|   1 408   4     6
  Tyckmycken

Som ni vet har vi sjukt dåligt med pengar till skolan här i USA. Krig och andra tråkigheter prioriteras. Då får man ta saken i egna händer. Lärar- och föräldraorganisationen (PTO – Parent/Teacher organization) står för alla insamlingar. Det är tredje året vi kör just den här.
Det funkar som så att barnen ska springa totalt 1 mile (1,6 km), och det har då räknats ut att det är 35 varv runt dessa banor. Under tio dagar är Boosterthon-teamet här, de har olika teman varje år och de går in i klassrummen och lär barnen om mobbning, att hjälpa varandra, eller vad nu temat är.

Barnen blir hjärntvättade med funrun.com och att mamma och pappa ska sätta upp ett konto och börja tigga pengar från mor- och farföräldrar och andra… För varje dollar per varv de får, finns det olika priser de får, typ en frisbee, ett armband, osv.

Jag gillar inte riktigt den här modellen då vi får mindre än 50% av de totala intäkterna. Resten tar boosterthon-gänget. Samtidigt så gör de allt och det är vår mest framgångsrika insamling som ger oss ungefär 20 000 dollar. Det borde gå att anordna själva, men när bara typ 12-15 personer dyker upp i en skola på 900 ungar…ja, då är det svårt att få nånting gjort.

Förra mötet bad skolan om pengar från PTO för två moppar och två hinkar, för att vaktmästarnas grejer är trasiga. Så sorgligt. Sånt ska ju komma från kommunen/county. Likaså datorer så att barnen kan ta de test som krävs, osv. Men det är just teknologi vi samlat in till de senaste två åren. För det finns skolor som är fattigare än vår, så de får företräde… Så eftersom våra datorer är skitkassa, men inte lika kassa som de värsta, så får vi ingenting. PTO ska egentligen samla in till det där extra åt barnen, lekplatser, tillhörande solskydd osv. Men nu är det som det är, så det är bara att gilla läget.

Målet  var 20 000 dollar, och det nådde vi, så det var ju bra :)

170202
Jag var där tidigt. Första loppet var särbarnen på röda och sen VPK (Milo på blå). När Milo sprang lät jag bli att ”jobba”, utan hejade på honom! Efter Milo var det klass 2 och 3, och efter vad Kindergarten (Lexi, Ashlyn) och klass 1 (Noëlle), då märkte jag av varv på tröjorna.

170202a
Världens sötaste påhejare!

170202b
Milo flörtar med en av ledarna 😉

170202c
Det var svårt att klä dem idag då det bara var 13 grader när vi gick i morse, skulle vara 16 vid hans race och sen bli 24 senare. Tog av undertröjan efter halva racet, då han blev varm.

170202d
Finaste killen! <3

170202f
Milo tog det väldigt seriöst och sprang för att vinna…!

170202g
Så fokuserad.

 

170202e
Vattenpaus.

170202h
Kämpar vidare och springer om alla.

170202i
Sista strecket!! Färdig först av alla i klassen =)

170202j
En bild med pappa hann vi med. Satte Greg på att märka av varv eftersom det var dåligt med folk.

170202k
Milo chattar upp nån tjej, haha. Sån tjejtjusare den där. (Finns det något uttryck på svenska? ”To chat someone up.”)

170202l
Sen kom Noëlles klass ut! Tror det är sju klasser i hennes årskurs, så det blev livat under hennes lopp =)

170202m
Dansar lite under uppvärmningen.

170202n
Min finaste tjej! <3

170202o
Alltid tokig :)

170202p
Färdig, och med några extra varv på ryggen! <3

 1 408   4     6
Reklam
  |   918   3     3
  Tyckmycken

Satt och debatterade lite på Facebook och kom precis på något.
Ni vet de här ”våldtäktslekarna” muslimerna håller på med, Taharrush eller vad det kallas.

När jag var AU-pair i Belgien för sisådär 15 år sen, firade jag och några av de andra svenskarna in min 18-årsdag i Bryssel.
Då blev vi grupptrakasserade av ett stort gäng muslimer (marockaner). Vi var fyra tjejer tror jag, och hade väl ett gäng på 12-16 stycken som bara cirklade runt oss, följde efter oss, försökte ta på oss och så vidare. Tack och lov var jag nykter, och tack och lov förstod jag vad de sade (utan att de visste att jag pratade franska).

Det var sjukt obehagligt minns jag, två av tjejerna, de som var fulla, blev först smickrade av allt, men sen fick vi nästan panik, för det gick inte att bli av med dem. Jag och den andra nyktra tjejen fick typ värja oss på två fronter för att försöka skydda våra fulla kompisar. Minns att den enda försökte få stanna kvar, för hon skulle minsann ligga med nån av killarna. Väldigt glad att vi lyckades få med oss henne hem.

Usch. Bara ett sånt där minne som kom upp när någon pratade om att ryktet är att svenskar är lättillgängliga eller vad det var.

 918   3     3
  |   1 240   1     10
  Tyckmycken

Ser nu att ni blir censurerade från att läsa om det ”stackars pojkbarnet” som mördade 22-åringen.
Inte nog med att er egen inhemska press inte skriver om situationen i Sverige, nu blockas ni alltså från att läsa det utomlands, som på Daily Mail.

Vad håller ni på med? Varför reagerar ni inte? Hur kan ni bara sitta där?

Minns ni i Kanada, när jag drev Proxyservrar och tjänade mängder i månaden? Det var för folk i China, Saudiarabien och andra U-länder som blev censurerade. Förstår ni ens vidden? Hur skrämmande det är? Pressfrihet är en mänsklig jävla rättighet!

http://www.breitbart.com/london/2016/01/29/daily-mail-articles-blocked-in-sweden-over-migrant-stabbing-court-case/

 1 240   1     10
   
  |   1 070   8     25
  Tyckmycken

I mina politiska grupper för utvandrare sprids ett klipp om nån polischef som sitter i svensk morgon-TV och thcker synd om en mördare.

Hände det på riktigt? Var det på svensk TV?

Inte en chans på tusen år att det skulle få hända här. Hur reagerar ni? Är ni så vana att ni inte ens blinkar? Kanske så hjärntvättade att ni håller med?

 1 070   8     25
   
Reklam
  |   1 297   9     17
  Livet i exil | Tyckmycken | Vardag

Ni vet husvagnsfamiljen som har 11 barn och pappan har en hjärntumör? Som jag har sagt tidigare är de religiösa.

Vi har en outtalad ömsesidig respekt för varandras olika religiösa och politiska åsikter. Mamman där scrollar förbi mina inlägg som handlar om religion och politik, och jag scrollar förbi hennes. Vi vet att de är religiösa och tar seden dit vi kommer när vi är hos dem och de vet att vi inte är det. Bra så. Vi har kunnat umgås ändå.

Äldste sonen där, som är sjutton har gått och blivit väldigt religiös, börjat predika och sådär. Vi har alltid haft ett bra förhållande, jag hjälpte honom med franskan och Rosetta Stone förra året, installerade och ordnade åt honom.
På julafton skickade han ett meddelande till mig på Facebook.
”Hej Mrs Clarke, kolla in det här, jag skulle vilja veta vad du tycker.” och en länk till NeedGod.com där kan man ta ett test för att se om man behöver finna Gud.

Jag blev lite småirriterad eftersom jag är ganska säker på att han vet att jag är ateist, men tänkte att han är ung och gav honom en väg ut, så jag svarade: ”Are you serious? 😛 Or was this meant for another Stephanie? eftersom han till och med titulerat mig med mitt förnamn.

Jag hörde inget mer, så jag tänkte att han förstått hur opassande det var. Men så idag, 17 dagar senare fick jag ett svar. ”Yes, I am serious. :) It was completely meant for you.” Jag fortsatte att försöka vara trevlig och svarade: ”I was pretty sure you knew we’re atheists :)” och han svarar ”Oh, yes ma’am, I know that y’all are.”

