|   1 877   0     47
  Familjen | Tyckmycken

Min mardröm är att barnen ska bli mobbade. Jag inser att det är något som de flesta går igenom någon gång i skolan och det ger mig magkramp. Det barn vill allra helst är att vara som alla andra, att inte sticka ut.

Var tycker ni att gränsen går? Hur mycket är ni villiga att tumma på era egna principer för att ”skydda” era barn?

Jag läste i någon blogg om nån pojke som ville gå i klänning och han blev avstängd för att han vägrade bära pojkkläder eller nåt i den stilen. Några i kommentarerna hävdade att det var fel att stänga av pojken (vilket jag håller med om) och att det är mobbarna som har fel och borde bli avstängda. Okej, men det är en annan debatt. Det jag undrar är, som förälder, hur långt är ni villiga att gå? Skulle ni ha släppt iväg honom i klänning?

Skulle ni tala om för er tonåring att kroppsodören inte är så fräsch och att denne borde duscha varje dag och använda deodorant, för att slippa bli kallad svett-Olle (ett smeknamn som hon/han kan få bära med sig flera år)?
Skulle ni säga åt er 6-årige son att ta på sig tröja och byxor istället för klänning, så att han slipper bli mobbad?
Skulle ni skicka med samma mat som alla andra får (godis, kakor, chips) för att ert barn ska vara ”som alla andra”?
Skulle ni köpa rätt märkeskläder?
Skulle ni tala om för er fyraåring att kanske bära en rosa en tröja med sina jeans istället för en blå, så att inte tjejerna tror att hon är kille och inte vill leka med henne (det har hänt oss).

Hur långt är ni villiga att gå?

Jag förstår att man kan uppfostra barn att vara trygga i sig själva och ditten datten, men det hjälper inte när man är så liten. Allt man vill är att ha kompisar och mobbare kan hitta på vad som helst för att få ett offer. Jag förstår också att det här är en PK-fråga i Sverige. Där ”ska” pojkar få gå i klänning och det ska finnas tre toaletter varav en är för könlösa och sådär. Men är gemene man (ni som läser här) verkligen med på alla de här noterna? Eller är det bara de som gapar högst som hörs mest?

Det som förde mig in på det här spåret är lunchmaten. Noëlle kommer alltså börja skolan nästa skolår, fast inte förrän till våren. Då kommer hon alltså att befinna sig i skolan 8-15 varje dag (jag kommer dö av saknad) och hon kommer att äta lunch i skolan. Maken och ungefär 50% av hans vänner gick hem för att äta, när han var liten. De hade 45 minuter rast och han bodde 5 minuter från skolan. Vi kommer också att bo 5 minuter från skolan. Men mycket av socialiseringen sker på lunchen, tydligen.

Då kan jag antingen skicka med mat eller låta henne äta i kafeterian för 12 kr om dagen.

Såhär kan det se ut i USA:s skolmatskafeterior:

140406a

Rena mardrömmen.

Jag har även hört vilka mardrömmar folk skickar med sina barn till skolan. Det är gelébjörnar, kakor, chips, smörgås med jordnötssmör och sylt och gärna en festis och kanske en chokladkaka. Jag har hört om hur barnen brukar byta med varandra.

Jag tycker att det skulle kännas hemskt att skicka med mitt barn kall mat till lunch, eftersom jag är van vid varm lunch. Mamma berättade att det är vanligt i Sverige att barnen äter varm lunch i skolan och sen bara får en smörgås på kvällen och att det blir folk av dem också. Men, men, men…
Jag har pratat lite med två av mina svenska vänner i Kanada om hur de har gjort och de skickar helt enkelt med gårdagens rester till barnen. I en termos.
Jag blev lite tveksam till hur kött osv. håller sig i en termos och läste på lite och det är tydligen okej, så länge man håller sig över en viss temperatur.

Gör såhär:
Koka vatten och häller det i termosen och sätt på locket.
Låt stå i minst tio minuter och häll sedan ur vattnet.
Värm maten i mikron, varmare än vad man vanligtvis skulle äta den och häll i termosen.
På med locket så står sig maten i fyra timmar.

Finemang! Medan jag skrev det här inlägget lyckades jag alltså hitta en lösning på mitt huvudbry. Jag kan skicka med varm och nyttig mat. Kanske att hon en dag i veckan kan få något ”gott”, men inte varje dag.

140407a
Termos, lunchväska och dricka. Kanske med Doktor McStuffins? :)

Men vad händer den dagen Noëlle kommer hem och berättar att kompisarna retar henne för att jag skickar med ”konstig” lunch? Kommer jag att kapitulera? Tumma på mina regler? Låta henne äta chicken nuggets i kafeterian?

Vilket rörigt inlägg, haha! Men ni får gärna berätta lite hur ni tänker och vad ni gör i förebyggande  syfte för att inte era barn ska bli mobbade, eller om ni struntar i det och hoppas på det bästa.

0
 1 877   0     47

47 svar på Var går gränsen?

  1. Viktoria skriver:

    Tycker absolut du skall skicka bra vettig mat med Noelle till skolan, lägg i några jordgubbar eller nån annan av hennes favoritfrukter och kanske nått ”sötare” till fredagen. I förskoleklass där min dotter går har de en matlåda med sig på dagarna med frukt eller liknande.. Min dotter väljer gärna gurkstavar, jordgubbar, tomater istället för frukter och det är mer så att andra är avundsjuka som har med ett äpple än att hon blir udda. Är det utflykt så är det en macka med varm choklad eller ngt annat som gäller .. aldrig skulle jag skicka med en coca cola på en utflykt och kakor.. möjligen en kaka efter mackan. Man skall göra det man tycker är viktigt för sig själv.
    Hade världen varit en perfekt plats skulle jag skicka min pojke med klänning till skolan men nu ser det inte ut så så då skulle jag anpassa mig efter det.. Inte så att han skall känna att han inte får ha klänning hemma om han vill.. Däremot om någon vill ha klänning och råkar vara kille så är det inte upp till rektorn eller skolan att neka honom det.. det är hemifrån man bestämmer det..
    Tyvärr är det ofta de vuxna som lägger griller i huvudet på våra unga om hur allt skall vara..
    Du kan ju alltid låta Noelle äta medhavd matsäck i skolan de flesta dagarna och äta hemma ibland om du känner att det skulle va mysigt..
    Utanförskap och mobbing kan man dock aldrig föregå.. det händer om det händer för man behöver inte vara udda för att det skall ske.. skulle det ske så tar man det där och då.. oroa dig inte i förväg.. Noelle verkar vara en trygg och säker tjej som fixar skolan galant.

    • Mysmasken skriver:

      Ja, precis, hon får såklart frukt också.
      Och nej, ibland räcker det med att man har fel hårfärg, är tystlåten eller har glasögon. I know.

  2. Alexandra skriver:

    Angående klänning på pojkar och sådant så är jag väldigt kluven. Jag tycker att det är självklart att pojkar ska få ha klänning om de vill och att flickor ska kunna ha blått, och det kan bara normaliseras av att man inte gör någon grej av det. Dvs att man låter pojken ha sin klänning på dagis. Problemet är att för att detta ska fungera utan att barn får kommentarer och mobbas, måste alla barn få ha vad de vill och alla föräldrar måste vara med på det, och så är det ju tyvärr inte…

  3. Helen skriver:

    I höstas fastnade jag av någon anledning (har glömt hur det gick till) för bentoboxar, dvs lunchlådor packade med nyttig och bra mat, och om man vill på ett gulligt sätt. Det finns en hel massa mammor i USA som skickar bentos med sina barn som skolluncher. Är det äldre pojkar (typ mellanstadiet) skriver mammorna ibland att de fått taskiga kommentarer i cafeterian. Problemet verkar dock inte finnas med små barn eller tjejer – gulliga luncher verkar funka fint för dem. Det finns massvis med tips och inspiration på nätet och på Pinterest, så klart. ”bento box school lunch” är bra att börja googla på. Du är ju dessutom kreativ, så jag tror att du skulle gilla det!

    Söta matlådor, pepparkaksformar att göra mackor eller frukt och grönsaker i gulliga former och andra fina prylar att pimpa lunchen med finns på http://www.allthingsforsale.com.
    En trevlig blogg att kika på är http://www.wendolonia.com

    • Mysmasken skriver:

      Jag har sett det och undrar alltid hur tusan ögon och sånt ligger kvar och fortfarande är fint när barnen kommer till skolan 😀
      Skulle nog inte ha energi till det kl. 7 på morgonen, men kanske nån enstaka gång, på typ födelsedagar. Det är väldigt gulligt.

  4. A-mamma skriver:

    Intressant fråga! Försöker själv förklara för barnen att jag inte vore snäll om jag gav dem pannkaka varje dag, bullar och glass. Men om det vore nyttigt för kroppen så skulle jag göra det – hoppas de förstår att man vill deras bästa och att mycket som man vill ha bara är bra i lagom doser.
    Men om de fick skräpmat i skolan så skulle jag försöka kompromissa (som på en semester nyligen). Typ att de kan äta pannkakan/chipsen/kakan eller vad det nu är, om de också äter fisken/skinkan/grönsakerna som man vill att de ska få i sig. Och att vissa saker helt enkelt inte är ok mån-fre.

    Klänning i skolan kan man ju låta dem ha om man varnar dem lite i förväg, för att andra barn kanske kommer att tycka det är konstigt och retas. Vissa är ju starka och bryr sig inte men de flesta kommer nog ändå bli ledsna.

    • Mysmasken skriver:

      Ja, de har tydligen bättrat sig i skolan här och det kan finnas broccoli OCH chicken nuggets. Men vilken onge väljer broccoli då? Fast maken frågade Noëlle igår vad hon skulle äta och hon svarade att hon älskar både och :)

  5. Anna, Gbg skriver:

    Intressant inlägg och man inser hur mycket det skiljer sig åt i skolan i USA kontra sverige. Jag har jobbat som au-pair i ett år i USA till en familj med tre skolbarn. Jag packade deras luncher varjer dag och de hade inte alls så onyttig mat med sig. De hade typ macka med tex tonfisk, korv, ost eller vad de nu ville ha. Grönsaksstavar, frukt, cheese sticks och ibland något extra gott åt det onyttiga håller tex chips eller krackers. Ibland fick de pannkakor istället för mackor. Visst är det inte världens bästa mat ur ren näringssynpunkt och det är ju viktigt för att de ska orka hålla energin uppe. Men det var så de gjorde i den familjen.

    Vad gäller mig som mamma och hur jag skyddar mina barn från att bli utsatta/mobbade så vet jag inte riktigt om jag verkligen tänkt så jättenoga på det. Jag försöker att uppfostra mina barn till individer som vågar säga ifrån och hjälpa sina vänner i alla situationer. Att de är generösa och snälla och bryr sig om sina kompisar och att de vågar gå sin egen väg. De får klä sig hur de vill och inget jag lägger någon värdering i, en av mina söner har faktiskt haft klänning på sig till dagis när han var ca 4 år för att han ville det. Idag är han snart 7 år och skulle aldrig göra det ;-). Skulle han vilja ha klänning hade han fått det – då hade jag ansett att han var modig som ville gå sin egen väg och som vågade sticka ut från mängden. Vad jag hade gjort om han blivit mobbad i det läget vet jag inte, men vi hade löst det på något sätt. Jag försöker att inte oroa mig i förväg utan ta barnens känslor och eventuella utsatthet när det i så fall kommer.

  6. selma skriver:

    Oj tycker att det är helt galet att de inte finns möjlighet att värma mat i skolan. Förstår givetvis att det är svårt för barnen att göra det själva men det borde vara en självklarhet att ha möjlighet att ta med mat och värma den på plats.

    Att gå hem och äta lät som en mysig möjlighet eftersom det kan vara skönt att få ett avbrott mitt på dagen då dagarna är ganska långa samt att hon får i sig riktig mat.

    Din idé med termos lät ju bra, allt för att slippa den maten de serverade i cafeterian för om jag ska vara ärlig så ser den vidrig ut.

    • Mysmasken skriver:

      Ja, hon får väl bestämma hur hon vill ha det. Vi kan ju börja med att skicka med mat och om hon känner att hon skulle vilja komma hem på lunchen har vi ju möjlighet att ordna det så :)

  7. Marie skriver:

    Hej!
    Jag har gjort lunch vaska till min barn i 6 ar och det har aldrig blivit retade, tvartom, andra barn sager att de har varldens basta mamma, som gor sa fint varje dag. Har I Georgia har de bara lunvh 21 min varje dag, och rast 15 min (om klassen ar snalla, annars ingen rast alls), sa att ga hem och ata funkar inte, aven om det ar nara. Jag anvander bento boxes till mina barn och de funkar super.

    http://www.laptoplunches.com/

    Jag HATAR att fixa lunch varje dag, men tror att barnen ater batter och far nyttigare mat, och mina barn VILL ha lunch med sig. De tycker aven att det ar kul att hjalpa till dagen innan att fixa allt.

    Om du nu borjar fixa luncher till N. sa kan vi ju byta ideer pa luncher, eftersom jag har slut pa dem efter 6 ar :)

    • Mysmasken skriver:

      Tack, jag kan väl varva. Sådana där lådor kan ju vara bra att ha för de där dagarna då man inte har rester, men jag tänker försöka inkorporera rester i middagsplaneringen. Sjukt kort lunch och att rasten dras in om de inte är snälla? Herregud. Break should be a right, not a reward…

      • Sofie skriver:

        HAHA! Vanta bara ska du se, de har straff for allt och man far godis nar man ar duktig, helt galet. Jag och min syster ar de jobbiga svenska mammorna som ar dar och tjafsar hela tiden, men det hjalper. Det ar ingen idea att bli arg, man maste bara ge skolan andra alternative, men ibland blir man faktiskt arg. Ska bli intressant att se ditt perspektiv pa den amerikanska skolan. Lycka till!

        • Mysmasken skriver:

          Får man formulär också där man får godkänna att de får slå ens barn? :roll:
          Hörde mammorna på dansen prata om det…

          • Sofie skriver:

            Nej det har vi inte fått. Men det hela är inte klokt tycker jag. Det som stör mig mest är alla dessa grupp straff, som enligt mig leder till mobbning. Det är klart barnen blir arga på den stackarn som har en dålig dag och gör så de inte får rast. Det som också är irriterande är att det inte lär ut allt, dvs i våran kommun får de inte lära om big Bang, evolution etc. plus när det är historia är det bara från USAs perspektiv och stackars dig om du tycker annorlunda.

          • Marie skriver:

            Det har inte vi fått. Men grupp straff händer dagligen, vilket jag tycker är helt galet och främjar mobbing. Och så alla regler, när man får kissa, när man inte får kissa, hur man ska gå med händerna, när man får lyfta händerna, etc. Etc. Det tar liksom aldrig slut, och fy dig om du tänker själv… Eller ännu värre utan för lådan! :)

            • Mysmasken skriver:

              Det här är min mardröm. Då plockar jag ur henne ur skolan, haha.

              • Sofie skriver:

                Nej, inte plocka ur. Lat henne fatta att det ar ok att vara annorlunda. Komer aldrig gloma nar sonen gick I ettan. Da hade de nagot som kallades March Math Madness. I ettans korridor satt lararna upp basket bollar, 10 stycken, och alla barnens namn var pa lappar. Varje morgon fick man ett matte prov, och fick man alla ratt sa fick man flytta sitt namn fran en basket boll till nasta. Nar man klarat alla tio hade man vunnit. Sonen ar bra I matte sa for honom gick det fort. Efter tva veckor var han klar. Efter tre veckor fick vi email av froken som sa att sonen fuskat. Jag pratade med honom, och de kom fram att han flyttat pa en pojkes namn lapp.”Mamma, hur tror du han kande sig varje morgon, nar han var den enda som aldrig klarade boll ett. Sa jag flyttade den till boll fem. Tank dig sjalv att du varje morgon ser att du ar samst av alla barnen, tror du att du nagonsin kommer att tycka om matte da?” Jag var sa glad att han fattade att flytta namn lappen, han hade ju helt ratt. Jag gick till skolan och tjafsade och nu gor de inte sa langre. Sonen larde sig nagot mycket viktigare an matte. Visst det var hemskt, men man maste se det posetiva och lara barnen att streta emot. Kan bli valdigt jobbigt ibland for bade barnen och foraldrarna.

              • Marie skriver:

                Vi har valt attha dem i skolan så de lär sig se olika synpunkter, däremot pratar vi mycket med barnen om att det finns flera sätt att göra samma sak. Varje sommar, vår går de i en svensk skola i Sverige, ochjag gjort sedan de började ettan. På detta sätt så ser de att det finns olika sätt.

                Barnen är även väldigt starka i divider, och vi pratar mycket om att man ska stå upp för sin sak och säga vad man tycker, men att man kan göra detta på ett trevligt sätt. Ja visst blir det fel ibland, men vår rektor är mycket bra, och/eller skolan har lärt sig mycket från våra barn, och,ånga regler har ändrats eller helt tagits bort på grund av dem. Vi försöker att lära dem att man visst kan ändra och inte bara ska godta och klaga. Ändring behöver ju inte bli en försämring!

                • Mysmasken skriver:

                  Jag gillar verkligen att de går ett par månader i Sverige. Hur fungerar det, rent lagligt? Får de gå i skola om ni inte är skrivna där? Betalar ni? Eller sker det bara ”outside the books”?
                  Hur går det med skolplikten här i USA? Om man väl skriver in barnen i skola måste de väl tillbringa du och så många dagar där?
                  Låter så himla mysigt. Skulle vilja ge mina barn samma chans.
                  Hur länge tror du att det är okej att de missar så pass mycket av amerikanska skolan?

