|   3 985   9     17
  Familjen | Foto & Film | Husvagnsliv | På resande fot

Det var inte igår, haha. I helgen har vi varit i South Carolina på bröllop hos den stora husvagnsfamiljen. Min brorsa stannade kvar en extra månad och har varit häruppe i fyra veckor, men imorgon följer han med oss hem ett par dagar innan han åke vidare hem till Sverige! Har varit jobbigt att ha honom på samma kontinent men ändå så långt bort, men nu får vi några dagar ihop iallafall! =)

Försökte ta en liten familjebild innan solen gick ner, det gick sådär:

160926a

Reklam
  |   1 122   13     5
  Husvagnsliv | Vardag

Jag har säkert pratat en del om familjen med 11 barn i husvagn. Pappan är diagnostiserad med obotlig hjärntumör och är döende, så de beslutade sig för att ta vara på den sista tiden tillsammans och ge sig ut på vägarna. Vi träffade dem första gången i december 2012 när de kom till husvagnsparken här i Clermont. De hade precis börjat husvagna och postat lite på Facebook och helt ärligt talat tänkte vi nog att ”de knasbollarna måste vi träffa! 12 pers i en husvagn?”

Sen har vi träffats kontinuerligt sedan dessa och det är en helt underbar familj. Deras två äldsta flickor körde flera timmar för att hjälpa oss efter vår husvagnskrasch. De tog Milo och Noëlle i några timmar medan vi tömde husvagnen på det som gick att rädda.

Förra året matade tjejerna våra katter medan vi var i Sverige över jul och sådär. Det har inte blivit av att vi bjudit hem hela familjen för det är oftast enklast att vara hos dem i husvagnsparken. Hur som helst så kom mamman och alla barnen över för att simma förra veckan, men det blev 1,5 timme för de kom efter att Noëlle kommit hem från skolan och de hade middagsgäster på kvällen.

I fredags fick pappan ett allvarligt anfall (det händer då och då) och i söndags åkte mamman in med honom till akuten då det inte blivit bättre. Vi har kommunicerat en hel del de senaste dagarna och erbjudit vår hjälp medan barnen varit själva i husvagnen, men barnen är så himla fina att de känner att de inte vill tränga sig på och sådär. I morse åkte jag ner med lite sockerkaka för att se hur de har det (de är typ 25 minuter härifrån) och jag lyckades övertala dem om att komma upp och simma och äta middag med oss! :)

De kom strax före fyra och var kvar till åtta och vi hade jättetrevligt och barnen hade jättekul. Tror aldrig jag träffat finare ungar. När mamma och pappa är borta lyssnar alla på äldsta dottern som är 17 år. Till och med när hon tillrättavisade 14-åringen som gjorde något mot 10-åringen fick hon ett respektfullt ”Yes ma’am”, och en ursäkt. Troligt att jag hade gått med på att bli uppläxad av en 17-årig syster när jag var 14 år, lol. Som man kan tänka sig är alla barnen helt fantastiska med andra barn, även våra. Noëlle är förälskad i deras 8-åring, haha. Vet inte varför hon fastnat för just honom, men han har alltid varit urgullig med våra barn.

Det är kul, för vi är nog egentligen varandras motpoler och står på helt olika sidor både vad gäller religion och politik, barnaga, osv., men även har de kommit att bli väldigt goda vänner.

Nu hoppas vi bara att pappan får komma hem imorgon, så att de kan bege sig till sina hemtrakter då deras äldsta son (som inte husvagnar med dem) ska gifta sig i början av maj och de har en del att ordna med ”hemma”. Det är så sjukt orättvist, för pappan är en av de trevligaste män jag träffat. Alltså, förra året, när Nicolas var några månader bara kom han fram till mig och ville hålla honom och sade att han fick ”baby fever” och ville ha fler. Pappa till 11 barn liksom.
Hur man kan tro på en Gud som låter en sådan fin man och far få en hjärntumör och dö ifrån sin familj…nej, det kommer jag aldrig att förstå. Aldrig någonsin. Men vi älskar dem ändå och hoppas att de får så lång tid som möjligt tillsammans.

Och ja – varje gång vi kör in på den campingen kniper det i hjärtat på både Greg och mig.

150414a
150414b
150414c
17- och 16-åringen som har ansvaret medan mamma och pappa är på sjukhuset.
150414d
150414e
150414f
150414g
150414h
150414i

 1 122   13     5
  
  |   1 400   0     7
  Familjen | Hemmet | Husvagnsliv | Livet i exil | Vardag

 

Det började med att vi åkte till skolan för att registrera Noëlle. Vi hade förstått allting rätt. Hon kommer att börja VPK, som står för Voluntary Pre-Kindergarten. Den är alltså frivillig, men hon vill så gärna börja, så det får hon. Man får välja vår- eller hösttermin. Vi resonerade som så att det vore knäppt att låta henne gå på hösten och sen när hon frågar efter skolan i januari säga: ”Nej, sorry, nu har du ledigt i åtta månader.”
Jag frågade de på skolan om det var något annat man skulle tänka på, men hon sade att våren var det populäraste för att de ska få en sammanhängande skolstart.
Så vi körde på det! Mitten av januari 2015 börjar lilltösen skolan alltså.

Långa dagar dock – 8-15 varje dag utom onsdagar då de får gå hem ”tidigt”, kl. 14.00. Aja, pallar hon inte kan vi alltid plocka ur henne. Hon får testa helt enkelt. Tror hon kommer att älska det :)

Eftersom skolan ligger ett par minuter från huset svängde vi förbi där och de höll på att gjuta grunden. Woohoo! Det går undan.

Efter det åkte vi och plockade jordgubbar. Vi blev inbjudna till att grilla med husvagnsfamiljerna. Noëlle hade dans, men vi löste det genom att följa med till dansen hela familjen och sen åka direkt därifrån till campingen. Det är alltid lite vemodigt att åka dit. Barnen har så kul, de leker ute, sådär som man gjorde när man var barn. jag ser liksom inte barn som leker ute hela kvällarna annat än där.
Jag hoppas att det finns barn i våra barns ålder på vår nya gata. När man var liten lekte man ju ute tills det blev mörkt…som det ska vara.

Floridas fina väder börjar lida mot sitt slut, och snart den äckligt varma sommaren, så husvagnsfamiljerna letar sig härifrån, en efter en. Vår favoritfamilj, de med 11 barn åker antagligen på fredag. Vi ska försöka trycka in ett par besök till med dem. Helt underbar familj med så totalt olika värderingar vad gäller ALLT i livet (vapenlagar, religion, politik, barnaga, osv), men de är fantastiska ändå.

När vi skulle åka kom pappan fram till mig, han tittade på Nicolas men backade och sade ”han ser så fridfull ut, jag vill inte störa”. ”Ingen fara”, svarade jag, och vände mig så att han kunde se Nicolas ansikte. ”I get baby fever whenever I see a baby” sade han ömt och smekte honom på huvudet. En pappa med elva barn som drömmer om fler – that’s a keeper! Jag har en make som går här och stryker på Nicolas och säger att han börjar bli stor och kan tänka sig en till. Jag är lyckligt lottad jag med :)

140331a
Skolan. Vet ni att det är lås och bom på alla skolor? Alltså LÅST. Ingen kan komma ut och ingen kan komma in. Det är endast öppet till receptionen dit föräldrarna kan anmäla sig, så går någon och hämtar barnet, osv. Galet. Maken är tydligen uppvuxen med att det är så. Jag minns inte att skolan var låst när jag var liten. 

140331b
Husetgrunden.

140331c
Plocka jordgubbar.

140331d
Titta mamma, jag hittade en fin.

140331e
Massa jordgubbar. Vi fyllde 10 stycken.

140331f
Kladdigt :)

140331g
Jag hittade både omogna, kråkätna och Milo-halvätna i Milos ask 😉

140331h
Kolla, en grävmaskin!

140331j
Några av alla barn.

140331i
Kolla mamma! – Superdaddy (med mitt amningsskynke på ryggen!)

 1 400   0     7
  |   1 197   0     8
  Husvagnsliv

Såhär ser snöstaketen ut. Första gången vi såg dem kunde vi inte begripa vad det var. Det såg ut som läktare och jag tänkte att de kanske haft cowboy-uppvisningar på just den åkern bland alla de korna, haha.
Sen läste jag någonstans att det är för att försöka hålla snömassorna borta från vägen. Vinden får sådan fart häruppe att den bör med sig vad som helst, inklusive mängder med snö.

20130627-073414.jpg

 1 197   0     8
  
Reklam
  |   705   0     11
  Husvagnsliv | Övrigt

Tack för alla snälla kommentarer på sistone. Några av er tycker att vi bestämt oss illa kvickt för Florida och undrar varför. Tja, vi kan inte riktigt bestämma vilket land vi vill bo, alla har sina fördelar.
Sverige – Familjen, allemansrätten, fri sjukvård
Florida – Billiga hus, ”land of opportunities”, vädret
Kanada – Fri sjukvård, bra skattesystem

Jag vill föda färdigt mina barn här så att de får medborgarskap och så att jag kan föda hemma. Att föda trean i Kanada är inget alternativ eftersom jag inte skulle kunna få en barnmorska såhär sent i graviditeten. I Sverige får jag inte föda i vatten, så det är inte heller något alternativ.

Varför är amerikanskt medborgarskap så viktigt och varför ”måste” vi vara kvar här tills Greg får sitt? Varesig man gillar det eller inte så är USA en av toppmakterna och det är ett pass som det kan löna sig att ha. Dessutom är det möjligheternas land. Vi har redan lagt ut 60 000 kr eller något för att få Green Card till Noëlle och Greg, och om ett och ett halvt år kan han ansöka om medborgarskap. Såvida man inte gifter sig med en amerikan eller är läkare eller ingenjör är det svårt att förskaffa sig ett amerikanskt medborgarskap.
Vi vill kunna ha möjligheten att bo här nu och när vi blir gamla, så det är helt enkelt inte tal om att sumpa den chansen för Greg att bli medborgare. Dessutom är båda våra barn amerikaner, och trean är även den planerad att födas här och bli amerikan.

Vi hade tänkt att kanske åka runt i USA 1,5-2 år till och sedan köpa hus någonstans. Florida är ett ställe vi båda gillar. Vi slipper snö, vi har havet en timme bort och alla Orlandos roligheter runt hörnet (alla nöjesparker, shopping, osv). Vi tror/hoppas också att familj och vänner gärna besöker oss i Florida :)

Några undrar om vi inte ska fortsätta husvagnslivet? För det första vill jag inte ”utmana ödet” mer. När vi var i Minnesota för några veckor sedan råkade vi ut för en ruskig storm. Det kom hastigt och innan vi visste ordet av blåste de 60 mph, alltså ungefär 27 m/s. Det var lite läskigt och jag tror att den enda anledningen till att husvagnen inte tippade var att vi fick vinden framifrån och inte från sidan. Dessutom hade floden/bäcken nedanför oss svämmat över under natten.
Det här vädret är vardagsmat i USA, och när vi nu klarade oss så pass lindrigt undan känns det dumt att ge sig på’t igen.

Dessutom hoppas jag att vi kommer att få nästan lika mycket pengar tillbaka från försäkringen som vi köpte truck och husvagn för. Hade vi behövt sälja privat hade vi förlorat mycket pengar, behövt måla färdigt husvagnen (just nu var ju bara ett rum målat), osv. Alltså mycket arbete och förlust av pengar. Vi ägde husvagnen och hade köpt den för pengar vi tjänade när vi sålde huset i Kanada. Det känns inte ekonomiskt smart att dumpa de pengarna på en annan husvagn för att åka runt ett eller ett par år till, och sen sälja den med förlust. En husvagn är som en bil och inte ett hus, den tappar värde, och det snabbt.

Med det sagt finns det såklart en del ovisshet fortfarande. Hur mycket kommer vi att få för truck och husvagn, alltså hur mycket har vi till handpenning på ett hus? OCH, kommer vi att kunna få lån? 2011 deklarerade jag inte så mycket eftersom jag var hemma med Noëlle och Greg arbetade. 2012 försökte jag också hålla mig lågt, och det gick genom att vi fortfarande gjorde mässor och jag kunde dra av en massa, bland annat 50 000 kr i bensin, osv. Så det ser inte ut som att jag drar in några stora summor direkt.
Jag hoppas att med en handpenning på nästan 30% och med ”invoices” (?) som visar hur mycket jag har tjänat varje månad det senaste året borde någon vilja ge oss ett lån. Vi får se helt enkelt :)

Vi har småkikat lite på hus. Jag är något av en kökssnobb antar jag, och många hus i Florida har små, små kök eftersom de är tänkta som semesterbostäder. Vi kikar på hus över 185 kvm, med fyra sovrum och helst pool. Något åt det här hållet:

130626b

Det tar ett tag att vänja sig vid de där myggnätsinskärmade rummen i Florida, men det är lagar och kryp och djur som gör att det är rimligast att ha ett sådant. Dessutom skyddar det lite mot den värsta solen också.

Det här huset ligger lite billigare än vi tänkt, men jag tror att det ligger i ett väldigt invandrartätt område. I Florida är det mycket hispanics, alltså spansktalande mexikanare, kubaner osv. Ni kan skrika ”rasist” om ni vill 😉 De har en annan kultur, deras barn växer upp till att armbåga sig fram i livet och de lär sig inte riktigt vett och etikett, empati, osv. Ja, det är en bred generalisering, det finns såklart trevliga hispanics. Det är så vi har upplevt under de månader vi har spenderat i Florida. De enda problemen vi har haft på lekplatser och dylikt med barn som är ruffiga är mexikaner.
Vi har några hus vi gillar som vi ska titta på när vi kommer fram.

Vi har åkt nästan en tredjedel och vi körde hela natten. Stackars barn säger jag, men jag tror att det är bäst för alla att få det överstökat på tre dagar istället för att dra ut på eländet. Så fort vi kommer ner till Florida har vi lovat Noëlle att gå på Disney World.

Här är kartan. A är där vi började, B är där vi är inatt och C är vår slutdestination. Vi checkade in på hotellet vid B runt 1-tiden idag, sov middag i ett par timmar, åt middag och sen gick vi och lade oss igen. Vi tänker utnyttja hotellet tills det är utcheckning vid elva och sen fortsätta köra. Vi tar det lite lugnt med många stopp på dagen och sen kör vi hela natten igen.

130626a

Vad är viktigast för er när ni tittar på hus? Kök? :)

 705   0     11
  
  |   711   0     8
  Husvagnsliv

20130625-073349.jpg

Bilförsäljare är då ett eget skumt släkte. I lördags hade vi hittat en bil 15 mil bort som passade oss. Vi ringde och bilen hade allt vi behövde. Vi satte barnen i hyrbilen och åkte 15 mil. När vi kom dit kunde de inte hitta bilen!? ”Men vi har den här bilen som kostar 20 000 kr mer”.

Så jag hittade ett par bilar i grannstaden, ytterligare 15 mil bort. När vi kom dit hade den ena blivit ”bortauktionerad” och den andra ”ojdå, jag kan inte läsa, jag sade $7 995 fast den kostar $9 995”.
När vi ändå var tre timmar från hotellet kunde vi lika gärna köra en timme till för att kolla en privat försäljning, men det var en rishög.
Så 13 timmar senare var vi tillbaka på hotellet tomhänta och nedslagna.

I söndags var inga bilförsäljare öppna så vi passade på att åka till Glacier National Park. Jag tänkte inte missa det nu när vi var så nära! De hade precis öppnat den fantastiska ”Road to the sun”-vägen och det var helt otroligt vackert. Jag hade kunnat spendera veckor där, bara jag och min kamera. Bilder kommer.

Mitt i nationalparken bodde de tre familjer vi skulle ha bott med så vi blev bjudna på grillfest och barnen sprang omkring till halv tio innan vi påbörjade den 2,5 timme långa vägen hem. En helt perfekt avslutning på vårt husvagnsliv. Det var lite tufft att se dem och veta att vi skulle ha varit där och Noëlle skulle ha ränt omkring med de andra 14 barnen hela dagarna i en vecka…

Igår hittade vi en till bil. Fyra timmar bort… Vi hade inte mycket hopp kvar om bilförsäljare och såg till att dubbelkolla priset med en chef, de fick se till att hitta bilen och gå igenom allt medan vi var i telefon.
Vi åkte 4 timmar och kom till en jättetrevlig bilfirma. Ägaren var där och Noëlle fick gå omkring med hans hund i en timme och hon var i himmelen.

20130625-075325.jpg

Vi fick vår bil för priset vi frågar efter och alla blev nöjda :)
Vägen hem ledde förbi de andra familjerna igen så vi stannade där ett par timmar.

Nu är klockan åtta på morgonen på tisdag (16.00 hos er). Alla ligger och snarkar fortfarande. Hotellfrukosten är bara öppen till 9.00 så jag måste snart sätta fart på familjen. Sen ska vi köra runt några timmar till för att försöka sätta dragkrok på minivanen och förhoppningsvis komma iväg mot Florida idag! :)

 711   0     8
  
  |   1 265   0     36
  Husvagnsliv

Oj, oj! Glad midsommar på er =)
Vi sitter på hotellet, barnen snarkar gott i varsin säng. Idag åkte våra vänners två döttrar sammanlagt 6-7 timmar bil för vår skull. Det tog dem 3,5 timmar hit och 2,5 timmar hem ungefär. Så barnen har haft sin första barnvakt idag. Det gick jättebra och Noëlle var tydligen en ängel mot Milo. Hon imponerade på dem med sitt tal och de gillade extra när hon sjöng ”Somebody once told me…” (AllStar-sången från Shrek), haha. Sen hade de hört henne gå runt och säga sexy lady eller något. Tack för den Gangnam Style. Det imponerade säkert på de überkristna tjejerna.

Anyways, de tog barnen i nästan 5 timmar, de åt på Pizza Hut och lekte på hotellrummet och i parken. Det hjälpte så himla mycket. Vi gick igenom hela husvagnen, gjorde högar med vad som kunde sparas och inte. Först kunde de inte hyra ut en U-haul-släpvagn till oss för att vi inte har köpt någon bil än, men någon snäll gubbe körde förbi och frågade om han kunde hjälpa till med något så vi drog storyn lite kort och han visade sig vara bästa vän med U-haul-ägaren så han hjälpte oss att fixa släpvagnen.
Alla har varit så sjukt tillmötesgående. Inte någon storstadsmentalitet här inte.

Vi lyckades med nöd och näppe få igen husvagnen. Nu blir det säkert problem med att öppna den när vi kommer fram. De har sådana där nedrans rulldörrar så om saker skiftar medan man åker fastnar de däruppe och gör så att man inte kan öppna. Jag stoppade inte stora kartonger så att det förhoppningsvis inte fastnar på några grejer, men vi får se.

Imorgon ska vi åka och titta på bilar. Det är lite tajt med pengar just nu för vi får lägga ut för hotell, hyrbilar, bärgning, etc.  tills försäkringsbolaget betalar samt att vi måste lägga ungefär 35 000 kr på en ny bil. Men jag får en stor lön om en vecka, så det borde lösa sig.

Imorgon ska vi alltså jaga rätt på en minivan och försöka få någon att sätta dragkrok på den. Jag hoppas få tid att åka ut till Glacier National Park på söndag nu när vi ändå är så nära.

Här är lite bilder. Det blev en spricka i UV-filtret på mitt nya objektiv, därför ser ni vitt nere i vänster hörn :)

130621e
Här ligger trucken på sidan, det var såhär vi landade och fick krypa ut ur vindrutan.

130621f
Här kan ni se det vattenfyllda diket som jag var livrädd att vi skulle åka ner i.

130621g
Här har de rätat ut trucken och husvagnen som låg V-format, och sen drog de upp den.

130621h
Uppe!

130621i
Skador på trucken. Passagerarfönstret är trasigt, för det var där jag satt ihopkurad.

130621j
Slideouten är på snedden, ute på ena sidan.

130621b
Golvet hade skiftat ungefär 30 cm, här sticker det ut och på andra sidan var det en stor glipa i golvet.

130621c
Skadan på trucken.

130621k
Ekipaget står hos bärgaren och Greg försöker komma in. Barnens kök, våra stolar och en soffa försöker tränga sig ut. Fattar inte hur Lucy överlevde därinne.

130621a
Mina kvitton till deklarationen jag skickade in. Hoppas att de inte audit (?) mig. Skärvor av våra ”oförstörbara” tallrikar. Haha.

130621l
När Greg tagit sig in och röjt litegrann. Köksbordet hade brutit sig loss, köksön låg på mage när han kom in.

130621m
Det bäst bevarade rummet var sovrummet. Ingenting där var förstört. En del som legat nedåt hade blivit blött utifrån, så vi fick kasta täcken och sånt.

130621d
Alla våra grejer och vår lilla släpvagn vi fyllde till toppen.

Medan den låg ner hade det lyckats rinna ut toavatten över hela badrummet och längs väggen i vardagsrummet. Vidrigt. Så jag fick kasta en del som varit i kontakt med den vägen också.

Nu ska jag börja skriva lista över saker som är förstörda… Vi hade tagit extra försäkring på 130 000 kronor för personliga tillhörigheter, så det lär täcka det mesta, för mycket var intakt.

Sen väntar vi på att försäkringssnubben ska komma ut och säga att de är kvaddade och ge oss ett erbjudande om hur lite de vill ge oss för truck respektive husvagn och så får jag förhandla.

Sen blir det som sagt antagligen ett hus i Florida. Om vi kan få till ett lån.
Men först har vi en 40-timmars bilresa framför oss. Fy fan rent ut sagt. Ingen husvagn att stanna och äta i eller sova i, utan i en vanlig minivan. Det blir inte roligt för någon av oss.

 1 265   0     36
  
  |   1 211   0     33
  Husvagnsliv

Jag har inga bilder för de ligger på kameran. Vi åkte in i ett oväder igår. Jag kollade vindar på vädret men det skulle vara lugnt. Det åskade och blixtrade och vi fick några droppar på rutan. Greg gick från 90 km/h till 60 km/h och vi diskuterade vad vi skulle göra – om vi skulle stanna vid vägrenen tills det värsta blåst över oss.

Innan vi visste ordet av lyfte vi från marken. Efter att ha sett olycksplatsen i morse tror Greg att hela alltihop åkte upp i luften, men det kändes som att vinden tippade husvagnen och trucken följde med eftersom vi satt fast.

Jag minns att jag tänkte ”holy fuck” och tog spjärn mot taket. Vi landade på passagerarsidan och gled kanske 10 meter. Min första instinkt var att ta loss bältet för att vända mig om och kolla barnen. Milo sov så han vaknade av kraschen och skrek och var rädd. Noëlle såg skärrad ut men grät inte. Sen tittade jag ut och det var ett långt dike som var vattenfyllt längst ner. Det blåste som sjutton så jag försökte få på mig bältet igen men det gick inte att dra ut. Vi hoppades att vi inte skulle rulla eller glida mer.

Jag hittade telefonen och ringde 911 och strax kom några vanliga människor för att se om vi var okej. Det tog kanske 10-15 minuter för brandkåren och ambulansen att komma. De krossade framrutan, jag klättrade ur och de säkrade mig på en bår i ambulansen ifall jag fått några nackskador. Sen fiskade de ut barnen. Jag fick Milo på magen i en ambulans och de tog Noëlle till den andra ambulansen medan Greg kröp ut. Det spöregnsnde och var otroligt lerigt utanför och tre brandmän ledde mig till ambulansen ❤

Sjukhuset var bara fem minuter bort. Greg och barnen blev fort utskrivna men de ville observera mig och bebisen i två timmar.

Jag skäms att säga att jag inte hade en tanke på katterna förrän Greg drog upp det på sjukhuset. Vi kom inte ut från sjukhuset förrän vid halv elva och fick skjuts till byns enda motell. Det fanns inget annat att göra än att avvakta till idag (torsdag).

Sheriffen ordnade med bärgningsbil och Greg fick skjuts till scenen. De lyckades tippa upp husvagnen men kunde inte komma in i den. Greg ropade och lyssnade efter katterna men hörde ingenting.
Bärgningsbilen tog ekipaget till grannstaden sju mil bort.
Försäkringsbolaget skulle fixa hyrbil men jobbar med Enterprise så hyrbilen var 15 mil bort. De skulle leverera den imorgon (fredag) eller så kunde vi hämta den idag. Vi lyckades få en gullig person att köra oss dit (inte ett öre ville han ha).
När vi kom dit hade de inte alls någon bil till idag. Så försäkringsbolaget gick med på att ge oss en bil från Budget på flygplatsen. Vi lyckades återigen med människor snällhet få skjuts till flygplatsen – ingen Budget där… Så till slut fyra timmar senare hade vi fått en hyrbil. Tillbaka 1,5 timme till staden där husvagnen var. Kl. 18.00 (22 timmar senare) kom vi äntligen in i husvagnen (som är totalkvaddad och inte går att reparera). Greg började sortera skräp och vad som kan räddas. Plötsligt dyker katterna upp ❤

Vi hade väntat oss en mosad Lucy för alla möbler var överallt och hon färdas alltid i vardagsrummet. Mag gillar att ligga under slajden i sovrummet och hade bäst chans att överleva.
När Greg rensat det mesta i vardagsrummet och vi inte hittat någon Lucy fick vi lite hopp att hon levde iallafall. Kanske att de lyckats ta sig ut?
Men de hade gömt sig i sovrummet båda två. Ögonen tårade sig när vi hittade katterna och det blev ett så lyckat slut som en sådan här dag kan ha ❤

Nu sitter vi på ett hotell och ska snart sova. Hos er är det fredag. Midsommar tror jag.
Försäkringsbolaget ska skicka ut en inspektionsman imorgon, men både bil och husvagn är utom räddning.

Vi hoppas att ingen går igenom husvagnen under natten, men det verkar vara en lugn liten småstad.

Planen just nu är att köpa en minibuss och hyra en liten kärra och köra tillbaka allt till Florida. Där kanske vi hyr ett tag alternativt köper ett hus vilket kan bli svårt att få lån till utan kreditpoäng…

Imorgon kör ett par av våra vänners döttrar 4 timmar hit för att hjälpa oss barnen så att vi båda kan gå igenom husvagnen.
Så himla gulligt. Folk började samla ihop pengar till oss, men vi sade att det finns bättre behövande, men just 3-4 timmar utan barnen att sortera igenom röran.

Så var set med det. Vi är så otroligt tacksamma att alla klarade sig utan minsta skråma, till och med katterna.

Det här är skrivet från telefonen och jag orkar inte korta för klockan är nästan midnatt och jag måste sova.

Natti natt och krama de era lite extra idag.

 1 211   0     33
  
  |   964   0     19
  Familjen | Husvagnsliv | Vardag

Igår tog vi en heldag i Badlands, South Dakota. Riktigt häftigt. Det ser ut som sten, men det är bara lera… Bottenlagren lades för upp till 75 miljoner år sedan, men för 500,000 år sedan började det urhoklas snabbare än det lades, och numera urholkas det 1 inch (2,5 cm) per år.

Riktigt coolt. Det hittas en massa dinosaurier och andra fossiler här.

Vi hade värsta tur som fick se bisonoxar/buffalo också. Fast de var lite läskigt nära. Äsch, skriver vid bilderna istället.

Just det, vi hade blivit rekommenderade att åka till Wall Drug. En liten stad som typ byggts upp runt ett apotek och som nu blivit ett helt kvarter med lite gammeldags… Ah men asså, USA kan ju inte jämföra sig med Europa-gammeldags… Det blir bara fel. Vi åkte alltså först och rekade lite på Badlands, hade picknick-lunch där och sen tänkte vi spenderade dagen på Wall Drug. Det var mest bara en massa turistaffärer och skräp. I efterhand hade vi nog skippat det och stannat i Badlands.

130608c
Mitt på dagen, med en dramatiskt mörk himmel.

130608d
Maken med barnen ♥

130608e
Jag och barnen ♥

130608f
De gula lagren lades för 37-69 miljoner år sedan, typ. Det fanns inte så mycket gult, det var ganska lågt.

130608g
Vi hittade några bergsfår. På vänstra bilden längst ner ser man några som är på väg upp till toppen. Helt otroligt. Och de små var så söta… ♥

130608h
En vild bisonoxe. Vi hade tur och kom riktigt nära! Vi tog en omväg och det var där vi såg dem :)

130608i
Lite för nära kanske. Den här rackaren betade precis utanför fönstret på trucken, han fyllde hela skärmen i kameran. När han beslutade sig för att korsa vägen bakom trucken och gå till sin polare hoppade jag ur trucken men tvekade litegrann. ”Äsch, du kan ju hoppa in i trucken igen ifall han anfaller”. Ja, okej då. Så jag smög närmare, skyddad av trucken. Han kände av att jag var bakom honom så han vände sig om och stirrade utmanande på mig. Lite småläskigt, men en bild blev det iallafall 😉

130608j
Barnen åker någon karusell i/på Wall Drug.

130608k
Milo bekantar sig med en dam han hittade på en bänk. Han har klass 😉

130608b
Solnedgång. jag gick ganska långt ut på en av klipporna. Det var lika bra att Greg satt i bilen med sovande barn… Han hade fått panik (han har höjdskräck) 😀

 964   0     19
  
  |   741   0     2
  Familjen | Husvagnsliv

Vet inte varför förra inlägget blev knäppt, provar igen:

Ja, vi räknade efter litegrann och jag tror att det är ett helt år sedan vi satte dit en ny stat på kartan! Äntligen får vi se lite nya grejer. Det var en jättevacker resa från Minnesota och genom hela södra South Dakota. Sepciellt när det blev kulligt. Det var konstigt, för det var små kullar, vassa fast mjuka. Vet inte hur jag ska förklara, klippigt som berg, fast runda och mjuka. Haha, bra förklaring!
Mitt favoritobjektiv är trasigt, det fokuserar inte särskilt bra, så jag måste lämna in det på lagning. Det är svårt eftersom det säkert tar flera veckor och vi aldrig är på samma plats i flera veckor.

Nu har vi iallafall hittat en camping med gratis BRA internet, så vi stannar här i två veckor. Det finns massor att se, så det ska bli roligt. Ska bara beställa ett nytt vidvinkelobjektiv. Det kommer väl på tisdag, så vi får vänta med roligheterna till dess 😉 Det blir ett 17-40 mm.

Idag åkte vi ner till köpcentret för barnen behövde nya pyjamasar. Där hittade vi denna restaurang som sade sig ha världens bästa hamburgare. Det var inte riktigt sant, vi har ätit godare, men det var ändå roligt att se Greg trycka i sig en halvkilosburgare 😉

Alla bilder är tagna med iPhonen…

130602a
Världens bästa hamburgare?

130602b
Greg lyckades få i sig hela sin, men det var med nöd och näppe. Ingen av oss andra orkade, och min var bara 225 gram!

130602d
Mycket vackert. Synd att det är staket överallt bara :(

130602f
Vackert!

130602e
En ny stat, hurra!

 

 741   0     2