glad midsommar på er =)
Vi sitter på hotellet, barnen snarkar gott i varsin säng. Idag åkte våra vänners två döttrar sammanlagt 6-7 timmar bil för vår skull. Det tog dem 3,5 timmar hit och 2,5 timmar hem ungefär. Så barnen har haft sin första barnvakt idag. Det gick jättebra och Noëlle var tydligen en ängel mot Milo. Hon imponerade på dem med sitt tal och de gillade extra när hon sjöng ”Somebody once told me…” (AllStar-sången från Shrek), haha. Sen hade de hört henne gå runt och säga sexy lady eller något. Tack för den Gangnam Style. Det imponerade säkert på de überkristna tjejerna.

Anyways, de tog barnen i nästan 5 timmar, de åt på Pizza Hut och lekte på hotellrummet och i parken. Det hjälpte så himla mycket. Vi gick igenom hela husvagnen, gjorde högar med vad som kunde sparas och inte. Först kunde de inte hyra ut en U-haul-släpvagn till oss för att vi inte har köpt någon bil än, men någon snäll gubbe körde förbi och frågade om han kunde hjälpa till med något så vi drog storyn lite kort och han visade sig vara bästa vän med U-haul-ägaren så han hjälpte oss att fixa släpvagnen.
Alla har varit så sjukt tillmötesgående. Inte någon storstadsmentalitet här inte.

Vi lyckades med nöd och näppe få igen husvagnen. Nu blir det säkert problem med att öppna den när vi kommer fram. De har sådana där nedrans rulldörrar så om saker skiftar medan man åker fastnar de däruppe och gör så att man inte kan öppna. Jag stoppade inte stora kartonger så att det förhoppningsvis inte fastnar på några grejer, men vi får se.

Imorgon ska vi åka och titta på bilar. Det är lite tajt med pengar just nu för vi får lägga ut för hotell, hyrbilar, bärgning, etc.  tills försäkringsbolaget betalar samt att vi måste lägga ungefär 35 000 kr på en ny bil. Men jag får en stor lön om en vecka, så det borde lösa sig.

Imorgon ska vi alltså jaga rätt på en minivan och försöka få någon att sätta dragkrok på den. Jag hoppas få tid att åka ut till Glacier National Park på söndag nu när vi ändå är så nära.

Här är lite bilder. Det blev en spricka i UV-filtret på mitt nya objektiv, därför ser ni vitt nere i vänster hörn :)

130621e
Här ligger trucken på sidan, det var såhär vi landade och fick krypa ut ur vindrutan.

130621f
Här kan ni se det vattenfyllda diket som jag var livrädd att vi skulle åka ner i.

130621g
Här har de rätat ut trucken och husvagnen som låg V-format, och sen drog de upp den.

130621h
Uppe!

130621i
Skador på trucken. Passagerarfönstret är trasigt, för det var där jag satt ihopkurad.

130621j
Slideouten är på snedden, ute på ena sidan.

130621b
Golvet hade skiftat ungefär 30 cm, här sticker det ut och på andra sidan var det en stor glipa i golvet.

130621c
Skadan på trucken.

130621k
Ekipaget står hos bärgaren och Greg försöker komma in. Barnens kök, våra stolar och en soffa försöker tränga sig ut. Fattar inte hur Lucy överlevde därinne.

130621a
Mina kvitton till deklarationen jag skickade in. Hoppas att de inte audit (?) mig. Skärvor av våra ”oförstörbara” tallrikar. Haha.

130621l
När Greg tagit sig in och röjt litegrann. Köksbordet hade brutit sig loss, köksön låg på mage när han kom in.

130621m
Det bäst bevarade rummet var sovrummet. Ingenting där var förstört. En del som legat nedåt hade blivit blött utifrån, så vi fick kasta täcken och sånt.

130621d
Alla våra grejer och vår lilla släpvagn vi fyllde till toppen.

Medan den låg ner hade det lyckats rinna ut toavatten över hela badrummet och längs väggen i vardagsrummet. Vidrigt. Så jag fick kasta en del som varit i kontakt med den vägen också.

Nu ska jag börja skriva lista över saker som är förstörda… Vi hade tagit extra försäkring på 130 000 kronor för personliga tillhörigheter, så det lär täcka det mesta, för mycket var intakt.

Sen väntar vi på att försäkringssnubben ska komma ut och säga att de är kvaddade och ge oss ett erbjudande om hur lite de vill ge oss för truck respektive husvagn och så får jag förhandla.

Sen blir det som sagt antagligen ett hus i Florida. Om vi kan få till ett lån.
Men först har vi en 40-timmars bilresa framför oss. Fy fan rent ut sagt. Ingen husvagn att stanna och äta i eller sova i, utan i en vanlig minivan. Det blir inte roligt för någon av oss.

 1 243   0     36
  
Reklam
  |   546   0     0
  Familjen

Tack för alla fina kommentarer. Hoppas att ni haft en fin midsommar :)

Noëlle alldeles nyss. Jag satt och gjorde en engelsk gunglek med Milo på mitt knä.
Då kom Noëlle och sade att hon ville gunga snoret. Kan ni lista ut vad det är? 😉

Prästens lilla kråka… Hon associerade till snorkråka, hahaha. Det tog ett tag. Ongen har ju aldrig sett en kråka så det kan inte vara lätt :)

 546   0     0
  
  |   1 191   0     33
  Husvagnsliv

Jag har inga bilder för de ligger på kameran. Vi åkte in i ett oväder igår. Jag kollade vindar på vädret men det skulle vara lugnt. Det åskade och blixtrade och vi fick några droppar på rutan. Greg gick från 90 km/h till 60 km/h och vi diskuterade vad vi skulle göra – om vi skulle stanna vid vägrenen tills det värsta blåst över oss.

Innan vi visste ordet av lyfte vi från marken. Efter att ha sett olycksplatsen i morse tror Greg att hela alltihop åkte upp i luften, men det kändes som att vinden tippade husvagnen och trucken följde med eftersom vi satt fast.

Jag minns att jag tänkte ”holy fuck” och tog spjärn mot taket. Vi landade på passagerarsidan och gled kanske 10 meter. Min första instinkt var att ta loss bältet för att vända mig om och kolla barnen. Milo sov så han vaknade av kraschen och skrek och var rädd. Noëlle såg skärrad ut men grät inte. Sen tittade jag ut och det var ett långt dike som var vattenfyllt längst ner. Det blåste som sjutton så jag försökte få på mig bältet igen men det gick inte att dra ut. Vi hoppades att vi inte skulle rulla eller glida mer.

Jag hittade telefonen och ringde 911 och strax kom några vanliga människor för att se om vi var okej. Det tog kanske 10-15 minuter för brandkåren och ambulansen att komma. De krossade framrutan, jag klättrade ur och de säkrade mig på en bår i ambulansen ifall jag fått några nackskador. Sen fiskade de ut barnen. Jag fick Milo på magen i en ambulans och de tog Noëlle till den andra ambulansen medan Greg kröp ut. Det spöregnsnde och var otroligt lerigt utanför och tre brandmän ledde mig till ambulansen ❤

Sjukhuset var bara fem minuter bort. Greg och barnen blev fort utskrivna men de ville observera mig och bebisen i två timmar.

Jag skäms att säga att jag inte hade en tanke på katterna förrän Greg drog upp det på sjukhuset. Vi kom inte ut från sjukhuset förrän vid halv elva och fick skjuts till byns enda motell. Det fanns inget annat att göra än att avvakta till idag (torsdag).