                  En fråga till – är ni troende? Om inte – hur hanterar ni det? Har ni någonsin stött på problem?
                  Jag vågar inte direkt komma ut ur ateistgarderoben om inte någon frågar rakt ut.

                  • Sofie skriver:

                    Nej, vi är inte troende alls, men bor i bibel bältet, hahaha! Visst blir det många frågor kring Gud, vissa barn ber innan prov och så vidare. Vi har helt enkelt sagt att alla är olika, man får tro vad man vill, och ska respektera varandra. Ibland blir ju det lite jobbigt när vuxna lärare inte tänker så, men allt går om man vill. Vi hade mycke diskussioner om det förra året när de lärde sig om rymden. Vi lär helt enkelt ut hemma att det finns många perspektiv och så får barnen själva ta ställning till vad de tycker. Vi säger helt enkelt att man ska vara till andra på ett sätt så att man tryggt kan sova på natten.

                    Vi tar ut barnen efter CRCt här, dvs i april. Så länge de klarar CRCT är det inga problem alls för USA. Vi sätter in dem i en by skola i södra Sverige utanför böckerna så att säga. Våra barn lär sig svenska och svensk kultur, de svenska barnen lär sig bättre engelska och de lär sig om hur det är i USA, vinn vinn dör alla. De har en super rektor där, så vi har inte haft problem alls. Vi tar med böcker, spel etc till skolan härifrån som ett tack varje år.

                    Jag och min man tycker inte att de missar i den amerikanska skolan, de vinner genom att de har öppnare perspektiv och lär sig tänk på ett annat sätt. Allt beror på vad man vill att de ska lära sig. Jag tycker det är viktigt att lära sig saker som inte bara är akademiska. Många föräldrar i USA är väldigt akadmiskt drivna, dvs kommer man in i giftet program är det hög status. Alla fyra är med, men jag vet verkligen inte om det är så bra. Det är många snobbar som tror att de är bättre än andra och barn som bara pluggar och inte gör något annat. Så man måste verkligen som förälder tänka efter vad målet med skolan är, allt är inte akademiskt.

                  • Marie skriver:

                    Är i Geprgia så har de ett prov på våren som heter crct, de har de i mitten av april och så länge barnen hör det så är det inga problem sedan att ta ut barnen ur skolan. Vi gör det utanför böckerna så att säga. Mamma och pappa bor på liten ort så barnen går i samma klass varje år. Vi bara pratar med rektorn och så brukar vi fråga vilket engelsk material de behöver och ta med och ge till skolan. Inga problem alls. Den amerikanska rektorn är ok med att de är borta bara de klarar crct, och de har alla fyra gjort jämnt. Så inga problem alls.

                    Angående om vi är troende så är svaret nej, och alla vet om det, inget jag eller barnen är tysta med. Med det sagt så lär vi barnen att vissa respekt beroende på vad andra tycker och gör, men de behöver absolut inte göra som andra. Mycket svårt har jag med för att de ska göra pledge of ledgens varje dag. Så våra barn står bara upp och är tysta och säger inget alls. Många har problem med detta, men enligt mig så väljer barnen själva och det har de alltid fått göra. Vi pratar mycket om att alla får välja/tro på vad de vill. Men vissa ämnen så måste jag bara undervisa hemma, då jag är helt emot hur de lärs ut, med detta sagt, så säger jag till barnen att det är så att mamma tycker så här, men andra tycker så där…

                    Våra barn har styrkan i att det är två av dem i varje klass, de går i samma klass, och de kan alltid hämta styrka av varandra, vilket de också gör.

                    • Mysmasken skriver:

                      Men vänta. Hur funkar det, ett tvillingpar och…? Har en av er tre och en har en? Eller har ni två var? *förvirrad*
                      Tack för info om skola. Kanske något som skulle fungera för också om ett par år, när jag vågar flyga igen, haha. Kände barnen de i skolan sedan tidigare när de började där?

                    • Marie skriver:

                      Inga tvillingar. Mammorna är tvillingar. De två äldre, 11 år är 10 veckor emellan, och de två yngre är 10 dagar emellan och de är åtta år. Jag har en kille och en tjej och Sofie två killar, en var av varje ålder. Haha, själv tycker jag att de alla fyra är mina! Men de är de ju inte HaHAHA.

                      De kände ingen i skolan när de började och i Georgia så byter de klasskompisar varje år, men våra barn har jobbiga mammor som tjatar etc till de går i samma klass, då vi tror på att de ska få styrkan av varandra när de står ut så mycket som de gör med sina svenska åsikter.

                    • Mysmasken skriver:

                      Visste väl att det var ett tvillingpar någonstans 😀

                    • Mamma skriver:

                      Haha, nu fick jag en förklaring till att Sofie och Marie skriver som om de är en person.

                      Jag var nästan färdig att ringa Stephanie och fråga 😀

                      Vi har en gullig liten byaskola här också 😉

                    • Mysmasken skriver:

                      Nån med schizo? Haha 😀
                      Ja, vi kanske kan göra samma sak. Gillar idén.

  8. Tant Sviskon skriver:

    Jag tycker att det var ett väldigt intressant inlägg om mobbning just. Själv var jag väldigt mobbad i skolan, och det berodde inte på att jag var ett dugg avvikande, utan på att jag kom inflyttande till en liten ort när jag var 10 och dessutom vågade sticka ut hakan i min klass. Jag gruvar mig oerhört för hur det ska gå för mina barn i skolan, men jag tror att man som förälder ska akta sig oerhört noga för att lägga skulden för mobbningen på sitt eget barn. Om min mamma hade sagt ”men du kanske ska vara lite si och lite så istället” så hade mobbningen nog tagit oerhört mycket mer på mig än vad den nu faktiskt gjorde. Så nej, jag skulle inte tala om för mina barn hur de ”borde” vara för att passa in. Däremot skulle jag naturligtvis ha ett samtal om personlig hygien om den nu brast, och jag skulle absolut låta dem äta lunch i skolan, och kanske ha lite mindre onyttig mat en dag i veckan eller så för att inte hamna utanför på det sättet.

    • Mysmasken skriver:

      Bra tankar. Tänkte inte på att det kan slå fel åt andra hållet (att barnet tar åt sig) om man försöker göra så att det passar in. Ingen lätt situation.

  9. Jag läste det här inlägget för någon timme sedan och har funderat på det massor. Vart drar man gränsen och skulle jag tillåta min hypotetiska son att gå i klänning till skolan? Min första impuls är att jag självklart skulle göra det. Men jag försökte tänka mig in i tanken att jag kanske inte borde. Men jag kan inte se någonting gott komma ut av att neka min son klänning.

    För det första sänder jag honom då signalen att mamma inte heller tycker det är okej för pojkar att ha klänning utanför hemmet. Det kan leda till att han känner sig sårad av sin mamma också, att man indirekt säger att mobbarna har rätt. Det kan också leda till att han själv börjar reta någon annan om denne skulle ha klänning i skolan. För han har ju fått reda på att pojkar inte ska ha klänning. Det vore ju hemskt att ha närt en mobbare vid sin barm.

    Jag tänker på när jag var liten och var mobbad. Nu minns jag inte riktigt vad allt gällde, jag blev sällan retad för vad jag hade på mig mer för hur jag var. Men hade min mamma sagt att jag kanske inte skulle säga så eller göra så för att jag då skulle bli accepterad. Eller att hon inte skulle ha köpt vissa kläder åt mig, eller något liknande. Så hade jag bara blivit ledsen och känt det som att hon höll med dom som mobbade mig.

    Nej, jag skulle aldrig böja mig för vad som eventuellt kan hända om mina barn lever ut sina personligheter. Mina barn ska aldrig få känslan av att jag inte står bakom dom till hundra procent. Jag kommer inte försöka styra en eventuell son från varken klänning eller bilar. Han ska få göra vad han vill.

    Det är inte några lätta frågor, speciellt eftersom att det egentligen ligger utom ens egen kontroll. Men så skulle jag tänka iallafall.

    • Mysmasken skriver:

      Mmm. Det är svårt och antagligen löser det sig utan att tänker för mycket också.
      Men menar du då att barn som indoktrineras tidigt att rosa är för flickor och blått är för pojkar mer eller mindre blir mobbade hemifrån då?

