|   3 812   9     5
  Livet i exil

Nu har det gått en månad – kanske dags att färdigställa det här.
Var börjar man? Den 4 september. Det var då Irmas förutspådda spår började peka mot Florida. Till en början skulle den gå längs östra kusten och vi lade inte så mycket vikt vid det. Skämten haglade förra året när alla hade bunkrat vatten och köpt generatorer när orkanen Matthew drog förbi här och vi inte märkte något alls här i centrala Florida.

matthew

Jag åkte ändå till Walmart för att köpa vatten – vi kom överens om att det är lika bra att ha ett hundratal flaskor hemma under orkansäsongen…men där gick jag bet.

170919a

Folk tänkte som jag och hade redan börjat bunkra. Det är alltid en småläskig känsla när man ser hyllor gapa tomma.

Livet fortsatte. Vi åkte till Disney Springs med vänner, vi badade och vi höll ett öga på Irma. Tisdagen den 5:e frågade en av grannarna som jag ”samarbetar” med under orkanvarningar (sjukt det låter) om jag hade sett några ficklampor och om jag kunde hålla ett öga öppet. Han funderade på om han skulle hinna beställa på Amazon och om han skulle betala extra för att få det levererat nästa dag.

Jag skulle köpa på mig lite skafferigods på Walmart så jag passade på att kika efter ficklampor eftersom vi bara kunde hitta en hemma. Det var väldigt tomt på hyllan där det annars finns ett 50-tal olika sorter. Jag lyckades sno åt mig varsin åt mig och min kumpan och även någon slags lampa man kan klistra fast där det behövs. Mission completed! Min kumpan bad också om ljus, men där var det helt länsat.

170919b

Till vänster ser ni hur det såg ut bland konserverna på Walmart. Det fanns inga soppor eller ravioli och liknande kvar. Jag åkte vidare till Publix där det gick lite bättre och jag köpte på mig lite soppor. Det är svårt att beskriva stämningen i affärerna. En spänd, dov, tryckt men ändå lugn panik? Alla har fullt upp med att förbereda sig för den stundande krisen och arbetar likt flitiga små myror för att förbereda sig på bästa sätt.

170919c

Memesen haglade. Det är något särskilt med galghumor. Jag har en ganska mörk och sarkastisk humor till att börja med, men galghumorn…den för samman människor i en tragisk situation på något sätt. Den ger samhörighetskänsla. ”Vi är i samma båt, och så fan heller att vi låter den sjunka.” Typ. Den högra här ovanför är en sjukt fult byggnad i Orlando som stått ofärdig i 16 år. Den kallas för ”The I-4 Eye-sore.” I-4 är motorvägen den står på, och eye-sore betyder då att den är som en ögoninflammation för ögat. Så ful.

170919d

På tisdagen eller onsdagen, innan vi ens visste att orkanen skulle komma hitåt spikade vår ena granne för sina fönster lite halvdant. En stor bräda på tvären. Vi skrattade lite i mjugg… ”Miamians…” De från Miami och Fort Lauderdale är ju vana vid orkaner och spikar för fönster för minsta lilla, men här i centrala Florida blir det minsann aldrig något.

Min kumpangranne, som också är från Miami började prata om att spika för fönster och grannen mittemot kom hem sent på kvällen med några skivor hon hittat på bygghandeln. Okej, det kanske är allvar nu då? När alla infödda börjar spika för? Jag visste från Facebook att det var slutsålt överallt här i stan, men min granne messade och var på väg till nästa stad med sin pickup och lovade att köpa åt mig om han fick tag på. De begränsar ju, men och hans granne fick tag på 18 spånskivor, och när de var klara hade han 7 stycken kvar till mig och Lexie att dela på. Jag tog tre och lät Lexie ta fyra. Jag körde runt för att försöka hitta skruv, som såklart var slut på de flesta ställena, men jag hittade till slut.

170919f
Vi tillbringade fredagen den 8:e med att såga och skruva. De med vana förklarade att utöver badrummet på nedervåningen så är hallen utanför säkrast eftersom det är mitt i huset, förutom då ifall att fönstren gick sönder. Så vi valde att spika för barnen sovrum och vårt datarum så att vi skulle kunna kampera där. Att trängas inne på badrummets två kvadratmeter någon längre stund var helt enkelt inget alternativ. Noëlle hade kommit hem med 39 graders feber från skolan dagen innan och fick inte gå ut, så barnen höll på att bli tokiga inne i huset, medan vi slet ärslet av oss ute i 35 graders värme. Vi flyttade utemöbler, uteleksaker, poolleksaker, krukor, fällde ner gungorna, hjälpte grannar, tömde garaget osv.

170919g
Vi lyckades städa upp så pass i garaget att vi kunde få plats med ena bilen. Det kändes skönt att ha en fulltankad bil i garaget, utifall att. På lördagen rände jag runt som en skållad ekorre för att få tag på de sista förnödenheterna. Kakorna jag köpt till orkanen hade redan tagit slut två gånger, lol. Jag åkte till Walmart 13.37 på lördagen den 9:e, fortfarande en och halv dag tills orkanen skulle vara här, och de höll på att forsla ut folk och släppte inte in fler. När jag såg pallarna de hade staplat vid ena ingång började det kännas lite verkligt. Riktigt korkat att använda projektiler? Vet inte om det är för att skydda mot plundrare eller skydda glasdörrarna, hmm… Inte vidare genomtänkt oavsett.

Jag började oroa mig för vårt stora vardagsrumfönster och även för fönstret i köket, som leder till hallen där vi eventuellt skulle ta skydd. Grannen mitt emot gav oss spillbitar och ytterligare en granne hade hundratals brädor liggandes som vi fick ta av. Det var ett himla pusslande och skruvande, men efter några timmar hade vi lyckats spika för två fönster till och jag kände mig lite bättre till mods. Wendy och Jason fick aldrig tag på någon plywood och började stressa lite, men det fanns inte så mycket att göra. Fönstren på huset ska kunna ta 150 mph/240 kmh, men det är ju snarare för saker som flyger runt som man skyddar fönstren.

På lördagkvällen ville Jay verkligen ha ett ”hurricane party”, men jag var inte alls på humör. Jag var orolig och jag hade jobb att göra klart innan stormen skulle dra in och ta min ström och mitt internet. Jag kände att jag inte kunde vara ”klar nog”. Jag fyllde badkaren med vatten, jag frös ziploc-påsar med vatten i (att använda som is och senare dricka), jag kokade ägg och jag lagade köttbullar, jag ordnade äntligen en stor cloud-server och laddade över alla mina bilder, jag packade en väska med det viktigaste.
Jay och Wendy hamnade hos nån annan granne och runt 03.30 på natten när jag kände mig färdig knatade jag ner dit och umgicks en timme. Vi var alla alldeles för uppe i varv för att sova. Jag kom i säng vid femtiden på morgonen och fick runt fyra timmars sömn.

På morgonen gick jag runt huset med kamera för att filma. Vinden har redan tagit ett av våra hem, det var bara på drygt 40 kvm, men jag minns hur jobbigt det var att försöka minnas vad vi hade haft när vi skulle få tillbaka på försäkringen. Den här gången filmade jag allt, i alla skåp, i garderober, osv.
Vi satt inne, vi spelade brädspel, barnen lekte och vi fortsatte att förbereda på söndagmorgonen.

Kvällen fortlöpte ganska smärtfritt. Barnen hade TV och gick och lade sig i normal tid i Noëlle loftsäng. Jag funderade på hur jag skulle göra, men det kändes bäst att de fick sova där. Om jag tyckte att det skulle behövas skulle ta ut dem därifrån, men det fanns inget direkt hot på den sidan av huset, inga stora träd eller något.

Klockan tickade på. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna sova igenom. Det ven, det dånade, det öste ner, det blåste…träden låg i 25 graders vinkel. Vi försökte glo på Netflix, men jag satt med telefonen och chattade med grannar och vänner. Vi har en chatt som alltid är igång med typ tio familjer vars barn får leka fritt ute. Där satt vi och chattade, skrattade, retades, delade skämt, osv. En efter en föll folk i dvala. Greg gick och lade sig. Till slut var vi bara fyra stycken kvar. Och en massa andra grannar i Facebook-gruppen.

För att fördriva tiden lekte vi lite ”Never have I ever” på telefonen. Alla hade nåt att dricka (till och med nykterist-Steph, haha!) sen körde vi dricklekar. Sjukt roligt. ”Never have I ever….” så fyller man i något man har eller inte har gjort. Alla som är skyldiga måste dricka. Så vi turades om att ställa frågor, sen skickade alla som drack en bild på sig där de drack. Jag och Lexie drack tjejdricka, knappt nån alkohol, men en granne satt och drack shots, jag dör. Han blev sjukt dragen fick vi höra dagen därpå.

170919h

Vi följde orkanen på kartan… Jag satt och tittade på altanglasdörrarna och bara undrade när de skulle ge vika. De böjdes inåt. Alla rapporterade samma sak, sjukt läskigt. Vinden intensifierades och lamporna började flimra lite. Vi satt tillsammans i chatten och hejade på ”kom igen, du grejar det, YESS, tillbaka!” Sen dog vinden ut. Det blev nästan läskigt tyst. Vi var mitt i ögat, mitt i centrum. Nån drog igång en videochatt och vi drog på oss regnskydd och gick ut, klockan var runt 3 på natten. Det var nästan ingen vind alls men det regnade fortfarande. Det var alldeles lugnt…
Jag hade sett på vårt grannskaps Facebook-sida att ena grannens hela poolinhängnad hade gett vika, jag försökte gå ner dit, men insåg att det kanske inte var så smart trots allt och gick in igen.
Vi chattade vidare och hurrade för att vi än så länge hade ström och inte hade några större skador (staket och taklappar som flög runt bara). Sen började det flimra igen, strömmen gick på och av ett par gånger och sen slocknade det. EFTER ATT DEN VÄRSTA STORMEN LIKSOM DRAGIT FÖRBI. Vad tusan!? Jag stack ut näsan igen efter en halvtimme och nu hade vindarna vänt och börjat blåsa åt andra hållet. Så sjukt coolt att ha fått uppleva ögat. Skrämmande? Läskigt att vara mitt i en sådan enorm storm? Visst. Men samtidigt storslaget. Jag hörde att Irma var 500 miles bred och Florida bara är 140 miles… ALLA som bott här säger att det är den största och värsta de varit med om.

Vi hängde kvar i chatten någon timme till sen gick vi och lade oss.


Barnen på morgonen, det blåste fortfarande rätt redigt.

Maken gick upp med barnen medan jag fick sova lite. Det haglade meddelanden på Facebook-sidan. Folk med generatorer erbjöd kaffe, andra bad om hjälp att pussla ihop sina staket och andra erbjöd sin pool för att svalka sig i när det blev olidligt varmt.
Alla grannar var ute på gatan och konverserade, såg över sina skador, delade kaffe och bara hade det allmänt gemytligt. Det var otroligt och jag önskade för en stund att varken Internet eller strömmen skulle komma tillbaka.

 

Vi minimerade användandet av kylskåpet och frysen, flyttade runt fryst is och is för att hålla det svalt, hämtade så småningom in våra stora kylboxar från garaget och fyllde dem med is och stoppade i skinka och ost och annat så att vi skulle kunna fortsätta att äta det ett par dagar till.

Greg tillbringade måndagen med att fotografera alla grannars hus och sortera efter adress för att leta efter skador. Mycket uppskattat då vissa utnyttjade situationen och tog betalt 50 dollar för flygfoton. Vi klarade oss helt utan skador, men många grannar hade förstörda tak.

171004

De närmsta grannarnas skador. Takskadorna hos grannen tvärsöver var väldigt vanliga.
171004b
Skador lite utanför vårt grannskap.


De som inte gett upp och åkt till hotell badade i poolen för att svalka sig.

Folk klagade på värmen och många åkte iväg till hotell. Själv tycker jag inte att det var så farligt – så länge man inte ansträngde sig fysiskt var det ganska okej med 30-32 grader i huset. Måndag kom och gick, fortfarande ingen ström. Vi hade ”utegångsförbud” till 19.00 på kvällen, men några var ändå ute och for med bilen. Tisdag kom och våra närmsta vänner pallade inte mer utan bokade hotell. Vi åt smörgåsar med ost och skinka, så småningom smörgåsar med Nutella. Maken kokade soppa på grillen och det var fortfarande väldigt vänskapligt och gemytligt på gatan.

Då jag redan haft två långsamma månader arbetsmässigt började jag få lite småpanik. Min vän i Orlando hade klarat sig utan strömavbrott och erbjöd oss deras generator! Underbart! Jag dubbelkollade att jag skulle ha tillräckligt med bensin innan jag satte av eftersom det var slut på bensin överallt. Jag klarade mig in till Orlando och tillbaka och äntligen hade vi ström!
Vi kunde ladda mobiler, jag kunde ladda bärbara och komma in på stationära. Vi hade dessvärre fortfarande ingen ström, men jag mejlade och bad om jobb, körde ner på stan och letade efter Internet. Efter 3-4 olika restaurangstopp hittade jag till slut Internet från StarBucks i deras parkering – snabbt internet! Detta var ju inget nytt – när vi husvagnade var vi alltid beroende av andras internet, så det gav lite härliga flashbacks att sitta där på parkeringen och ladda ner jobb. De flesta affärer och restauranger var fortfarande stängda.

Sen fick jag köra ut igen mitt i natten, för att ladda upp mitt jobb före deadline. Stressigt värre.

På onsdag morgon låg jag i sängen, Greg var uppe med barnen och höll på och pratade om generatorn när jag slog upp ögonen. Det var något som inte stämde – jag såg ett blåaktigt sken i sovrummet – mina bluetooth-högtalare var på! VI HADE STRÖM! HALLELUJAH! Fantastiskt!!

Det haglade på nytt kommentarer på Facebook, alla grannar ville berätta att de också fått ström och glädje var svårslagen!

Såhär i efterhand – hade vi lämnat huset? Nej. Jag är väldigt nöjd med vårt beslut. Visst var det svårt med anklagelser hit och dit om hur man ”borde” agera, men så länge jag inte såg någon livsfara för oss ville jag stanna i huset. Det värsta som skulle kunna hända är skador på huset. Vi bor högt upp, så översvämningar var aldrig något hot, har inga stora träd eller annat som skulle kunna skada oss i huset.
Jag har vänner som övergav sina hus, inte kunde komma tillbaka på nån vecka och nu har totalt förstörda hus. Genom att vara här genom stormen kunde folk genast avgöra vad de hade för skador, de som hade takskador kunde ta sig upp och få det fixat på en gång, innan mer vatten tog sig in. De som övergav sina hus i en vecka kom hem till oreparerbara vattenskador och mögel.

 

 3 812   9     5
   
Reklam
  |   1 849   14     4
  Livet i exil | Vardag

Lite smådrygt att hennes förutspådda spår går rakt över vårt hus just nu…

170908a 170908b

 1 849   14     4
   
  |   1 868   6     6
  Vardag

Idag tog vi en välbehövlig skolkdag och åkte till stranden! 😛
Hade googlat på lite nya strander och fastnat för Sanibel Beach på Sanibel Island. Det ska tydligen vara en av de bästa stränderna att hitta snäckor på, men den var helt klart överskattad! Det var jättefint, men inte värt 1,5 timme extra varje håll. De vanliga stränderna vi åker till, Anna Maria Island, Clearwater och St Petersburg är minst lika bra. Det var lite mer avskilt här ( bara typ 25-30 parkeringsplatser så vi hade tur!) och stranden var inte en kilometer lång för att komma till vattnet (skitjobbigt när man ska dra kärran), men alltså inte värt att åka så pass mycket längre.

Men nu vet vi! Jag hade köpt vattenskor till barnen, för på bilder jag såg var det typ ingen sand, bara snäckor. Inte riktigt så i verkligheten, haha.

170419p
Nån som kan slå det här beachhåret? lol.

170419l
Några av snäckorna vi hittade…

170419i
Sen hittade vi en sån här vacker! Vårt bästa fynd idag.

170419c
Dessa har jag aldrig sett förut, men en lokalbo förklarade att snäckorna växer där i! Googlade precis och det här är äggsäcken för den som är på bilden ovan! Tydligen kan det finnas upp till 200 fack och den kan producera 4000-6000 såna där spiralsnäckor. Coolt.

170419o
Mina tre hjärtan.

170419a
Redo med strandskorna…som inte behövdes, lol.

170419b
Redo att dyka i.

170419d
Leker lite i sanden.

170419e
Mina prinsar!

170419f
Den där gluggen asså…  =)

170419g
Min lilla clown!

170419h
Milo med nån dinosaurie.

170419j
Leker i vågorna.

170419k
Snäckorna igen.

170419m
Vi beachar med stil, haha!

170419n
Ibland är livet bra roligt! 😉

170419q
Sa jag clown? 😀

 1 868   6     6
  |   2 401   10     6
  Vardag

Igår kväll fick jag något infall om att köpa årskort till Sea World igen. Alltid skuldkänslor åt alla håll. Känns som vi tröttnat så på parkerna att Nicolas inte får gå som de andra fick i hans ålder. Han går gratis tills han är fem (och Milo fortfarande också egentligen, fast han är i skolan hela dagarna)… $168 för årskort till både Sea World och deras vattenpark Aquatica, så lätt värt det för mig och Nicolas. Och då känner jag mig skyldig istället för att Milo aldrig fått gå själv med mig på samma sätt (som mellanbarn), så då tänker jag plocka ur honom ur skolan nån dag och bara gå vi…och då kommer Noëlle bli avundsjuk, fast hon fått massa av min tid tidigare i livet…och hon går ju inte gratis så då skulle det kosta för henne… Nån mer än jag som alltid känner skuld? lol.

Stod och vägde mellan Sea World och Legoland, men där kostar det $99 för var och en av oss och då ingår inte parkering, utan då hade jag uppgraderat till nästa paket på $149, så $300 istället för $168, plus att det är lite längre bort, så vi körde på Sea World. Kanske lägger till Legoland sen, vi får se :)

Vi hade en helt fantastisk dag! Inget gnäll, bara kul =) Sällan det är folk på Sea World också, så vi gick från karusell till karusell och hann se delfinshowen, späckhuggarshowen och en med katter/hundar/grisa/skunk/ankor vad det nu var. Gulligt!

Och vi köpte fisk att mata rockorna med också, superkul!

 

170302b
Delfinshow!

170302c
Tagen av delfinerna.

170302a
Skickar lite svensk kärlek i form av ”Singoalla”-kopior från IKEA, haha.

170302d
Vi matade stingrockor.

170302e
Såhär hänger man då, haha.

170302f
Lite glassfika. 

170302g
Hur cool är inte vi!? 😉

170302i
Poserar lite på en tunna.

170302j
Vi åkte bergochdalbana också, Nicolas tyckte det var jättekul, woohoo!

170302k
Sällan mycket folk, så vi gick från karusell till karusell och ibland var det bara vi och vi fick vänta på ett par personer till.

170302l
Vi avslutade med späckhuggarna innan vi åkte därifrån vid 13-tiden för att hinna hem och hämta barn i skolan.

 2 401   10     6
Reklam
  |   2 448   6     5
  Foto & Film | Vardag

Söndag var en sån där perfekt Florida-vinterdag med 23-24 grader =) Sväronen hade biljetter till det lilla vattenlandet som finns på deras område, och det var alldeles lagom. De två stora roade sig med att åka olika rutschkanor och vi andra flöt runt och hade det bra.

170206a
Lugnt och inte så mycket folk.

170206j
Han ser så stor ut <3

170206b
Nicolas åkte tub med farfar. 

170206d
Jag och Nicolas


De stora åker vattenrutschkana.

 

170206f
Maken och jag.

170206e
Barnen väntar på att hinken ska tippa och blöta ner folk =)


Nicolas blir lite rädd när hinken tippar, haha.

 


Noëlle har lärt Milo nån ramsa =) ”Lemonade, crunchy ice…”

 

170206g
Sen körde vi middag nere på Disney =)

170206h
På Rainforest Café.

170206i
Med alla naturtrogna djur 😉

 

  |   809   3     4
  Livet i exil | Tyckmycken | Vardag

Vet inte riktigt vad jag ska säga. Halva landet är i chock. Det är sorgligt och ledsamt och jävligt läskigt.
Har tagit ett litet avbrott från Facebook i ett par veckor, så jag ser inte ens hälften, men har fått meddelanden från mina svenska vänner som börjar fundera på att dra och har fått frågan av två om vi tänker flytta tillbaka till Kanada nu…

Jag och Jason åkte och röstade igår morse efter att vi lämnat barnen i skolan. Greg får inte rösta, Wendy röstade på eftermiddagen med sina föräldrar och jag hade ingen jävla aning om hur man gjorde, haha! Jason hjälpte snällt.

Det hjälpte ju inte som ni vet…men vi gjorde iallafall vår plikt. Det värsta idag är de jävlarna som röstade 3rd party eller blankt och sen sitter och klagar på att den sexistiska narcissisten vann. Hallå liksom. Inte direkt som att jag hade ville ha Hillary heller, men det var ju det bästa jag kunde göra för att se till att inte Trump kom till makten…men nu blev det så. Så illa.

15007700_10157814150030245_760624869_o

Kl. 08.00 på morgonen med alldeles för lite sömn *gäsp*

Utöver det har min gamla kompis från KTH, Axel, varit här i ett par dagar med sin fästmö Linda =) De hade med sig bilar och kexchoklad till barnen. Mycket poppis. Jättekul med besök, dessvärre har jag haft fullt med jobb. Jag och Axel har ju alltid tävlat om allt…eller han har tävlat med mig 😉 Så även nu…såklart. Eller ja, inte så mycket. Men vi spelade lite Pokémon GO tillsammans! Såg en Pikachu i närheten, så vi gick runt hela grannskapet i en halvtimme tills vi hittade den. Full mundering såklart! Man måste göra allt till 100% (33 år som jag är!)

14964149_10157812481400245_622005326_o
Jag och Axel utrustade för Pokémon! 😉

Nu när de har åkt hem är det fritt fram för mig att plocka fram julen! Ville inte åsamka dem ett trauma för livet, lol.

 809   3     4
  |   1 370   15     6
  Vardag

Idag åkte vi till stranden med Jason och Wendy. Lexie och John kunde inte komma…

Vädret är så underbart nu. 26-28 grader….aaahhhh! Vi hade det underbart, som alltid. Vi fångade krabbor, eremitkrabbor hästskokrabbor och fiskar, byggde sandslott, jagade fåglar och bara njöt.

Jag älskar mina barn så himla mycket så det går inte. Lilla Milo är så dedikerad och fokuserad. Han sitter och pysslar med sitt, gräver ner djur och hittar dem, leker med lastbilarna i sanden. Tror inte ens han doppade tårna i vattnet idag, han är sååå nöjd i sanden.

Nicolas hamnade inte på en enda bild idag, men han var i vattnet lite, men är också mest nöjd i sanden. Han är så himla rolig hela tiden. De börjar bli så stora och leker så härligt på stranden.

Vi har hamnat på den här stranden förut under trumfesten, och tydligen är det något de gör två gånger i månaden. Lokalt folk som träffas och tar med sig trummor. De improviserar musiken på plats, många har myntskynken (?) runt höften och dansar någon slags magdans eller nåt med skynken och fjädrar med tyg på.

Noëlle är så jäkla cool, hon slängde sig in i ringen alldeles själv, för Lexi stod och fegade först. Hon bara började dansa, försökte vinka till sig Lexi, lyckades flirta till sig en sån där fjäder och körde järnet. Så småningom joinade Lexi också och de dansade i 40 minuter tror jag =) Jag hade aaaaldrig gjort det som barn. Inte en chans på miljonen.
Vi pratade om det senare, hur häftigt det är att våga prova nya saker, och att när man väl har en upplevelse eller kunskap så kan ingen någonsin ta den ifrån en. Den lägger man till i sin bank.

Hon tog också mod till sig och höll i en krabba. Bara jag och hon som gjorde! :) Jag visade hur man måste hålla den bakifrån, eftersom den inte kan böja klorna bakåt. Det är ändå lite läskigt när de börjar sprattla med alla benen, men hon var cool.

161106a
Milo djupt inne i sin lek.

161106b
Lite chips och vindruvor till mellanmål 😉

161106c
Fina Lexi <3

161106d
Lilla Eddie i vår gamla Polarn O. Pyret-dräkt.

161106e
Den här donnan alltså…

161106f
<3

161106g
Noëlle skrämmer fiskmåsar.

161106h
Noëlle och Lexi dansar.

161106i
Bästisar.

161106j
Noëlle och Lexi ”utmanar” varandra :)

161106k
Lexi trixar lite. Trummor överallt.

161106l
Den där looken alltså. Om jag kunde få den på beställning! 

161106m
Pelikankillen har tagit med flickvännen på dejt i solnedgången.

161106n
Tror han friar? 😛

 1 370   15     6
  |   2 147   9     1
  Livet i exil | På resande fot | Vardag

Hittade ett bra pris och var tvungen att passa på! Whoop!!! 😀

 

161026a

 2 147   9     1
   ,
  |   515   4     2
  Foto & Film | Vardag

Det blev lite försenat i år, haha. Vi skulle åka i augusti, men sen blev det inte av. Och vi har inte fått till förrän nu! =)
Vi hade typ bara 5-10 med bra ljus, för vi kom iväg lite sent, men vi fick iallafall ett par bra bilder.

Vi och bästa familjen:

161025a 161025b 161025c 161025d 161025e 161025f 161025g

 515   4     2
  |   1 993   10     4
  Livet i exil | Vardag

Vi hittade värsta coola ”dolksvansarna” idag! De kallas även hästskokrabba, eller ”horse shoe crab” på engelska. Först flöt det i land ett skal från en som ömsat, och sen kom det en levande en också. De är 450 miljoner år gamla, hur coolt är det!? De ser lite ut som en rocka, men de är helt ofarliga.

Vi fick nästan stranden för oss själva ikväll, det var helt perfekt. Lagom varmt och en jättevacker solnedgång. Fick se delfiner också…! Nästan alltid 😀 Typ 80% chans, eller nåt.

161017b
Milo njuter i sanden.

161017c
Noëlle pysslar med nåt.

161017d
Alltid kul att jaga fåglar, haha.

161017e
Här är en levande dolksvans.

161017f
Barnen undersöker.

161017g
Så cool!

161017h
Noëlle ska gå som dolksvans på Halloween, haha 😉

161017i
Vi hade med pastasallad som mamma/mormor snodde ihop! <3

161017j
Tänk så stor denna skrutt blivit.

161017k
Milo äter pastasallad, mums!

161017l
Mormor bjöd såklart på glass också.

161017m
Nicolas tappade sin glass och snodde mormors istället, haha.

161017n
Hur tröttnar på man det här!?

161017o
Nån som ser delfinen!?

161017p
Majgadd, så vackert. Så lyckligt lottad.

161017q
Barnen blåste bubblor.

161017r
Precis när solen lagt sig…

 1 993   10     4