Sheriffen ordnade med bärgningsbil och Greg fick skjuts till scenen. De lyckades tippa upp husvagnen men kunde inte komma in i den. Greg ropade och lyssnade efter katterna men hörde ingenting.
Bärgningsbilen tog ekipaget till grannstaden sju mil bort.
Försäkringsbolaget skulle fixa hyrbil men jobbar med Enterprise så hyrbilen var 15 mil bort. De skulle leverera den imorgon (fredag) eller så kunde vi hämta den idag. Vi lyckades få en gullig person att köra oss dit (inte ett öre ville han ha).
När vi kom dit hade de inte alls någon bil till idag. Så försäkringsbolaget gick med på att ge oss en bil från Budget på flygplatsen. Vi lyckades återigen med människor snällhet få skjuts till flygplatsen – ingen Budget där… Så till slut fyra timmar senare hade vi fått en hyrbil. Tillbaka 1,5 timme till staden där husvagnen var. Kl. 18.00 (22 timmar senare) kom vi äntligen in i husvagnen (som är totalkvaddad och inte går att reparera). Greg började sortera skräp och vad som kan räddas. Plötsligt dyker katterna upp ❤

Vi hade väntat oss en mosad Lucy för alla möbler var överallt och hon färdas alltid i vardagsrummet. Mag gillar att ligga under slajden i sovrummet och hade bäst chans att överleva.
När Greg rensat det mesta i vardagsrummet och vi inte hittat någon Lucy fick vi lite hopp att hon levde iallafall. Kanske att de lyckats ta sig ut?
Men de hade gömt sig i sovrummet båda två. Ögonen tårade sig när vi hittade katterna och det blev ett så lyckat slut som en sådan här dag kan ha ❤

Nu sitter vi på ett hotell och ska snart sova. Hos er är det fredag. Midsommar tror jag.
Försäkringsbolaget ska skicka ut en inspektionsman imorgon, men både bil och husvagn är utom räddning.

Vi hoppas att ingen går igenom husvagnen under natten, men det verkar vara en lugn liten småstad.

Planen just nu är att köpa en minibuss och hyra en liten kärra och köra tillbaka allt till Florida. Där kanske vi hyr ett tag alternativt köper ett hus vilket kan bli svårt att få lån till utan kreditpoäng…

Imorgon kör ett par av våra vänners döttrar 4 timmar hit för att hjälpa oss barnen så att vi båda kan gå igenom husvagnen.
Så himla gulligt. Folk började samla ihop pengar till oss, men vi sade att det finns bättre behövande, men just 3-4 timmar utan barnen att sortera igenom röran.

Så var set med det. Vi är så otroligt tacksamma att alla klarade sig utan minsta skråma, till och med katterna.

Det här är skrivet från telefonen och jag orkar inte korta för klockan är nästan midnatt och jag måste sova.

Natti natt och krama de era lite extra idag.

 1 191   0     33
  
  |   935   0     19
  Livet i exil

Skolmat diskuterades i kommentarerna i något inlägg, så jag var ju bara tvungen att visa vad många barn får mer sig till skolan här.
Små äckliga förpackningar med nästan ingen mat och gärna en godisbit eller kaka.

Själv har jag provat skolmat i både byskola, småstadsskolor och i Stockholm. Jag har alltid tyckt om skolmat och aldrig klagat. Jag vet att när jag gick i skolan cirkulerade siffrorna 4 kr per skolmåltid och 40 kr per fängelsemåltid och att det var orättvist. Även om det dubblats och man kan göra mat för en 10:a per elev skulle det vara billigare än att skicka med sina barn skrotet nedan. Men nej, ingen mat i skolan inte.

130618a
Skolmatshyllan på WalMart.

130618b
Ett par kex, ett par skivor korv och ett par skivor ost samt en kaka… Eller titta, gör din egen pizza. Ett par brödskivor av något slag som man får lägga lite riven ost, en salamiskiva och lite tomatsås på.

 

 

 

130618c
5 stycken chicken nuggets, kalla. Ketchup, en festis-liknande sak och en ask med godis.

 

 

 

130618d
Här har ni kexen i närbild 4-5 cm i diameter. Och den obligatoriska saften och godisbiten.

Så näe, klaga aldrig på svensk skolmat :) Det finns såklart föräldrar som skickar med nyttigheter, men de har inte möjlighet att värma maten i skolan heller. Plus att det lätt blir ett mobbningsmoment ”HAHA, fy fan vilken äcklig mat du har med dig, jag har chips och kakor”.

 935   0     19
  
  |   1 452   0     11
  Familjen | Vardag

Igår åkte vi upp till norra delen av Theodore Roosevelt park. Det var ungefär en timmes resväg. Vi bestämde oss för att ta med bärryggsäcken åt Milo och gå på en liten hajk. Det fanns olika spår, och vi tänkte prova det minsta på 2 km för att se hur Noëlle skulle gilla det. Hon älskade det! Det var hur kul som helst. Vi gick i nedtrampade stigar med buffalospår. Coolt. Vi såg (tack och lov) inga stora djur medan vi promenerade.

130617f
Här är campingen vi hamnade på. Det var så fullt i lördags att vi fick ta en plats med 20-ampere, vilket är superminimum. I söndags åkte nästan alla hem och det är tomt här. Jättevackert med badlands i bakgrunden.

130617b
Det här var det spåret vi valde. Det började asfalterat, ett litet spår som var handikappanpassat, sen kunde man välja att ta det längre spåret som var på stigar.

130617a
Min lilltjej ”posar”? Haha.

130617c
Noëlle fattade direkt det här med att hajka och hittade en vandringspinne ♥

130617d
Hon hittade en stor stock som hon klättrade upp på. Fin bakgrund, tyckte vi allihopa.

130617e
Här var spåret mer som en stig och vi klättrade upp för de där trapporna.

130617l
Maken och barnen på väg uppför.

130617g
Uppe på hörden!

130617h
Noëlle stannade åtskilliga gånger och gned sin ena pinne mot den andra. Vi förstod inte riktigt vad hon pysslade med tills hon ropade ”stop right there, I’m taking your picture”. Hon härmade mamma och det där var kamera och stativ ♥

130617i
Utsikten, såå vackert!

130617j
Lite fler lerberg. Det är här de hittar alla dinosaurier. Flera miljoner års lager som är enkla att komma åt. Häftigt!

130617k
Och en sista bild :)

130617m
En ståtlig bisonoxe som stod uppe på en höjd nära vägen i solnedgången…

130617n
En till buffalo som stod i diket precis vid vägen… hade nästan kunnat klappa den 😉

130617o
Och här har vi dagens skörd av fästingar.

Ingen av oss har tidigare haft en fästing…nu kan vi inte längre stoltsera med det. Fy fan vad äckligt! Det började när vi kom hem. Maken skyndade in på toaletten och jag började knäppa loss Noëlle från bilstolen. Hon drog ut något som kröp i håret – en fästing! Småpanik. Maken kom ut från husvagnen med två fästingar uppe på benet (under shortsen). Så vi tog in allihopa och klädde av oss. Vi hittade totalt 7 fästingar. Så jäkla äckligt så jag dör!
Vi som hade så kul, men vi får uppleva resten av nationalparkerna från bilen. Det är ett som är säkert, jag tror inte ens att stadspojken är villig att prova igen med långbyxor nedstoppade i strumpor, osv.

Den enda som klarade sig var Milo, som satt tillräckligt högt upp.

Det kryper och krälar överallt på oss just nu. Vi hittade två till i bilen – en hade satt sig på Noëlles gosedjurshund och en kröp upp längs Gregs underarm.

Jag dör så äckligt!

Synd på en så trevlig tur, men vi har skrattat rejält för så fort det kittlar till minsta lilla får vi panik och tror att det är en fästing.

 1 452   0     11
  
  |   670   0     3
  Vardag

Jo, det fanns två campingar inne i själva parken. Det gick inte att boka plats, de hade varken el eller vatten och det skulle kosta 10 dollar. Det passade oss perfekt. Jag ringde och frågade om det skulle bli något problem att få plats med vår långa husvagn, ”nej, vi har inga restriktioner”. De hade 70 platser, så jag tänkte att det skulle bli en lätt match.
Vi betalade parkavgiften och åkte in, ehh… Alla backa-in-platser var typ för 20-25-fotshusvagnar. Vår är 40. Det fanns inte en suck i världen att vi skulle få plats i någon av dem. Det fanns EN plats som vi skulle få plats i, men det skulle innebära att vi blockade någon annan som skulle åka imorgon, så vi hade fått packa ihop för att släppa ut dem. Inte så kul.
På vägen ut såg vi massa köra-igenom-platser som vi lätt skulle kunnat ha fått plats i, men där stod det små Honda Civics och andra minibilar med tält bredvid. Bra liksom! Kunde ni kanske ha tagit en mindre plats? :)

Som tur var fanns det en camping inne i staden. Jag hade kollat upp den innan, men 230 kr per natt är nästan det dubbla mot vad vi är villiga att betala. Nu hade vi inte så mycket val och med 170 platser tänkte vi att det inte borde vara något problem.