  10. ninaerica skriver:

    Oj, det var inget lätt ämne att ta ställning till hypotetiskt. Ang kläder så har det aldrig varit aktuelltatt sonen ville gå i klänning, men jag har alltid låtit barnen välja sina egna kläder. Färgkombinationen har inte alltid varit den snyggaste och strumporna är oftast omaka (fast det verkar vara inne nu), men jag har inte ”brytt” mig.
    Maten däremot tycker jag är jätteviktig. Jag är sån som gärna kunnat vara hemmafru och kokat egen saft o sylt (det gör jag i och för sig ändå), bara bakat eget bröd osv. Jag gillar inte att det ska vara socker i allt. Jag skickar gärna med pannkakor som matsäck, men det är ju sällan de behöver det. Tycker det är viktigt med riktig mat och har som tur är två barn som älskar frukt och grönsaker av alla slag.
    jag tror att en viktig bit ang mobbing är kommunikation och relationer. Jag har bra kontakt med barnens kompisars föräldrar vilket gör att man snabbt får höra om något inträffar samt att man kan ta upp olika saker innan allt blåses upp allt för mycket.
    skolan fyller ju en viktig funktion såklart. Det gäller att personalen på skolan jobbar för att mobbing inte ska få förekomma och verkligen ser vad som händer på rasterna och tar tag i situationerna (tyvärr saknas resurser på många skolor). På barnens skola finns ett kamratråd med representanter från varje klass. De pratar mycket om hur man ska behandla varandra. Finns också två lärare som har schemalagd tid för att jobba med detta.

  11. Nej, det gör jag inte. Men jag tycker att det är synd att den indoktrineringen sker. Dock kan jag tycka att det är taskigt att säga rent ut ”nej, det där är för flickor/pojkar! Det ska/får du inte ha.”

    Skulle inte säga att en förälder som gör det jag tog upp i exemplet mobbar sitt barn, det ska ju till en heldel mer för det. Man har ju en annan relation med föräldern, än med klasskamrater som mobbar. Föräldern älskar ju sitt barn och det visar den säkert, den tar hand om osv. Klasskompisarna tycker ju inte om barnet. Det blir ju en helt annan grej.

  12. M.K skriver:

    Jag har fasat inför hur det ska gå för mina barn i skolan. Nu går två av dem i skola (1an och 0an). Det har gått över förväntan, visst det finns alltid någon barn som ska kläcka ur saker, osv.
    Jag skulle absolut släppa min son ut i klänning, men han skulle aldrig våga då han vet hur ”normen” ser ut. Men samtidigt är han ganska orädd, vågar sticka ut mycket. Han hade rosa regnkläder förra läsåret och alla var på honom för det, jag bad honom fråga andra barnen vad det är för fel att ha rosa regnkläder. Därefter slutade de pika honom.
    Jag tror att det är viktigt att ge barnet självförtroende, bra svar till ”mobbarna” också. Ge barnet tips på vad de kan säga, berätta för dem varför mobbarna beter så om det sker någon mobbing. Sen så lär barnen snabbt hur ska man göra för att vara ”en” av andra.

    • Mysmasken skriver:

      Mmm, några repliker kan vara bra att ge.
      De kommer nog gå bra, hon är social och har lätt att hitta nya vänner…men man vet aldrig.

  13. Annika K skriver:

    Klädval:
    Spontant ja till klänning.
    Men sen börjar man ju tänka på vad omgivningen säger. Så är det ju.
    Men man ska banne mig kunna klä sig hur man vill utan att nån ska bry sig. Men så är det tyvärr inte :(

    Maten:
    Jag hade skickat med den mat jag anser är bra för mitt barn. Och sen kanske nått onyttigare nån gång i veckan.
    Det är svårt det där.

    Kraaaaaam

  14. Elin skriver:

    Vår äldsta ville aldrig ha klänning. Vår mellankille (strax 5 år) har haft på sig klänning på förskolan och när vi gått på stan. Inga problem från förskolan eller andra barn vad jag kan minnas, men de var ju inte så gamla heller. Axel tycker klänning är ett skönt plagg helt enkelt och skulle han vilja ha det när han går i skolan, så antagligen skulle jag låta honom ha det.

    Angående mat och annat då… Jag tror att man vinner i längden på att följa sina egna åsikter och värderingar. Jag skulle absolut skicka med den mat jag vill att mitt barn ska äta. Frukt eller ett kex kan ju sätta guldkant på en låda. Dessutom tror jag verkligen att barn uppskattar att få olika mat varje dag och äta ungefär samma som man gör hemma. Vi har ju matlådor till jobbet varje dag och det borde ju inte vara så annorlunda att packa en till sitt barn också.

    Jag vet inte hur skolorna är i USA, men det låter faktiskt inte alls särskilt lockande att sätta mina barn i en sån när jag läser kommentarerna ovan. Aga, inskränkta värderingar, amerikaniserad historia och allmänt rätt dålig värdsbild. Nästan lite Ryssland… 😉 (Ryssland är ett land jag däremot _har_ erfarenhet av skolväsendet från)

    Men jag tror med all ditt intresse och din kunskap och envishet, att era barn kommer få en bra grund i alla fall. Ni pratar mycket och framför allt umgås mycket tillsammans. Dessutom resser ni en hel del och barnen blir tvåspråkiga, så jag tror att ni skiljer er väldigt mycket från gemene amerikanen ändå.