Vi det här laget var jag ganska irriterad. Så han visste att vi är ateister men har inte respekt nog att låta oss vara det. Jag tog god tid på mig att skriva ihop mitt svar, för jag vill inte vara otrevlig eftersom vi umgås med familjen och vill fortsätta med det, men han måste samtidigt lära sig var gränsen går. Det skulle aldrig accepteras att jag satt och skickade sidor om ateism eller evolution och försökte få honom att sluta tro, och jag skulle heller aldrig göra det. Vad det verkar från hans Facebook på sistone så har han verkligen funnit sitt ”kall”, och det är ju jättekul, men som sagt, gränser.

Jag svarade såhär, men läste upp det både för maken och Wendy och Jason (som är religiösa) som tyckte att det var okej och inte för hårt eftersom vi har samma ömsesidiga respekt för dem, om än lite lösare och vi kan driva lite med varandra, men ändå inom vissa gränser.

”Out of an unspoken mutual respect for you, your family and your religion I would never try to convert you away from your religion and I was hoping for the same respect back. We love you guys, and when we have been at your place we have followed your customs, said Grace with you etc. I choose not to comment on your moms religious/political subjects and she chooses to scroll by mine. It’s a mutual respect between friends with different political/religious views. I’m frankly quite hurt and offended, but I know you’re young and that the line is fine, and I would like to maintain our friendship.”

Allt sånt här är så udda för mig som svensk. När man bor i amerikanska södern så vänder man taggarna utåt, för det är religion överallt. Vissa saker vänjer man sig vid, som att man blir välsigna av tanten i kassan och sådär, whatever liksom, det skadar inte mig, men för mig var det här att gå över gränsen.

 1 297   9     17
   ,
  |   592   14     11
  Livet i exil | Tyckmycken

Vi bor som bekant i ett rikt men fattigt land. Jag blev chockad när jag fick höra att hälften av alla barn på Noëlles skola är berättigade till gratis lunch, för att föräldrarna tjänar under en viss summa.

Jag för vad jag kan, där jag kan, för att hjälpa till. Här är det alltid donationer till hemlösa, leksaksdonationer kring jul och sådär. Radiostationen i Orlando har en drive där fattiga familjer skriver in barnens önskelistor och vid ett visst datum släpper se alla listor och man kan åka in och ”adopter” en familj att köpa julklappar åt.

Jag hade tänkt göra det med barnen, men tänkte först fråga om det fanns något sätt att hjälpa till ännu mer lokalt, i skolan. Jag mejlade rektorn som svarade med att sätta upp ett ängelträd. Barn i skolan med familjer som har det knapert fick skriva en önskelista att sätta i granen.

Vi valde en flicka på 8 år som ville ja en radiostyrd bil, Häst-monopol och böcker om hästar. Så vi inhandlade det och lämnade av det igår. Klantig som jag är glömde jag batterier till den radiostyrda bilen, så det fick vi köpa.

Så funkar det här :) Hoppas att flickan får en bra jul.

Hoppsan. Klockan är två och jag ska upp sju. Godnatt!

image

 592   14     11
  |   1 625   25     28
  Tyckmycken

Är ni fortfarande kolugna där hemma i Sverige?
Inte det minsta oroliga?

 1 625   25     28
   
  |   2 900   12     34
  Tyckmycken

Vi pratar mycket om betyg på utlandsforumen. Det gnälls tydligen i Sverige om att Alliansen vill införa betyg från årskurs 4. Alla vi som bor i utlandet är vana vid tidiga betyg. Jag hade själv betyg mellan 3-7 års ålder i franska skolan. Den främsta fördelen verkar vara att kunna ha kolla som förälder och tidigt hoppa in och hjälpa till med de områden som barnen har svårt med.

Sen slår det mig att det nog är det som är problemet i nya egocentrerade Sverige. Folk vill inte veta, vill inte hjälpa till, tycker inte att det är deras ansvar utan skolans.
Folk vill ju inte ens att barnen ska ha läxor, att allt ska skötas i skolan!
Checka in barnen vid 1 års ålder (om man står ut så länge!) och sen checka ut dem när de är 18 år, lagom tills man kan sparka ut dem hemifrån.

Jag tycker att betyg är jättebra och se framemot att kunna jobba hemma med det som är svårt för barnen. Det ska inte komma som ett brev på posten i 8:an att, du, din unge har lite svårt med matte. Då är det ju för sent. Kanon att få betyg hem vid tidig ålder. Sen vad man gör av betygen hemma är ju upp till var och en. Själv kommer jag inte att göra någon stor grej av det, se över vilka problemområdena är och lägga ner lite extra krut på det bara.

Att det skulle stressa barnen tror jag inte alls på. Och jag vet att nån kommer säga att ”man ska lära för livet, inte för betyg/prov”, men det är ju också BS. Jag har alltid bara pluggat till proven, betyg eller ej. Det är ju prestationen att klara provet. Oj så många dalar och älvar och landskap och sjöar jag kunde rabbla när jag gick i 4:an och 5:an. Numer skulle jag kunna placera Skåne på en karta, det är nog det enda landskapet. Skulle nog inte ens kunna få rätt på Vänern och Vättern.
Däremot kan jag lösa en andragradsekvation med ögonbindel. Det handlar nog snarare om vad man är intresserad av.

Vad tycker ni om betyg?

 2 900   12     34
  |   1 062   4     5
  Livet i exil | Vardag

Ni minns mitt inlägg om sexualförbrytare?

Upptäckte idag när jag gick igenom skolan att de har en hög med bilder på alla sexualförbrytare i vår kommun.
Så att vi och lärarna kan fräscha upp minnet då och då så att vi inte släpper in någon sådan.

Vilken annorlunda värld vi lever i gentemot Sverige :)

 1 062   4     5
  |   1 420   6     15
  Tyckmycken

Fick följande kommentar:

Vilken spännande tid N går tillmötes nu…
Skönt att hon känner sig nöjd att gå till skolan. Det ser ut att vara m-å-n-g-a barn i matsalen samtidigt, är det en stor skola och hur många är de i hennes klass?
Var skolan nöjd med att du fotograferade i matsalen? Jag tänker på alla dessa ”lappar” och tillstånd du berättat om då det gäller hämtning o.s.v.?
Det ska bli spännande att få följa N genom skolan… Lycka till!

Det förvånar mig att det bara vara en som kommenterade mitt foto i matsalen, jag hade väntat mig en storm faktiskt. Lappar och andra säkerhetsåtgärder handlar om att värja sig från skolskjutningar och kidnappningar. Därför är skolan helt låst hela dagen. Även de individuella klassrummen. Vet ni att lärarna nu måste genomgå särskild utbildning för hur de ska hantera skolskjutningar? Galet.

Vad gäller fotografering så har vi yttrandenfrihet i det här landet, vilket ni i Sverige också har. Att inte följa skolans ordningsregler, är inte olagligt. Du kan inte få ett straff om du inte utfört ett brott. Se dem som ”rekommendationer”.

En skola kan inte stoppa föräldrar från att ta foton. PUL däremot är en lag, den kan du bryta genom att exempelvis posta fotona på Facebook med namn och sådär, men för eget bruk skulle jag aldrig låta en skola säga nej. Då får de gärna ta mig till domstol, där jag kan åberopa yttrandefrihet. Jag älskar de få foton jag har från Lucia-tågen vi gick. Galenskap att man inte skulle få dokumentera sina barns uppväxt.

Men visst, först kände jag mig sådär töntigt svensk eftersom jag till viss mån också indoktrinerats med den svenska galenskapen genom nyheter, bloggar och Facebook. Men jag tog mod till mig och frågade, väntade mig ett nej men fröken slog ut med armarna och sade ”Oh yeah, of course, go ahead!” Här skulle folk aldrig acceptera att få sina rättigheter kränkta som i Sverige.

Såhär säger datainspektionen.

 1 420   6     15