|   2 315   0     24
  Familjen | Foto & Film | Tyckmycken | Vardag

Superkul leksak för både stora och små. Jag älskar att sitta på golvet och bygga med MagFormers. De är inte billiga, varje bit kostar ungefär 7 kronor…och jag skulle vilja ha tusen! :) Vi har 92 bitar. Det finns olika paket, vi har ett med 30 bitar och ett med 62 bitar. Ni som bor i USA kan kolla in dem på Amazon.

Det här är något jag skulle rekommendera alla 2-3-åringar och uppåt, säkert till 10-årsåldern. Jag är såld.

140407b

Här visar Noëlle hur man gör en enkel boll. Det är toppen för minnet om man vill göra de som redan finns men även för fantasin eftersom man kan göra vad som helst.

0
 2 315   0     24

24 svar på Jag älskar MagFormers

  1. Saija skriver:

    Åhh måste se om jag kan få tag i det till barnbarnet som är strax över 2 :)

  2. Mia skriver:

    Men shit vad roligt!

  3. Gunilla skriver:

    Här finns att köpa i svensk webbshop (jag köpte ett gäng för några år sedan). Lite andra färger än de Noëlle visar på bilden, lite annat pris, kanske annat märke också men samma i övrigt. http://sica.123ehandel.se/search.html?SEARCH=1&Search_Text=Polydron+Magnetic&SEARCH.x=0&SEARCH.y=0

  4. Annika K skriver:

    Vi har nått liknande på förskolan där
    jag jobbar. Kan fånga barnen länge

  5. Mamma skriver:

    Woah!
    Är Noelle en reinkarnation av dig som barn?!

    Precis så här smart var du i den åldern. Jag lekte in spel och andra övningar med dig fem till sex timmar varje dag. Ändå försod jag inte hur smart du var förrän du kom hem med
    medlemskap i MENSA.

    Jag är övertygad om att metodisk träning kittlar IQ, men jag är lika övertygad om att det är viktigt att man har en underliggande hög intelligens.

    Min far tränade mig på ett annorlunda sätt. Jag fick olika förtoendeuppdrag vid nio- tioårsåldern vilket bl.a. inbegrep att gå in på banken och sätta in 10 000 kr på ett konto. Bara för att testa mig. Detta belopp motsvarar ca 100 000 kr idag. Jag fick även andra uppdrag vilket inkluderade flyg, förflyttning av materia och gränsöverskridanden till andra länder. Mogen i tidig ålder på gott och ont.
    Allt detta motsvarade min fars IQ-test av mig. Jag befanns godkänd.
    Du och pappa Patrick har gjort intelligenstest och båda scorar högt. Själv har jag avstått.

    Anledningen är att jag fick göra skolmognadstest vid fem års ålder samtidigt som min ett år äldre syster gjorde sitt prov inför hennes skolstart till ettan. Mina resultat blev så häpnadsväckande i förhållande till min systers att skolpsykologerna avrådde mina föräldrar för sätta mig i skolan samtidigt med min syster eftersom det skulle hämma hennes utveckling. Så kan det också gå 😉

    I vilket fall, jag har inte gjort ett IQ -test eftersom jag var rädd att bli förmäten om jag hade ett högt IQ, samtidigt som jag var rädd för att bli nedslagen om mitt IQ inte var lika högt som jag trodde.

    Har man inte bekymmer så skaffar man sig!

    • Mysmasken skriver:

      Det är därför ensambarn och de äldsta i syskonskaran ofta gör bättre ifrån sig, eftersom de får mer tid av föräldrarna. Det grämer mig att inte ha samma tid för Milo som jag hade för Noëlle, men jag försöker sätta av lite tid för honom varje dag att ”träna” saker på hans nivå.

      • Mamma skriver:

        Du behöver inte vara orolig för Milo. Han är klurig och ser till att få sin del på sitt alldeles egna lilla sätt.

        Jag är inte så säker på att de äldre syskonen gör bättre ifrån sig för att de får mer tid av föräldrarna. Det kan lika gärna vara så att de känner ett större krav från föräldrarna än de yngre syskonen. Det är ju de äldsta som får bana väg. Där har du också en del av svaret på varför ensambarn och de äldre i syskonskaran gör bättre ifrån sig. Känslan av krav från föräldrarna. Jag är övertygad om att Noëlle känner att hon måste motsvara dina förväntningar. Milo slipper den ryggsäcken.

        • Mysmasken skriver:

          Det är ju inga krav och förväntningar utan vi leker. Hon kräver och vill rita, räkna, skriva. Man ska ju inte jämföra, men i hans ålder kunde hon ju hålla en penna rätt, rita sin första huvudfoting, osv. Mellanbarnen får ju alltid minst uppmärksamhet. De är inte äldst och de är inte bebisen. Vetskapen om det har gjort att jag försöker ”stjäla” en massa tid med bara Milo, för att slippa det dilemmat. De blir oftast ”people-pleasers”, för att få uppmärksamhet där de kan.

  6. Helen skriver:

    Finns en annan variant som heter GeoMag som är bara magnetiska pinnar och metallkulor, där man själv kan välja att bygga trianglar, kvadrater, femhörningar mm och sen kombinera. Inte så bra för små barn, eftersom det är små delar, men från 5 år och uppåt är det fantastiskt! Jag gillar det själv, och det är ett bra sätt att träna geometri och förmågan att tänka i 3d. Jag har köpt till min snart 7 årige gudson och är övertygad om att han kommer att älska det!

    • Mysmasken skriver:

      Jaa! Vi har några av dem, men bara bilarna, så inga av kulorna. Jag såg storleken på kulorna och tyckte det verkade läskigt, men säkert jättekul.

  7. Monnah skriver:

    Kul att se! Apropå det där med intelligens och så där… Själv skulle jag inte få bli medlem i Mensa, men jag gissar att mitt IQ ligger över medel, medan barnens pappa definitivt kvalar in i de högpresterandes skara. Vi har lekt, spelat, läst, busat, uppfostrat, lagat mat, haft rutiner med och för alla tre barnen. Deras akademiska resultat är av varierande kvalitet. Äldste sonen skulle kunna bli bäst på allt han tar sig för, men han är väldigt lat. Mellandottern är som jag, ”duktig flicka”. Yngsta dottern har definitivt en kreativ intelligens som är något utöver det vanliga, men hennes korta arbetsminne gör att matte, läsförståelse och annat ”logiskt” är en ständig kamp. Man kan definitivt uppmuntra och leda sina barn på rätt väg och ibland kan man också få dem att nå oväntade höjder, men genetik ställer faktiskt till det ibland. Hur som helst verkar Noëlle ha det ”lätt” för sig och jag hoppas att samma gäller för de andra två. Vi får lägga ner mycket tid på att uppmuntra och peppa yngsta dottern…

    • Mysmasken skriver:

      Ja, och jag kommer att älska alla oavsett vad deras specialitet blir =) Mitt IQ har ju ändå inte lett mig in på den akademiska vägen och jag är glad att jag i så pass ung ålder har insett vad som för mig är viktigt i livet. Det är inte statusen, jobbet, pengarna. Jag är som din son, och det är antagligen därför jag inte lyckades på KTH. Fy så ”träligt” det var att plugga och för vad? 25k i inkomstlön och ett 8-17-jobb? Nej tack. Att kunna bli bra på allt man tar sig för har ju den fördelen att man kan dra in pengar på annat sätt och bli flexibel.

      Hur mycket tror du att genetik/träning spelar in? Varför lyckas alltid äldsta barn och ensambarn bäst? Varför är alla nobelpristagare ensambarn? (har jag för mig?) Varför är det er äldsta som har det lättast? För att ni hade mer tid för honom eller tror du att det kvittar? Det är ju onekligen så att de yngre barnen inte kan få samma tid som man hade för första barnet.

      • Monnah skriver:

        I just vår familjs fall är jag helt säker på att det är det genetiska som spelar roll. G är en ”intelligenskopia” av sin far, på gott och ont. De kan diskutera saker som är helt över huvudet för mig och då är G bara 17 år. E funkar väldigt mycket som jag, men hon har mer disciplin, vilket gör att hon presterar lite högre än vad jag hade gjort. Jag ser många likheter mellan yngsta dottern och släktingar både på min och makens sida, så därför oroar jag mig inte. Jag vet att pluggkunskaper på inget vis garanterar lycka och höga betyg betyder inte alltid hög levnadsstandard vare sig det gäller ”lycka” eller ”pengar”. Något jag dock är säker på är att all läsning vi gjort för och med yngsta dottern har gett henne ett försprång som hon inte hade fått i en annan familj och hon är en hejare på huvudräkning och multiplikationstabeller. Hon har till och med koll på primtal! Jag tror alltså inte att det är meningslöst med träning, inte alls.

        Något jag tror är ännu viktigare är att upptäcka styrkan hos varje individ och verkligen boosta självförtroendet! Jag vet vilken lycka det blev för S när hon i femman fick ta emot ett mattestipendium på 1500 kr för att hon aldrig ger upp. Gissa om det blev lättare för oss att motivera all extratid vid matbordet efter det? Tre år senare är detta fortfarande något som motiverar S.

  8. ylva skriver:

    åh, vilken kul grej! det allra bästa är ju när hon lyfter upp den och allt bara faller på plats :).

    ser att det lett till en diskussion om intelligens. själv har jag en så vag uppfattning om vad intelligens egentligen är. jag har ägnat mig en del åt stödundervisning och upptäckt att många barn som anses ”osmarta” eller ”efter” (alltså i behov av stöd) visar upp verklig intelligens när de får lära sig på ett annat vis än det som gäller för vanliga skolklasser. om man bara förklarar på ett annat vis – om du förstår vad jag menar? att få chansen att träna från tidig ålder gör stor skillnad, inte bara rent praktiskt utan också för självförtroendet! jag tror att noelle vet att du tycker att hon är smart och duktig ;).

    vad gäller krav så behöver man som förälder inte känna att man ställer några för att ett barn ska uppleva att man gör det. tyvärr. jag har alltid varit ett typiskt äldsta barn ur den synvinkeln, upplevde det som om mina föräldrar ställde skyhöga krav på mig och inga alls på min lillasyster även om de ställer ser helt oförstående till det. och hon fick bra mycket mer uppmärksamhet och tid också, hon är bara den sorts person helt enkelt. en som ställer krav, inte hukar under dem.

    därmed inte alls sagt att noelle känner så. däremot kan jag nog tro att ett av skälen till att hon VILL rita, räkna, läsa etc är att hon vet att hon får av din tid då. om du gillar att sitta på golvet och bygga med smarta leksaker så gillar hon det också. det blir liksom hennes nisch då.

    mina egna barn känner sig naturligtvis också orättvist bemötta och behandlade (även om vi verkligen försöker låta bli), men de säger båda två till när det är så. och båda är jätteduktiga. dottern (yngre) går lite snabbare fram i inlärningen, men det hävdar hennes fröken har att göra med att hon är tjej ;). mycket politiskt inkorrekt, men hon är övertygad och jag vet inte.

    fortsätt och lek!

    kram,

    • Mysmasken skriver:

      Haha, klart att vi är smartare 😉

    • Monnah skriver:

      Ylva – jag har sett stor skillnad mellan flickors och pojkars prestation i olika åldrar. Det är många fler flickor som är ”duktiga” i yngre åldrar, medan pojkarna kommer igen i puberteten. Ska nu genusstudier leda till något gott måste det väl vara att man inte ger upp på pojkarna i tidig ålder och att man ser till att inte förlora flickorna när de börjar halka efter?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *