Text- och bildstormsvarning!
Efter många rundor fram och tillbaka blev det så för tio dagar sedan bestämt att vi skulle gifta oss på midsommarafton.
Jag ringde prästen Anna som med kort varsel kunde komma.
Vi ville hålla det hemligt för alla familjemedlemmar, vilket blev omöjligt. Gregs syster hade plötsligt bestämt sig för att inte komma upp till Canada den här helgen, som vi trodde när vi bestämde oss för midsommar. Hon frågade om vi inte kunde flytta det och Greg svarade nej varpå hon blev sur.
Vi insåg att det skulle vara stört omöjligt att få hit henne bara för vår midsommarfest, så vi bestämde oss för att asvlöja våra planer för hennes make.
Han i sin tur hade glömt att förnya sitt pass vilket skulle göra det omöjligt för dem att ta sig över gränsen.
Med bevis om stundande bröllop skulle han kunna fixa ett påskyndat pass, vilket han satte igång med. Gregs syster blev såklart väldigt misstänksam och hon ringde och frågade igen om vi inte kunde flytta på festen, hon läxade upp Greg och var allmänt sur.
Vi bestämde oss för att berätta för henne att det inte gick eftersom prästen redan var bokad och att vi skulle gifta oss. Inget grattis, bara sura miner och allt kändes rätt hopplöst.
Vi sade till oss själva att vi hade gjort allt vi kunnat, vi trodde ju att de skulle vara här den här helgen.
Vi for ut i all hast för att hitta ringar och fixa med alla papper som måste fixas.
I onsdags hörde vi äntligen ifrån Gregs syster som berättade att de skulle komma, vilken lättnad!
I flera dagar har vi suttit och ljugit för våra föräldrar. Så sent som dagen före bröllopet satt jag och pratade med mamma om ett eventuellt bröllop i jul när vi ska till Sverige.
Trots våra försök att vara hemliga anade nog de flesta vad som skulle hända.
Planen var att prästen skulle komma 14.00, men vårt besök från USA var försenat, så vi flyttade fram det lite.
14.30 kom prästen gående runt knuten och jag hade fullt sjå att få ut mamma från köket, där hon stod och diskade.
Svärfar tar för sig av den svenska maten.
Jag, styvfar och svärmor.
Min finaste mamma.
Nephew Luke som byggt så fint med flaggorna i maten.
Nephew Will som äter duktigt.
Välsignelse av ringarna.
Vittnena skriver på.
Greg och jag med våra syskon (och Curt som är Margots man).
Prästen Anna läste en himla vacker dikt på slutet:
Then Almitra spoke again and said, 'And what of Marriage, master?'
And he answered saying:
You were born together, and together you shall be forevermore.
You shall be together when white wings of death scatter your days.
Aye, you shall be together even in the silent memory of God.
But let there be spaces in your togetherness,
And let the winds of the heavens dance between you.
Love one another but make not a bond of love:
Let it rather be a moving sea between the shores of your souls.
Fill each other's cup but drink not from one cup.
Give one another of your bread but eat not from the same loaf.
Sing and dance together and be joyous, but let each one of you be alone,
Even as the strings of a lute are alone though they quiver with the same music.
Give your hearts, but not into each other's keeping.
For only the hand of Life can contain your hearts.
And stand together, yet not too near together:
For the pillars of the temple stand apart,
And the oak tree and the cypress grow not in each other's shadow.
När jag kom hem från shoppingrundan i Toronto idag stod det världens finaste bukett blommor på köksbänken.
Goaste acheter och Elin hade skickat dem. Tack tjejer *love*
Det här kanske kommer låta konstigt, men när vi låg i sängen efter bröllopet igår diskuterade vi ifall det kändes annorlunda än dagen innan, och vi kom fram till att det inte gjorde det. Det kändes precis likadant som på morgonen igår, dagen innan eller förra veckan.
Jag är så glad att vi hade en liten tillställning. Tänk om jag hade legat där och känt mig likadan som tidigare fast 300 000 kr fattigare.
Nu ska jag och min make dra oss till sängs.
Godnatt.
Populär: 70%
![[En bulle ur ugnen]](http://www.mysmasken.se/wp/wp-content/blog34.jpg)
