|   795   3     1
  Familjen | Vardag

Den här lilla killen fyller våra dagar med skratt, han är så underbar! Han har sådana idéer! Just nu älskar han ”It’s all about that bass”, och jag kan bara inte få med det på film, hur jag än försöker, men det är så sjukt gulligt när han ber om att få höra den: ”Badda bejs, badda bejs, no bäbbä.”

Precis som Milo är en hårpillare så har Nicolas sin lilla egenhet och det är att leka med ärmslutet på min tröja. Maken blir tokig och tycker att det kittlas, men jag fullkomligt älskar det. Det är hans grej. Så fort jag bär honom sticker han in handen och grejar med min tröjärm. Samma sak när man nattar honom eller sover på kvällen.

150430a
Nyvaken efter att ha sovit middag.

150430b
Leker med min tröja <3

 795   3     1
Reklam
  |   362   0     0
  Vardag

Ahh, släpade med mig familjen till grannstaden för att kolla de två antikaffärerna där. Sist, när mamma var här, öppnade de 40-60 minuter för sent, med någon ursäkt om skolan och barnen. Jag tänkte att det var en engångsföreteelse, men vi kom dit idag, 11:02 och dörren var låst. Vi gick och tittade i en annan affär och kom tillbaka 11:25, fortfarande ingen. Vi väntade till 11:40 och gav up.

Så sjukt respektlöst, särskilt när det nästan är 40 minuter bort. Så nu är jag sur. Speciellt för att jag aldrig gick gå in och kolla, det var ju där jag hittade 20-dollarsstolen.

 362   0     0
  
  |   733   5     3
  Hemmet | Vardag

Håller man på med bark i rabatten i Sverige? Jag brukade tycka att det var så fult, men har nu vant mig och inser att det är nödvändigt här. Vi vattnar redan för nån tusenlapp i månaden, och utan barken skulle det bli mycket mer.

Häromdagen bytte vi ut vår bruna, blekta mot rödaktig istället! =) Och titta mina hibiscusträd som jag fick av styvfar när han och mamma var här i oktober. De blommar som sjutton nu! Klippte tillbaka dem jättemycket i februari, vilket var läskigt, men nu är de igång.

150429a
Före. Barnen redo att hugga in i det gamla med sina spadar.

150429b
Efter. Gav huset lite extra färg! =)

 733   5     3
   
  |   784   11     4
  Blogg & Design | Hemmet

Har försökt planera en fotovägg här i huset. Jag har en tom vägg och jag har ritat upp i Illustrator hur jag vill ha dem. Jag hittade billiga ramar, kollat vilka storlekar som fanns och försökte sen moffa ihop något :)
Tänkte blanda lite foton på familjen med citat och familj/barnuppfostran/barn som jag gillar.

Såhär ritade jag upp att jag ville ha ramarna, sen beställde jag dem. När de kom var det en som var trasig. Frågade snällt om jag kunde köra till affären och byta ut den trasiga, men nej, den ska skickas tillbaka. Så himla onödigt, ramen kostade typ 30 kr, de kommer att betala mycket mer i frakt fram och tillbaka och det kommer att ta längre tid.

Ska nog byta färg på den där färgglada sen när jag har bestämt alla bilder, så att det passar ihop lite mer. Gjorde den längst ner till höger för att plocka upp färgerna i muren bakom Milo till vänster, till exempel.

Hade hellre haft finare ramar, men har inte riktigt råd då :) Det här var väldigt billigt, fri frakt och 60% på billiga ramar.
150426g

150425d

Här är väggen, den är mittemot trappen till övervåningen. Blir kanon! Nästan två meter lång :) Ska visa sen när allt är på plats.

 784   11     4
   
Reklam
  |   651   5     8
  Vardag

Jag såg en skylt igår på väg till stranden om att de hade U-pick persikor. Det låg bara 5 minuter härifrån, så vi försökte åka dit idag, men jag såg ingen skylt. De var väl i kyrkan. Istället åkte vi och plockade blåbär. När pojkarna vaknar blir det blåbärspaj! :)

150426b
Nicolas hjälpte till att äta blåbär. De sa att de vill att barnen ska äta, så det var ju snällt.

150426c
En liten trollslända njuter också av blåbär.

150426d
Milo plockar.

150426e
Full koncentration.

150426a
Ser ut som vi får kasta det ena armbandet i havet och önska oss något nästa gång vi är på stranden, haha.

150426f
Noëlle ville inte åka hem, men det räckte med typ 100 kr blåbär tyckte jag, haha.

 651   5     8
  |   511   5     3
  Vardag

Idag skulle vi åka till Sugar Sand Festival vid Clearwater Beach med våra vänner, de kom iväg sent, vi stannade på IKEA för att äta lunch och köpa godis och när vi kom fram var det helt galet där. Det var 33 grader och inte en parkeringsplats annat än på lååångt avstånd från stranden. Vi insåg ganska snabbt att vi inte skulle kunna släpa alla tre barn i nån kilometer, med badkläder och flytmojänger och handdukar och allt vad det innebär att gå till stranden med tre små, så vi struntade i det och åkte tillbaka till Sand Key istället, det är där Gregs föräldrar brukar hyra. Vi åkte till den offentliga stranden där och badade.

Noëlle var jättemodig i vågorna, vi jobbar förresten på det där med att våga gå under vatten, och idag hoppade han faktiskt från kanten av poolen hemma, men höll mig i handen. Imorgon har hon sagt att hon ska våga hoppa helt själv! =) Man kan ju inte ha pool och sitta på översta trappsteget och inte leka med kompisarna man bjuder över.

Min farmor skickade lite badkläder från St Tropez till barnen. Allt är mycket finare i Frankrike :) Åh vad jag hoppas att vi hinner ner dit innan hon säljer huset. Jag är uppvuxen där och skulle älska om barnen fick några barndomsminnen därifrån också. Hennes karl är väl 87-88 nånting och det verkar inte gå så bra för honom, och jag vet inte hur det blir om han dör, om hon fortsätter att åka ner dit, själv? Låter kanske inte så troligt.
Det är ingen som har råd att ärva huset, så det kommer antagligen att säljas :( Buuhuu.

Blev faktiskt imponerad att hon skickade rosa till pojkarna! Kul =)

150425a
Mina fina. Tänka att det här är mina barn. Helt galet.

150425b
De är så söta när de går och håller varandra i händerna att jag smälter.

150425c
”En strandbild till mamma? Snälla?” Nicolas försöker bryta sig loss, haha.

 511   5     3
  |   2 415   17     27
  Tyckmycken

Jag läser titt som tätt på Facebook eller i bloggar (nu senast hos Blondinbella) att vi mammor måste hålla ihop. Hon får många kommentarer om hennes val att ha äldsta barnet på dagis medan hon är hemma med den nya, eller faktiskt till och med innan hon fick den nya, medan hon bara låg på sofflocket i två veckor och väntade på förlossningen.

Vad betyder det här ”vi måste hålla ihop och stötta varandra”? Varför? Är det nåt feministiskt skit? Vilka ska vi hålla ihop mot? De hemska männen?
Varför ska man inte få ha åsikter om hur man uppfostrar barn?

Och om man nu vet med sig att man gör det som är bäst för sitt barn och inte sig själv, vad spelar det för roll då vad andra tycker?
”Ingen kan få dig att känna dig underlägsen utan ditt medgivande”, right? Men det är nog där skon klämmer, man vet att man gör något som inte är i barnets intresse, och känner sig då skyldig när någon påpekar det.

Jag ser några försök att försvara att äldre barn går på dagis medan mamman är hemma med yngsta,  med ”barnen har roligare på dagis”. Skitsnack. Barn behöver närhet, trygghet. Det är enbart egoistiskt att förvara sitt första barn på dagis medan man går hemma med en nyfödd. Kanske för att man enklare ska kunna glida runt på stan och dricka latte eftersom en nyfödd sover mycket bättre i vagnen än en 2-åring som ska pilla på allt?

Eva Rusz skrev en bra krönika på Aftonbladet i ämnet.

Och hur långt ska det här ”vi måste stötta varandra” gå? Jag tror att det finns en välvilja bakom folk som har åsikter. De vill nog barnets bästa och berättar då sin synpunkt på ditten och datten, vad är problemet? Och var drar man gränsen? Jag är väldigt aktiv i antiomskärelsedebatten på Facebook, och om jag kan rädda ett barn, eller få en förälder att tänka till, då är det värt det.

Menar folk att jag egentligen borde stötta de föräldrar som väljer att barbariskt stympa sina barn? För vi måste ju hålla ihop, vi kvinnor…? Eller?

Jag får åsikter här på bloggen om hur jag uppfostrar mina barn, och om jag vet med mig att jag gör det som är bäst för mina barn, rinner det av mig som vattnet på en gås.
Men – så finns det vissa grejer, som gräver sig in under huden,  för att jag vet att jag gör fel. Att jag skulle kunna göra bättre.