  15. ylva skriver:

    vilket fint inlägg :). det är viktig diskussion. jag känner att jag har svårt att ge synpunkter eftersom vi bor på ett helt annat ställe och saker och ting fungerar annorlunda här och jag anspassar mig eller anpassar mig inte, helt beroende på.

    vad gäller kläder… det vore helt uteslutet att skicka iväg sonen i klänning. sådant gör man bara inte här. delvis för att de har en slags uniform (inte så strikt, men blå shorts/jeans och blå tröja för pojkar, blå jeans/kjol och blå tröja för flickor) och delvis för att det skulle anses helt galet. av precis alla, från barn till vuxen. betyder det att jag tummar på mina egna principer? nej, faktiskt inte. jag är väl lite gammaldags, men jag tycker att mina barn ska ha på sig hela, rena, prydliga och välstrukna kläder när de går till skolan. det handlar om praktiskhet (klänningar är inte praktiska) och respekt, både gentemot sig själv och andra. samma sak vad gäller hygien. helt bortsett från potentiella svett-olle kommentarer så anser jag att man ska vara ren när man går till skolan.

    maten… barnen får jättebra skolmat här :)! de gånger vi glömt att betala (man måste komma ihåg att åka till deras kontor vid en viss tidpunkt en viss dag i månaden) så har vi fått hämta hem barnen, för de får inte ha matlådor med sig. strängt förbjudet! om de fick dålig mat och jag fick skicka med så skulle jag skicka med det jag ansåg vara bra för dem. jag skickar till exempel med hemgjorda och nyttigare mellanmål (för det ska skickas med) och det visar sig att de andra barnen faktiskt är avundsjuka. det enda som möjligen hänt är att de givit bort sina mellanmål till avundsjuka kompisar ;).

    skulle jag köpa märkeskläder? visst. det gör jag. men inte för att det är ”rätt” märke, utan för att de är av bra kvalitet, ekologiska, prydliga och hållbara. ”rätt” märken av dålig kvalitet och som jag anser vara olämpliga passerar inte. jag har just haft en diskussion med dottern om det. hon kommer hem och säger att aaalla har klänningar av ett visst märke och viss sort i skolan. nu visar det sig att 1 – det är en klänning (och jag tycker inte att hon ska ha klänning i skolan heller, fastän hon är tjej, men jag kan ju göra ett undantag. kanske…) 2 – den är för kort, tight och urringad (hon är sju, inte en 23-årig klubbare)3 – den är tillverkad i en sådan där fabrik som ägnar sig åt barnarbete 4 – materialet är… typ plast? sedan vill hon gärna ha smink till också, för det säger lola att man måste ha. näe, säger jag. nu får hon lov att stå upp för sig själv istället. hon är smart, rolig,snäll, naturligt jättesöt och har fina kläder (hon får välja färger och mönster och glitter och så, bara de uppfyller mina övriga krav)och nu får hon faktiskt säga ifrån. använda huvudet lite och inte bara blint följa efter lola.

    skulle jag säga åt henne att sätta på sig en rosa tröja. nej. däremot finns risken att jag skulle behöva bevisa för henne att hon är minst lika fin i en blå.

    det ordnar sig ska du se!

    kram,

    • Mysmasken skriver:

      Ja, det ordnar sig såklart :)
      Klänning till dagis/skola gör man inte här heller…då blir man nog skjuten 😛

  16. Maria B skriver:

    Hej!
    Jag jobbar i den svenska förskolan. Det är relativt ofta som vi har pojkar som kommer med klänning, kjol, tofs, hårspännen osv till förskolan. Vår förskola är en helt vanlig avdelning där vi jobbar med genus och att motverka könsstereotypa mönster som läroplanen talar om att vi ska, men vi är inga experter långt där ifrån. Det handlar om att skapa trygga barn, där man för samtal kring olikheter och likheter. Där barnen genom rollspel får prova på och möta olika situationer på ett kontrollerat sätt och där de efteråt får möjlighet att diskutera och reflektera enskilt och i grupp över hur de blev påverkade, hur de kände och tänkte i de olika situationerna. tack vare detta arbete har vi praktiskt taget aldrig barn som retas med varande pga våra olikheter, de kan så klart bli osams av andra orsaker.
    Så jobbar vi och jag tror det är rätt vanligt att man gör det här Sverige…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *