|   2 202   11     2
  Tyckmycken | Vardag

…är mina två äldsta ute i grannskapet på egen hand! 😀

Det började med att de gick stora varvet runt för att hitta Pokémons, det tog typ 40 minuter. Sen kom de tillbaka och hämtade sina cyklar. De har fått strikta order om att gå med cykeln över vägen, samt cykla på gångvägen. Så läskigt första gången man släpper på tyglarna, men jag får små SMS och Facetime med uppdateringar och frågor om de kan få vara ute längre!

Yes, tänk att de äntligen gjort en app som gör att ungarna är ute och ränner :)

11
 2 202   11     2

2 svar på Just i detta nu…

  1. Mamm skriver:

    Ja, utvecklingen går väl framåt … eh … eller … ?!

    Jag vet inte om det är annorlunda hos er i er Community i Clermont, men här i vår lilla by (280 invånare) hade ni barn trots allt ganska lösa tyglar. Jag hade i och för sig alltid hjärtat i halsgropen, men CG lungnade mig med att ”så hade det alltid varit” och alla lever fortfarande 😀

    Jag tror att lilla N och M har jätteroligt, ungefär som när du och Kajsa stod vid riksvägen och sålde storasystrarnas schampon och balsam sammanrörda i en bytta utan att vare sig jag eller storasystrarna visste om det.

    Jag gjorde också en massa ”ofog” när jag var barn och jag tror att man växer när man får ”gå utanför ramarna”.

    Så länge man som barn ändå vet på ett ungefär var gränsen går. Jag tror att ett barn måste lära sig om världen genom att börja med att testa sina föräldrars gränser. Ett barn som aldrig tillåts detta och istället alltid får ett ”nej”, varje gång de vill utvidga sin värld, blir ganska försvarslösa ute i det verkliga livet.

    Det är här man lägger grunden till vilka tonåringar man vill ha. Frihet under ansvar kanske låter förlegat, men de problem vi, CG och jag, har stött på har vi alltid tagit itu med direkt. Om det var fest på gång hämtade vi med bil, vilken tid på dygnet som helst. Ni fick ha hur många övernattningakompisar som helst hemma på gården. Då visste vi var vi hade er istället för att ni sov över borta där vi inte hade kontroll.

    Det hände att vi hade tre – fyra fester samtidigt ute på gräsmattorna här hemma, speciellt inför Löa-festen som ibland drog 1 000 – 1 500 personer till vår lilla by. Var och en av er hade varsin fest i olika delar av trädgården med ca 30-40 kompisar i varje grupp. Att ta bilnycklar från berusade ungdomar blev min lott. Haha … att jag bara vågade :) Ofta hade vi riktig hotellverksamhet här med Continental frukost. Det kostade på med både nattsömn och ekonomi, men det var det värt. Ni har alla blivit jättefina och underbara ”ongar”.

    Ni har varit fantastiska, alla våra sex barn!

    • Mysmasken skriver:

      Oj vad du tar i med beröm, hahaha! =) Men jo, matematiker som jag är gjorde jag en riskberäkning och risken att båda barnen glor på sina telefoner och går rakt ut i gatan OCH att en bil som kör 30 km/h inte ser dem just den sekunden är ganska liten. Så det fick gå! Och de älskade det. Idag fick inte Tempe följa med för att de är lite hönsiga, men de sa att imorgon får hon nog det, när de hörde hur kul barnen hade. Och Wendy har installerat Pokemon på sin telefon så att Lexi också kan vara med och slipper känna sig utanför. Så imorgon blir de ett helt gäng som går runt, haha.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *