Monthly Archives

december 2008

Airboat ride

Idag åkte vi till ett ställe typ tio minuter från min pappa. Värsta mini-Everglades. Helt toppen! 

Det kostade 20 dollar per person att åka ut i 40 minuter, helt överkomligt. 

Tyvärr placerade jag mig på fel sida av båten, så det var lite svårt att fotografera. 

Såhär fint var det. 

Massa såna här så vi. Såååå söta.
Tyvärr vägrade de simma mot båten, bara ifrån båten 😛

Visst är han söt? Man vill ju bara smyga upp och ge honom en kram! Han såg så glad ut att se mig. Han ler ju 🙂

Min pappa och jag

En del av er har följt mig ett tag och jag antar att många är nyfikna över hur läget är mellan mig och min far.
För lite över ett år sedan fällde han en opassande kommentar varpå jag bröt kontakten med honom.
I augusti i år svalde jag stoltheten och skickade honom ett mail och frågade hur det var.
Sedan dess har vi pratats vid några gånger.

När vi var ute med båten häromdagen så drog min far återigen sin välbekanta story om hur min mor och min farmor (hans mor) undanhöll honom rätten att träffa mig. Att de inte släppte iväg mig ensam till Florida när jag var riktigt liten för att de var rädda att han skulle kidnappa mig. Han har två olika minnen varav det ena är som följer (jag har hört det sjuttontusen gånger):
Jag och min mamma var hos farmor i St. Tropez som vi brukade vara på somrarna. Han kom dit för att få vara med mig, jag var kanske ett år eller så. Han och farmor gick till varsin ände av stranden (eftersom de inte kom överrens) och sen kom mamma ner med mig. Mamma var tvungen att välja mellan karln som hade bedragit henne och svärmor som tog hand om mig och lät oss vara där. Hon valde svärmor och gick över till hennes sida av stranden. Det var tydligen droppen den gången, som gjorde att pappa gick hem, packade och åkte därifrån.
Att han kunde vandra över till den sidan, ta mig i hand och gå ner och bada eller bygga ett sandslott föll honom inte in. Han försökte kanske straffa dem genom att åka därifrån utan att inse att det indirekt var mig han straffade, vad vet jag.

Något jag aldrig har tänkt på, men som Greg som utomstående reagerade på var att han sade detta med sådan övertygelse. Han talade sanning. Han talade sin sanning. Det här är anledningen till att han inte funnits där för mig, att han inte ringt på födelsedagar, att han inte ringt på julafton, att han inte satt sig på ett plan och kommit över till Sverige för att träffa mig. Visst, det kanske var svårt när jag var riktigt liten, men vart fanns han när jag var 10, 13 eller 17 år? Varför kom han inte till Sverige, bodde på ett hotell i ett par veckor och umgicks med mig? Jag vet att varken min mor eller farmor skulle ha stått i vägen för det. Men detta är hans anledning: min mor och farmor hindrade honom från att träffa mig.

Jag och Greg pratade om det i bilen idag. Greg frågade vad jag vill ha. Han menar att min far inte kan göra min faderslösa barndom ogjord, vilket är sant, och undrar vad för slags upprättelse jag vill ha. Det är svårt att sätta fingret på det.

När jag hade fått nog av Sverige för tre år sedan och åkte till Florida delvis för att finna mig själv, men även för att få svar på dessa frågor hade jag godtagit vilken ursäkt som helst. Att han var sårad av att min mamma flyttat till Sverige med mig och att det var enklast för honom att utesluta mig ur sitt liv. Någon slags ånger. Vad som helst. Men ingenting fick jag. Bara samma gamla visa om min mor och min farmor.

Jag försökte förklara för Greg att jag inte har känslor för min far. På grund av det han har gjort kan jag inte älska honom. Han har sårat mig djupt, och än idag framkallar det här ämnet tårar. Jag sitter här, hemma hos min pappa och bloggar om honom medan en tår letar sig ner för min kind.

Jag söker inte längre en ursäkt, det jag söker är ett erkännande att han har del i det såret som finns inom mig. Att han slutar skylla på andra. Att han sväljer sin stolthet och ser mig i ögonen och säger att han kunde ha gjort bättre. Mer självgod människa får man leta efter. Inte ens för mig, sitt eget kött och blod, kan han svälja den stoltheten.
Hur kan man älska en sådan far?

Han behandlar oss jättebra här, missförstå mig inte. Han tog oss ut på båten, han bjuder oss på middag ute, han betalar vår kryssning… Allt det är jättesnällt, men det är bara materiella ting. Jag vill ha en pappa. Jag vill vara pappas lilla flicka.

Nu ska jag krypa ner bredvid min snarkande Greg.
Imorgon ska vi ut och åka luftbåt, hoppas vi får se någon söt liten aligator.

Jag vill också bo i Florida

I morse åkte vi ut på pappas båt… Såhär fint väder var det, 32 grader. 

Pappa bor i det här huset. Ungefär 250 kvadratmeter lägenhet. Apfint.
Jag är enda arvinge… kanske skulle man… hmm… Haha.

Det här huset ska jag och Greg köpa när vi blir rika. Nån som vill bidra med en krona eller två? 

Här är pippi peilikan. 

En söt liten ödla jag hittade 🙂 

Vill ååååka nuuu!

Nu är klockan tjugo över två. Vi hade tänkt åka vid ett.
Bilen är packad, huset är städat…kattevakten är på lunch hos sin mamma.

Jag ringde vid halvelvatiden i morse, vi trodde att vi skulle kunna lämna av katterna då, men de skulle på lunch. *suck*
Hoppas de kommer hem snart.

Close