Det var ganska fullt här också, men de lyckades trycka in oss på en plats med 20-ampere. Det är ungefär lika mycket som vi kan generera med generatorn, så det är typ: ”Du, älskling, kan du stänga av TV:n så att jag kan sätta på datorn?” Men det är lugnt, det är helg, vi klarar oss på lite ström, jag har inget jobb.

Vi hade fått ett litet smakprov på parken när vi först åkte in, så efter middagen tog jag barnledigt och åkte in igen. Klockan var halv åtta, så jag tänkte hinna med en solnedgång… Well, jag blev uppehållen av massa djur, en hord vilda hästar, osv, så det blev inte direkt någon solnedgång. Men lika glad är jag ändå!
Jag skulle kunna sitta och åka runt i de här parkerna dagarna i ända om jag inte hade barn som jag behövde ta hand om. Seriöst. Varje varv är ett nytt varv och man vet aldrig vad man snubblar över.

Synd bara att det inte fanns så många vägrenar. I förra Badlands-parken i South Dakota var det många ställen man kunde åka av på. Inte här, så det gjorde mig ganska begränsad.

Här är några bilder. Vi ska dit imorgon igen, med barnen. Noëlle kommer älska de vilda hästarna om vi ser några. Sen funderar jag på att kliva upp vid 5-tiden på måndag och åka dit… Vi får se hur det går med det.

130615a
Ett litet panorama över parken. Annorlunda än det orange Badlands i South Dakota, men minst lika vackert. Tror jag gillar den här parken bättre, faktiskt.

130615f
Tänkte att det såg ut som en hjort. Mule deer heter de här, och det översätts till Svartsvanshjort eller åsnehjort.

130615b
En till bisonoxe som stod och glodde på mig ♥

130615c
En flock på ungefär 50 vildhästar som springer bort i solnedgången. Såå vackert!

130615d
En närbild på några av formationerna. Läckert!

Jag blir lite ledsen ändå av att se allt vildliv som har fått sig några små områden i USA att bo på. Ungefär som amerikanerna gjorde med indianerna. Eller utrotningen av båda gick väl hand i hand.
”Här kan ni få bo, så hägnar de in ett litet område typ.”
Okej, nationalparkerna är ganska stora, det är inte som att åka på zoo, utan man kan åka igenom parken utan att se någonting… I slutet av 1800-talet fanns bara 800 djur kvar. Idag finns det uppskattningsvis 350 000 bisonoxar, så lite bättre =)

 670   0     3
  
  |   634   0     6
  Familjen | Vardag

Eftersom vi tänker sticka härifrån en vecka tidigare på grund av dåligt internet och otrevliga ägare var vi tvungna att passa på och åka till Custer State Park. Där håller de på att karva ur någon till staty i berget, ”Crazy Horse”. Nån indian på en häst. De har hållit på i 40 år och har bara gjort ansiktet. Lika lite imponerande som stengubbarna, så jag tog ingen bild.

Vi åkte vidare in till själva området. Jag  hade fått höra att de vilda åsnorna är ganska tama och kommer fram och tigger av bilarna längs vägen. Jag skar upp morötter (inga runda stavar som de kan kvävas av stod det). Tyvärr kom det inga åsnor :( Vi såg typ 15 stycken som stod och häckade under några träd en bit bort, antagligen för att det var 25 grader i skuggan och solen är otroligt varm här.

Men men, det var otroligt vackert ändå, och jag är glad att vi åkte dit.

Här på kartan ser ni var vi är nu. Vi är alltså i South Dakota, och där nere i nordvästra hörnet ligger parken.

130614g
Här är vi.

