Monthly Archives

mars 2012

Jag och Noëlle räddade en humla idag


Krypet på bilden har ingenting med krypet i texten att göra

Idag när jag och Noëlle var i tvättstugan hittade jag en döende humla där. Jag rotade fram en bit papper ur en papperskorg och gick för att rädda den. “Jag kommer snart, jag ska bara ta ut en humla” sade jag och ångrade mig genast, det var ju ett perfekt tillfälle att visa Noëlle hur man behandlar djur och kryp (ja, inte spindlar dårå).
Jag lyfte upp Noëlle och visade henne humlan, jag petade på den stackarn på papperet. Han låg på rygg och sprattlade och det var inte mycket liv kvar i honom. Fast jag vänt honom kunde han inte krypa upp på papperet.
När han väl var på papperet gick vi ut för att se om det fanns något vatten, eftersom vi trodde att den var törstig och hungrig. Vi hittade inget vatten utan lade den i gräset där den försökte kravla runt och surrade med vingarna. “Tackars humla” sade Noëlle.
När vi kom tillbaka till bilen hittade vi en vattenflaska. Vi gick tillbaka för att leta efter humlan och hällde lite vatten bredvid den så att den kunde dricka.

När vi senare gick för att hämta kläderna gick vi förbi för att titta om den var där och den var borta ♥ Förhoppningsvis hade den tagit sig iväg för egen maskin. “Tackars humla” pladdrade Noëlle hela eftermiddagen.
Älskar att få uppleva sånt här med min stora tjej.

Hon tycker om att säga “stackars” om saker. När vi var på Wal-Mart förra veckan sprutade det ut en massa ord. “Tackars”, “blong”, “hänger”, “taket”. Hjärnkontoret arbetade för fulla muggar med att klura ut vad hon menade tills jag tittade upp i taket, mycket riktigt hängde det en “stackars” heliumbalong däruppe i taget. Älskar hur väl hon pratar nu. Det blandas mycket engelska och svenska och ändelserna är helt åt fanders, men jag förstår och det är det viktigaste. “Big stenen” säger hon och plockar en stor sten. “Drive tåget” sade hon idag när vi skulle gå och leka med stort tåg i lekparken. I morse sjöng hon hela “Häppy bötej to jo, Häppy bötej Majlooo”.

Det här gör vi.

Vi sitter i tvätthögen och gör fula grimaser. Japp, den är stor nog för att jag ska få plats i den, typ 🙂 Fyra stora maskiner har jag precis tvättat. Milo tycker att det här är ungefär det roligaste som finns och hugger tag i alla plagg och ger dem sin signatur. Hoho.

Maken? Han pysslar med det här roliga. Vi “orkar” inte packa ihop husvagnen och köra in till mässan imorgon bitti för att tömma den där, sen köra hem den på kvällen, packa ihop och köra in igen på söndag och köra hem igen. Plus att det är en jäkligt trång liten stad och mässan är på ett trångt hotell.
Vi hyrde därför en liten släpkärra, haha. Ser lite kul, sen ser verkligen ytte-pytte ut.

Nu ska vi snart laga mat. Idag blir det kyckling med champinjoner, purjolök, pesto, grädde som serveras till pasta. Mums!

Noëlle har köpt sig nya skor

Igår var vi ute med svärmor som ville köpa nya skor till Noëlle. Ett par sandaler och ett par vanliga skor. Noëlle såg dessa och sen var det kört. “Woooody, Buzzzzz”. Jag tog mig för pannan och tänkte, neeej. Men sen tänkte jag om, de är ju perfekta lekskor och jag är glad att de inte är rosa 🙂
De fick följa med hem och det första hon släpade upp till sängen i morse var skorna som hon försökte få på sig.
Älskade lillskrutt ♥ Allt är Woody och Buzz just nu.

Gud vad Toy Story 2 är sorglig och 3 ska vi inte tala om. 3:an verkar mest vara gjord för de som växte upp med 1:an, alltså mina småbröder som är 18-20. Mörk och inte alls mysig. 2:an är också väldigt sorglig, maken gråter som en liten gris när Jessie sjunger sin sång.
1:an är fortfarande trevlig. Vad tycker ni?

Hur orkar man?

Jag är så himla känslig när det gäller barnen. Jag vill skydda dem från världen, från det onda, från den brutala verkligheten.

Sväronen är på besök och vi vat ute och åt första kvällen. De oohh:ar och ååhh:ar sig över Milo och ger ingen uppmärksamhet till Noëlle som sitter där och berättar om Woody och Buzz (hennes senaste obsession). “Åhh så söt Milo är, ooh titta.” Varför?
För att han är ny? Eller för att svärfar är så så stolt att han håller på att spricka över den enda arvingen som ska föra världens vanligaste ättens namn vidare?

En trivial grej kan tyckas, men det gör så himla ont i mig å hennes vägnar. Å bådas vägnar, för olika saker, hela tiden. Livets små orättvisor.

Till slut sade jag, med tårarna brännandes bakom ögonlocken att det satt en liten tjej där som också behövde lite uppmärksamhet. Och jo, jag sitter här och gråter vid minnet och vid tankarna på allt jag ska behöva se dem gå igenom.
Svärmor tackade för påminnelsen och började ge N uppmärksamhet.

Hur orkar man som förälder? När 11-åringar gråter för att de tycker att de är tjocka? När ens barn blir retat eller mobbat?

Är det bara jag som blir berörd av småsaker som det här? N som vinkar åt sura tanter som tittar bort och liknande? Snälla, säg att jag inte är ensam.

Översättning, en av våra intäkter

Vi får ofta frågan hur vi kan fulltajma trots att vi är så unga. Det är mest pensionärer som lever såhär eftersom man helst bör ha en liten förmögenhet för att ha råd att glassa omkring utan att göra något. Första svaret är såklart att vi jobbar.
Om man är pessimist så finns det inte så många jobb som lämpar sig för vårt leverne. Är man optimist finns det mängder med jobb.

Jag är en sådan som alltid har tio järn i ugnen och som alltid letar möjligheter. Jag har skrivit lite löst om hur jag tjänar pengar och jag har provat på allt möjligt på internet från att driva Proxy-servrar för iranier, irakier och annat löst folk som inte får surfa som de vill till att sälja saker på eBay, göra hemsidor, designa loggor, sälja fotografier.
Om man bara öppnar upp sitt fönster och slår upp sin dörr (som Lisa Ekdahl så fint sjunger)  är möjligheterna till att arbeta hemifrån oändliga. Det krävs arbete (doh!) och tid men alla kan, om de vill. Man måste dock ha en jäkla självdisciplin.
Ingenting av det jag tjänar pengar på har jag någon utbildning i, ptja, det skulle vara det svenska språket då jag gått i skola i många år, men i allt annat är jag självlärd.

Det är jäkligt bra betalt och om det vore tillräckligt stadigt hade vi mycket gärna bara gjort det och inga mässor och åkt land och rike runt.  Idag har jag översatt en film och ett serieavsnitt. Det tog strax över fyra timmar och genererade strax över 2800 kr. Japp, ungefär 700 kr i timmen.
Tyvärr är det inte en tillräckligt stadig inkomst. Jag skulle nog kunna tjäna ~40 000-50 000 kr i månaden under högsäsong (mars-juli) och bara jobba 4-5 timmar per dag. Jävligt hårda timmar, full fokus och inga klängiga barn. Men sen var det då resten av året. Då får man vara glad om man drar hem 7 000 – 10 000 i månaden och det går inte riktigt att leva fyra stycken på.

Vi har bollat lite med tanken på att typ åka till Sverige några månader kanske nästa vår, jag jobbar därifrån, maken tar hand om barnen när jag jobbar, öva svenska, träffa familjen, typ som vi gjorde förra våren (om vi är välkomna, haha). Problemet, som vanligt, är katterna. Fan, vi älskar katterna och vill inte göra oss av med dem. De är familjemedlemmar, men de gör det onekligen svårt att göra saker. Anyways, vi gillar det här livet och det vore najs att vara lite mer fria och inte behöva följa mässorna land och rike runt utan istället åka dit vi vill.

Jag får ofta höra att jag har drömjobbet. Ja, alltså, jag brukade göra kvalitetskontroll på andras översättningar för det var mycket slöare och gav bättre betalt jämfört med hur lite jag behövde prestera. Men med nedskärningar och sånt görs det sällan någon kvalitetskontroll numera utan de går direkt från översättare till kund. Jag fick alltid höra: “Wow, sitta och titta på film hela dagarna och få betalt.”
Haha, kanske är det just för att jag aldrig frivilligt tittar på film och serier som det här fungerar för mig. För tro mig, om jag översätter typ “Gossip girl” så får jag inte alla avsnitt och definitivt inte i ordning. Jag kan börja med avsnitt 13, sen 2 sen 8. Så det är inte direkt någon njutning.
Filmrutan är svartvit, pytteliten och överkryssad.

Såhär ser det ut:

Inte vidare glamoröst alltså 🙂

Det svåraste med att översätta är skämt och släktingar. Det är jobbigt när de slänger sig med “uncle”, “aunt” eller “grandpa” eftersom det inte specificeras vilken sida av familjen de menar. Då måste jag försöka googla mig fram till om det är en farfar eller morfar, farbror eller morbror.

Skämt ska vi inte prata om. Ett exempel som jag minns var något avsnitt av Simspons. De gick till IKEA och blev bemötta av en stor insexnyckel. Insexnyckel på engelska heter “Allen key”. Gubben i insexnyckeldräkt säger:
“Welcome. My name is Allen. Allen Key.”

Japp. Vad gör man? “Hej mitt namn är Insex. Insexnyckel.” Nej, precis. Minns inte hur jag löste det hela (har nog förträngt det).

Det var lite om översättning. Hur jag började översätta? Jag gick och skrev ett test (som tydligen är svårt för jag försökta värva två kompisar som båda två misslyckades trots att deras svenska är bra). Det finns sidor på internet där man kan få olika översättningsjobb. Proz.com är ett exempel. Den senaste jag gått med i är Elance. Skitbra budsida där man kan hjälpa folk med det man är bra på, översättning, skriva, Photoshop, Illustrator, HTML, you name it.

Fråga på om ni har några frågor 🙂

Close