Tänk så mycket man inte vet.
Nog hade jag hört att kroppen skulle förändras efter en graviditet. Bristningar, urinläckage, hängskinn, osv., men på min meny stod det minsann ingenting om urinvägsinfektioner eller hemorrojder. Speciellt det senare hörde möjligtvis till graviditeten, inte till postgraviditeten och absolut inte till mig. Och när det gått så pass lång tid som 3 månader tänkte jag att "äsch, det var väl inte så farligt?" Ett par bristningar på magen liksom, vad enkelt jag kom undan. Trodde jag.
Tänk så mycket man inte vet.
Sitter här och snaskar på antibiotika. Min andra kur sedan jag kom till Sverige. UVI. UTI. Kalla det vad man vill, men kul är det fan inte. Hur kan kroppen fungera som så att den vill kissa hela tiden när det gör så hiskeligt ont? Hur är det tänkt liksom? Man går på toaletten, nästan grinar en skvätt för att det gör ont, torkar, tvättar händerna, går ut från toaletten och sen är man kissnödig igen. Fiffigt. Not.
Och nu då. Hemorrojder? Det låter så jävla otrevligt, och jag var tvärsäker på att jag minsann aldrig skulle få det. En åkomma med ett sånt vidrigt namn, vem vill ha det? Men jodå, minsann. Nu kommer de med full fart, alla åkommor som jag inte skulle få. Vad väntar härnäst? Finns det några fler finstilta go'bitar på menyn som jag missat att läsa?
Populär: 70%

































![[En bulle ur ugnen]](http://www.mysmasken.se/wp/wp-content/blog34.jpg)



