130614a
Vi hittade det här vackra stället. Konstigt med en sjö så högt upp. Vi var ungefär 1400 meter över havsytan.

130614b
Försökte fånga mina skruttar på bild, men de kunde såklart inte titta samtidigt ♥

130614e
Det här var lite småläskigt. Eller den här tunneln visste vi att vi skulle klara, 275 cm bred. Den första tunneln var 254 cm bred. Med speglarna utvikta är vi 244 cm. Vi stannade när vi såg tunneln och måtten för att försöka hitta vår bredd i manualen, men det stod ingenstans. Jag tyckte att vi kunde prova… I värsta fall var det väl bara att backa, haha. Föraren höll inte riktigt med, men till slut hade vi inget val om vi inte ville vända om igen. Vi fällde in speglarna vilket gav oss några extra centimeter. Tror vi hade max 10 cm på var sida.

130614c
På andra sidan väntade vackra vyer. Vi såg många röda/döda tallar och det stod i broschyren att det berodde på någon skalbagge som lägger larver och gör så att tallen inte kan ta upp näring. På avstånd gav det röda fina kontraster, men tråkigt med så många döda tallar :(

130614d
Fler intressant stenformationer.

130614f
Sen stannade vi för picknick vid någon liten sjö. Den här utsikten skulle kunna ha varit i Sverige :)

Imorgon drar vi alltså vidare. Spännande, nu ska vi äntligen börja röra oss mot Montana som är ett av våra drömresmål. Det är mycket folk däruppe och vi skulle väl ha bokat lite tidigare, men idag ringde jag och bokade in oss på en snordyr camping. 260 kr per natt, vilket är ungefär dubbla mot vad vi brukar vara villiga att betala, men det är tillgång/efterfrågan som gäller, så det är bara att punga ut. Jag visste att en av de andra familjerna skulle vara där (den med 10 barn), men idag fick jag veta att två andra fulltidsfamiljer kommer att vara där då också, så det blir kul för barnen! 20-27:e ska vi vara där. Nu ska vi bara klura ut hur de kommande fem dagarna ser ut.

Vi ska bo i en state park i en natt i North Dakota. Utan ström, så vi får lita på generatorn, men man får bara ha på den mellan 8.00-20.00, så det blir till att sova tidigt, haha. Sen ska vi sova på en Casino-parkering en natt. Sen ringde jag en camping som är på vägen till Glacier park, men den har blivit översvämmad, så vi är lite osäkra på ifall vi vågar riskera att fastna igen…

Men skit i det, här nedan är Glacier National Park i Montana. Jag är så sjukt himla peppad! Vi kommer att bo där flaggan sitter… Och den vägen där pilarna är heter ”Going to the sun road”. De börjar tidigt på vårkanten att ploga varsin ände av vägen. Man kan följa hur långt de har kommit med plogningen och när jag tittade för en vecka sedan var det bara typ en liten snutt kvar innan de två plog-teamen möttes i mitten. Perfa!
Men sen tittade jag igen häromdagen och då hade en lavin lagt en massa snö på vägen igen så en stor sträcka var avstängd. Buuuhuu! Tittade igen idag, och det verkar som att de planerar att öppna hela vägen igen den 21:a, alltså dagen efter att vi anländer. YAY!!!
Jag har typ lekt med Google Earth, zoomat in, följt vägen, den snirklar sig längs vatten och berg…sjukt vackert. Himla peppad =)
Så ja, vår camping ligger jättebra till! Vi kommer att komma in från öst, på den vägen med 2:or på, så det lär ju också vara otroligt vackert….iiiiihhhh!!!

130614h

Nu ska jag planera lite till, så att jag vet exakt vad vi vill se. Vi ska ta med en sån där MacPack så att vi kan hänga Milo på Gregs rygg. Vi får se om han gillar’t. Antagligen inte, men värt ett försök ifall vi vill vandra litegrann. Jag börjar bli lite tjock om magen och lite mindre rörlig, men ändå.

Aja, fan vilket långt inlägg. Imponerande om ni klarade er ner hit, haha.

Godnatt.

 634   0     6