Som det här med barnbilstolar. Ni har gnällt på mig för att jag har vänt barnen för tidigt, och ja, det är dumt. Det är en risk och jag känner mig skyldig för att jag har gjort fel och att det har varit av en bekvämlighetsanledning. Det är lättare att nå barnen, stoppa in napp, låta dem titta på en film, se oss så att de inte gråter/skriker i bilen, och jag har valt bekvämlighet före säkerhet. Ingen är felfri, men jag tycker ändå att man ska kunna ha en åsikt.

Jag tycker att könsstympning är fel, jag tycker inte att man ska aga barn, jag tycker att det är egoistiskt att lämna barn på dagis medan man är hemma, jag tycker att man ska amma om man kan, jag tycker att det är hemskt att lägga barn i ett eget rum från det att de föds, osv. Jag kan hålla på i all evighet och ni kommer alla att hitta något ni inte håller med om, eller något som kanske gräver sig in under huden på er, för att ni vet med er att ni inte gjort vad ni kunnat. Men för det ska jag inte fråntas min åsiktsrätt.

 2 415   17     27
  |   712   4     6
  Familjen | Tyckmycken | Vardag

Jag vet inte om det är USA rent generellt, eller vad det är, men alla är rädda för smådjur känns det som. Kanske så att man lär barnen att hålla sig undan allt, just för att det finns giftiga spindlar/ormar/skorpioner i det här landet? Jag vet inte, men det känns inte naturligt. Jag har många djurminnen från min barndom, vi räddade fågelungar och klappade humlor och hittade grodor…

Här skriker barnen så fort de ser något, men Noëlle är modigare. Hon håller gärna i grodor, paddor, ödlor, larver,  you name it. Här har jag sett barn försöka stampa på smådjur och det gör mig så ledsen. Jag vill uppfostra barnen till att ha en kärlek även för djur. Jag fick en arg kommentar från någon som tycker att det är hemskt att Noëlle får ha en larv i en bur, och att det är en hemsk lärdom att lära sina barn att man får ”göra vad som helst” bara för att det är en larv.

Jag håller såklart inte med, utan ser det som att jag främjar Noëlles kärlek för djur och natur och hennes omvårdande och omhändertagande sida. Men alla ser vi saker olika. Hon får ta hand om larven så länge hon vill – har vi tur kanske den förpuppar sig och blir något kul kryp. Man kan köpa kit här, med larver från typ monarkfjärilar, en nätbur och sådär, så att man kan se dem växa, förpuppa sig och bli till fjärilar. Tyvärr är det för varmt här, de skickar bara larverna om det är under 27 grader eller nåt, men kanske nästa vår.

Igår kväll hittade barnen en padda inne i en av vattenavläsarluckorna. Tror inte att den hade kunnat komma ut eftersom luckan var stängd, och de skrek och tjöt som om de hade sett en död människa därinne. Jag fiskade ut den, lugnade barnen och så fick de hålla den och klappa lite på den, sen gick vi ner bakom vårt hus och släppte ut den bland buskarna.

150424b
Noëlle håller i paddan.

150424a
Noëlle visar sitt husdjur ”Sul” för sin favoritkompis Lucas som får hålla i ”henne”.

 712   4     6
  |   774   13     8
  Vardag

Vi kanske lyckades fiska upp den i rättan tid, för efter att ha legat still i några timmar rullade den ihop sig. Jag trodde att det var likstelhet eller nåt, men sen sträckte den ut sig och efter ytterligare lite tid började den röra sig! Vågade inte säga något i morse, för jag visste inte om den hade överlevt natten, men det hade den. Så nu kommer det att vara en glad Noëlle som kommer hem från skolan 😀

 774   13     8
  
  |   594   5     2
  Familjen | Vardag

Noëlle hittade en larv när vi badade i poolen. Den kröp runt på henne i en halvtimme och när jag föreslog att vi skulle lämna den på en av våra tomatplantor blev hon jätteledsen. Hon ville behålla honom. Så jag hämtade insektsburen, vi läste om vad de äter och ställde in ett snapsglas med några växter i. Jag ställde upp den på grillen så att inte Nicolas skulle nå.

För en stund sen kom hon inrusande utifrån och hämtade den. Hon kom till mig och sa att hon inte kunde se larven. Jag hittade den – den hade ramlat ner i glaset och dött… Hon blev alldeles förstörd och grät ohejdat.
”Jag gör aldrig så elaka saker…” Och klandrade sig själv, och jag förklarade att det inte var hennes fel. ”Kan vi inte blåsa på den så att den torkar?”
När det sjönk in att den hade drunknat grät hon vidare. Hon hade kommit in för att hämta den och visa kompisarna sitt nya husdjur.

Min stackars lilla. Jag sade åt henne att gå ut och hitta en ny, men hon har inte kommit in än…

Noëlle är och har alltid varit en sann djurvän.

 594   5     2