|   701   14     11
  Livet i exil | Tyckmycken

Vi bor som bekant i ett rikt men fattigt land. Jag blev chockad när jag fick höra att hälften av alla barn på Noëlles skola är berättigade till gratis lunch, för att föräldrarna tjänar under en viss summa.

Jag för vad jag kan, där jag kan, för att hjälpa till. Här är det alltid donationer till hemlösa, leksaksdonationer kring jul och sådär. Radiostationen i Orlando har en drive där fattiga familjer skriver in barnens önskelistor och vid ett visst datum släpper se alla listor och man kan åka in och ”adopter” en familj att köpa julklappar åt.

Jag hade tänkt göra det med barnen, men tänkte först fråga om det fanns något sätt att hjälpa till ännu mer lokalt, i skolan. Jag mejlade rektorn som svarade med att sätta upp ett ängelträd. Barn i skolan med familjer som har det knapert fick skriva en önskelista att sätta i granen.

Vi valde en flicka på 8 år som ville ja en radiostyrd bil, Häst-monopol och böcker om hästar. Så vi inhandlade det och lämnade av det igår. Klantig som jag är glömde jag batterier till den radiostyrda bilen, så det fick vi köpa.

Så funkar det här :) Hoppas att flickan får en bra jul.

Hoppsan. Klockan är två och jag ska upp sju. Godnatt!

image

14
 701   14     11

11 svar på Änglaträd

  1. Mamma skriver:

    Intressant att höra hur det kan gå till i USA!

    Det blir nog en jätteglad liten 8-åring på julafton <3

  2. Viktoria Gradin skriver:

    Här i Sverige har vi ju bland annat Majblomman som barn säljer till förmån för majblommeföreningen. Där kan mindre bemedlade söka pengar till kanske glasögon, vinterkläder osv. Det tycker jag är bra.
    Det var ju en jättebra idé det där att man kan ”adoptera” ett barn över julen.
    Hoppas ni får en fin jul.

  3. Cathrine skriver:

    Det är ju alltid sorgligt att det behövs. Men när det nu ändå är så så är det ett fantastiskt bra sätt att hjälpa till på. Och ett sätt att visa barnen att inte alla har det lika bra.

    • Mysmasken skriver:

      Ja, barnen undrar och jag förklara så gott det går. De var med och valde ut saker. Tror absolut att det är en bra lärdom och kanske lär det lite tacksamhet över vad de faktiskt har, när jag förklara att det finns barn som inte har råd att fira julafton, knappt har råd att äta mat, osv.

  4. Malin skriver:

    Vilken bra idé med änglaträd.. Av ren nyfikenhet.. Hur går det till när det ”bestäms” vilka som får hänga upp önskelistor..

    • Mysmasken skriver:

      Jag är inte helt insatt. Personen som har hand om det är skolans typ ”socialassistent” eller vad man ska säga. De har väl uppgifter om familjers inkomst, vilka som lever på existensminimum och sådär. Vi hade nyss en fundraiser där vi ställde upp presentartiklar som vi skickat efter så fick barnen komma in och köpa presenter till mamma, pappa, syskon och sådär. Det företaget som ordnade det skickade även med 100 stycken ”1-dollarssedlar” som skulle delas ut till barn i den kategorin vars föräldrar aldrig skulle ha råd att skicka med dem 5-10 dollar för att få köpa något, väldigt vänligt av företaget. Medan jag jobbade i ståndet kom en liten flicka in med ett sånt där certifikat och vi lät henne köpa en ring som egentligen kostade $1.25 och hon var så lycklig som jag aldrig har sett. Så fint men samtidigt sorgligt. Vart jag ville komma var att på skolmötet där vi diskuterade vilka som skulle få de där certifikaten sa en av föräldrarna ”Hur ska vi dela upp dem? Ska vi ge 50×2 eller? För vi kan väl inte ha 100 barn som behöver?” Och rektorn sade att det skulle inte bli några problem att hitta 100 barn som behöver. Det var då hon berättade att 400 av skolans 900 barn är berättigade till gratis lunch på skolan, och då ska man ha rätt låg inkomst =/

  5. Annika K skriver:

    <3

  6. Gud vilken fin grej att få göra. I mitt samhälle, har vi nått som heter julklappshjälpen, där kan föräldrar som inte har råd att köpa julklappar ansöka om julklappar till barnen, å så kan vi privat personer bidra :) Finns ingen bättre känsla än att få hjälpa och glädja andra.

  7. Therese skriver:

    Det finns lite liknande grejer här i Sverige, insamlingar av diverse slag. Men jag gillar tanken att köpa till ett specifikt barn efter en specifik önskelista, det gör det lite personligare och mysigare på något sätt att veta att det finns ett barn som verkligen vill ha detta. Jag gav ett år via en organisation som heter Giving People, jag blev tilldelad två grabbar i nedre tonåren som önskade sig märkeshoods, kepsar och tvspel. Det kändes bra att överlämna det till deras mamma, så även hon hade presenter till sina barn att lägga under granen. Skulle gärna göra om det, men hellre till lite yngre barn som önskar sig leksaker.

    • Mysmasken skriver:

      Gud vad snällt! Märkesgrejer och så?
      Ja, det känns lite roligare att veta att det kommer att glädja någon. Den här tjejen gillade verkligen hästar stod det. Så gulligt :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *