|   513   1     5
  Familjen | Tyckmycken

140416a
Mina fina i morse. Milo lär Nicolas allt han behöver veta om bilar.

Jag fick en fråga…

En fråga förresten, kan inte du skriva ett inlägg om hur det är att hinna med tre barn, och känna att man kan ge alla den tid de vill/behöver? Hur gör ni tex om en av er håller nickolas och de andra två vill ha varsinn egen faml, händer det? För det finns ju bara två knän… Var det stor omställning från 2 till 3? Och om ni skaffar en fjärde, är du rädd för att inte känna att man räcker till då?
Antar att ni inte har så stora problem med detta då ni är hemma båda två, men vore intressant att höra lite om hur ni känner kring det. Eller tex om ni är i badhus, äventyrsland etc, är det svårt att ha koll på alla tre jämfört när ni hade två?

Det här är ju något som verkligen måste skilja sig från person till person och från familj till familj. Vi har ju valt att vara hemma båda två och större delen av dagen är vi tillgängliga båda två. Jag har suttit här i femton minuter för att försöka komma på om det var svårast att gå från 1 till 2 eller från 2 till 3 och jag kan inte komma på något. Det svåraste var ju att gå från 0 till 1. Det är ju en enorm omställning.

När man väl är inne i det där med ingen sömn, att leva sitt liv för någon annan, att älska någon så gränslöst mycket, då är man där. Ja – jag var riktigt orolig innan vi fick Milo att kärleken inte skulle räcka till, men såhär i efterhand är det en så befängd tanke att jag skäms. Kärleken finns där för alla tre. Jag älskar inte någon mer eller mindre, jag kan älska olika drag och saker de gör mer eller mindre, men jag älskar alla lika mycket.

Det som jag tycker är jobbigast och svårast är den ålder Nicolas är i nu, eller från typ 4 månader till 12-18 månader, då de är så oerhört fästa vid mig. Missförstå mig rätt, det är såklart helt underbart att ha dem nära, men det gör det svårt i hushållet. Det blir lätt så att maken får dra ett stort lass i hushållet under den perioden. Jag minns att vi tjafsade lite om det när Milo var liten, för det blev lätt så att jag bara höll honom för att han skulle vara nöjd och så fick maken tvätta, vika tvätt, städa, byta blöja på Noëlle och sådär under den perioden. Den här gången är rollerna lite ombytta för det är jag som drar in alla pengar och han har helt enkelt accepterat att han är hemmafru 😉
Men det här är inte något som påverkats av att vi har flera, de har varit likadana alla tre i och med att jag helammar, bland annat.

Det som är lättare med 3 är att Noëlle är äldre och hon har verkligen varit till stor hjälp med Nicolas. Hon har hållit honom i soffan när jag behövt göra något och nu leker hon med honom på golvet och ser till att han är glad. Så fort han gråter är hon där för att göra honom glad och hon är 2:a på hans lista, helt klart. Detta är dock antagligen åldern och kan hända med 2 likaväl som 3.

Det svåraste med 3 är att vi är utnumrerade (outnumbered?). Vi är två och de är tre. Ibland får ett barn vänta på vår uppmärksamhet eller hjälp.

Jag kan fortfarande ha två i famnen när det behövs :)

Än så länge är det inte svårt att hålla koll på tre, eftersom Nicolas sitter fast vid oss fortfarande. När han börjar gå kan jag tänka mig det, men Noëlle är ju fyra år nu och väldigt ansvarsfull när vi talar om för henne att det behövs och när Nicolas börjar tulta omkring ordentligt kommer hon att vara nästan fem.

Jag skulle gärna vilja jämna ut det med fyra. Många säger att 3 är kaos och 4 är lättare. Med tre blir det oftast 2-mot-1-bråk och det bråkas oftast med det syskon som är närmast i ålder och därmed kan det hända att mittenbarnet får bråka försvara sig på två fronter, så att säga.

Jag är inte rädd att vi inte ska räcka till, eftersom vi är hemma båda två. Föräldrar som jobbar hela dagarna, hur mycket tid har de med sina barn? Så även om vi har fyra istället för två är vi ju hemma 24/7 med dem tills de börjar skolan.

Gud vilket rörigt inlägg såhär på kvällskvisten…ursäkta, men nu ropar Nicolas och jag orkar inte spara och fortsätta senare.
Godnatt.

Godnatt.

1
 513   1     5

5 svar på Flera barn

  1. Linda skriver:

    Jag tycker att det är en spännande fråga… Här i Sverige arbetar ca 2.8 pedagoger på 21 barn i förskolorna. Och man lämnar glatt sina barn 6.30-17 fem dagar i veckan. Sedan dyker det ofta upp diskussioner om att man inte hinner med sina barn hemma när man är föräldraledig, utan då behöver man barnomsorgen för att hinna med sitt yngsta barn. Jag önskar att jag kunde arbeta hemifrån som du :o).

    • Mysmasken skriver:

      Ja, det där tycker jag är det tramsigaste jag har hört – folk som lämnar barn på dagis fast de är mammalediga 😯

    • Henriettae skriver:

      I vår kommun får vi 15 timmar i veckan för syskonen när man är föräldraledig (8.45-12.45 tre dagar i veckan). När jag var hemma utnyttjade jag det ibland, ibland inte. De dagar jag hade något planerat med bebisen (typ barnvagnspromenad med andra föräldralediga, Öppna förskolan endast för barn under ett år etc), så fick äldre sonen gå på dagis. Fast det var ju inte så ofta. Oftast ville han gå på dagis, för att få leka med sina kompisar som han har där. Ibland ville han inte gå till dagis, då var vi hemma och mös de dagarna. Fast jag tycker det är väldigt schysst av kommunen att ställa upp med dagistid för storasyskonen. Inte så att jag ”blir av med honom” eller för att ”hinna med bebisen”, utan för att storasyskonet skall få mer möjlighet att leka med sina kompisar som han har fått på dagis. Och sedan går han på en Ur-och-Skurförskola, vilket gör att han lär sig en himla massa om djur och natur, och sedan lär han ut det vidare till mig. Perfekt, så får jag lite ny kunskap också. 😉

  2. Catharina skriver:

    Jag tänker inte ge mig in i diskussionen om att lämna barnen på förskolan när man är föräldraledig, däremot undrar jag om det är så många som ”glatt” lämnar barnen 6.30-17?!

    Vi har som längst haft barn på förskolan 7.30-16.30. Efter ett tag kortade vi till 16.00. Och mellan 16 och 16.30 går stora ”hämtningståget” hos oss :-) Före 16 är nästan alla barn där, 16.30 är det kanske tre kvar! Tycker snarare att alla som har möjlighet hämtar tidigt. Antingen för att man gått ner i tid, eller har flextid, eller jobbar ikapp när barnen somnat osv.

    Klart att det inte är samma som att vara med barnen nästan hela tiden, men jag tycker ofta man hinner göra ganska mycket.

  3. Henriettae skriver:

    När jag var liten var det tvärtom! Mittenbarnet bråkades det aldrig med – för vi gick mycket riktigt ihop 2 mot 1, men då var det de två äldsta mot den yngsta eller de två yngsta mot den äldsta. Så mellanbarnet hade det lättast. 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *