Monthly Archives

januari 2013

Hallå hej bloggen

Oops, det blev en dag frivilligt och en dag ofrivilligt bloggande (internet låg nere). På vägen tillbaka till Orlando överhettade motorn på trucken. Vi hade bestämt middag hos min pappa, men jag sade att vi nog inte skulle komma och att vi kanske måste ta in trucken på reparation. Greg provade lite olika grejer först och lyckades få den att sluta överhetta! Så vi tog en lite längre runda för att se att allt stod rätt till.

GPS:en tog oss genom ett villaområde och jag såg en liten hund ströva omkring. Han hade halsband så jag bad Greg vända om. Han hade telefonnummer och adress och efter att ha knappat in adressen i Google Maps visade det sig att han var 30 km hemifrån. Jag försökte ringa men inget svar. Jag googlade lite på telefonnumret och det gav mig en annan adress så vi provade den adressen. Ingen hemma och ingen granne kände igen hunden eller namnet på ägarna (antagligen hyrde de ut det huset) så vi provade nästa adress. Till Noëlles besvikelse kände grannen igen hunden och vi fick lämna av den där. Jag hoppas att det blev ett kärt återseende med ägarna, jag har inte hört något och hade nog förväntat mig ett samtal.

När vi ändå hade åkt nästan en timme med hunden var vi halvvägs till min pappa så då åkte vi ut dit ändå och åt middag.

Nästa dag åkte vi till sväronen som har hyrt ett jättefint ställe här nere i sex veckor. Det finns vattenpark med lazy river som man åker däck i, rutschkanor och en står klätterställning med en enorm hink på toppen som tippar ut vatten ett par gånger i minuten. Vi hade en underbar eftermiddag i solen/vattnet.

Idag tog jag dottern och åkte till Hollywood Studios. Ingen park jag skulle rekommendera, men den är gratis med vårt pass så det var värt ett försök. Framförandet av Skönheten och Odjuret var dock fantastiskt och skådespelerskan sjöng till och med själv, ingen playback.

130130a
Man vet att man är stor när man får 6 parkeringsrutor och en egen kon 😉

Just det, vid poolen såg jag två kvinnor. En lite äldre, en yngre och två barn flicka och pojke. Flickan som såg ut att vara 3-4 år var naken så tanken slog mig med ett leende att de måste nästan vara svenskar. Strax därefter hörde jag svenska och de hade hört mig prata svenska också. Den lite äldre kom fram och frågade om vi pratade svenska. När man är svensk i exil är det underbart att höra svenska, det är bara är så. Det spelar ingen roll ifall det kommer från en 84-åring eller 20-åring, det är musik för öronen.
Vi bytte några ord, jag frågade om de bodde där och njae, inte just på området men i Florida fattade jag. Den lite äldre tog med den yngre pojken därifrån och jag började prata lite med den andra. Först trodde jag att det var två mammor med varsitt barn, men den yngre var nanny!
Jag frågade lite hur länge hon varit här och om de bodde här men hon sade att “Annika har sin akademi här” ungefär som att jag borde veta vem Annika var. Jag fattade ingenting.
Sen slog det mig och jag googlade på “Annika akademi Orlando” och det var ju Annika Sörenstam! Hennes dotter Ava 3,5 år och Will 1,5 år (såg jag på hennes blogg). De måste tyckt att jag var lite lost som inte hade en aning. Men jag är inte så insatt i sportvärlden 😉

Jag och nannyn pratade om att ordna en playdate någon dag och de har också Disney-pass och Sea World-pass. Det vore kul för Noëlle att leka med en svensktalande tjej.
Fast vi drar vidare västerut på fredag. Ut till havet. Den lilla pojken som Noëlle hade så kul med ska dit. Och en till familj. Dessutom är det mässa där i helgen så vi får träffa alla våra vänner där. På lördag blir det en dag på stranden med fulltidsfamiljerna. Trevligt, trevligt.

Life is good.

Nästan sluta på det roliga

Idag delade vi upp oss män/kvinnor och började i varsin ände med att besöka folks husvagnar. Hur roligt som helst! Efter det var det talangjakt. Noëlles favorit Emma och hennes pappa sjöng och spelade gitarr tillsammans. Vi får helt enkelt öva på någonting jag och Noëlle 😉


Greg älskar bussar (trots att vi inte skulle få plats, haha) och den här har han spanat in sedan första dagen vi kom hit. Frun arbetar som inredare och det var otroligt fint inuti!


Här är folk inne hos oss och tittar.


Noëlle hittade en kille som är en dag yngre än henne och de hade så himla roligt! Sååå synd att de inte lagt märke till varandra tidigare. Han är helt frälst i hennes truck och de körde från husvagn till husvagn tillsammans och sprang sedan in i husvagnen och gjorde sig till rätta på ett loft med en katt, eller framför en spegel i någons sovrumssäng, haha. Så söta! Trevligt föräldrar också, där pappan och jag är väldigt lika med foto, tjäna
pengar online, osv. Pappan och jag fann varandra redan första dagen när vi gick runt med varsin stor kamera, men jag ingen aning om att han hade en son i samma ålder.


Några av barnen på talangjakten.


Riggade stativet men Milo har lyckats gömma fjärrkontrollen någonstans, så vi fick köra timer. Och ja, det var “Ugly sweater”-kväll om därav min hemska klädsel.

På morgonkvisten

I morse var det frukostträff klockan 10.30. Det hette Appaholics Anonymous. Vi delade med oss om olika användningsbara appar vi har till våra telefoner och paddor. Riktigt trevligt faktiskt. Förhoppningsvis fick jag med mig några guldkorn hem. Måste bara få lite internet på telefonen. Vi bytte leverantör för att få unlimited billigare, men de har ju inte täckning någonstans känns det som, så vi byter tillbaka.

Det pågick en massa grejer på dagen, men det kändes mest som att det var för de äldre. Skattjakt för pojkarna och smink- och nageltjosan för flickorna. Vi skippade det och Noëlle sov middag i säkert 2,5 timme, helt utmattad.

På kvällen grillade vi kött och jag träffade en jättetrevlig familj med väldigt lika värderingar som oss. Jag pratade om dem igår redan, men iallafall. Jag hängde med dem hela kvällen. Maken gick hem och lade Milo, de riggade filmduken för barnen så Noëlle seglade av åt det hållet och åt s’mores (jag höll ett öga hela tiden) och jag satt och snackade med mina nyfunna vänner. Vi pratade barnuppfostran, hemskolning och det kändes så himla skönt med någon som var på precis samma vågplan 🙂 Vid niotiden pallrade vi oss hemåt jag och Lilla N.

Imorgon ska vi få knata runt i varandras husmobiler. Iallafall de som skrivit upp sig på listan, vilket vi har gjort. Måste bara putsa och feja lite.

Idag hade jag min första egentid på ett tag. Jag plockade ner pianot och har mest suttit och övat på Hallelujah hela kvällen. Jag bara älskar den sången och kom på efter att dottern tittat på Shrek att jag kanske kan spela den på piano =)

Mer imorgon!

Det här med offentliga bilder

Min mamma kommenterade att Milo ser ut som min kusin när han var liten, och det fick mig att leta igenom gamla bilder och då ramlade jag över några tidningsurklipp.
En ganska vanlig fråga som många bloggare (jag inkluderad) ställer sig själva är det här med offentliga bilder. Tänk om de hamnar i orätta händer, osv.

När jag var liten var jag med i “Vi föräldrar” ett par gånger, som tonåring var jag med i Bergslagsposten (nyhetstidningen i Bergslagen på den tiden) och som 20-åring var jag med i Kalla Fakta.
Jag älskar att se tillbaka på allt det här. Tidningarna finns fortfarande hos mamma i Löa, men jag har scannat in bilderna.

När jag lägger upp bilder på barnen och oss själva brukar jag lägga upp sådana bilder som jag hade varit okej med att ha i en tidning. För en blogg är ju i princip en tidning man publicerar själv, om ni så vill.
Jag är inte så orolig för att folk ska ladda ner mina bilder. Det är inte direkt så att jag sitter och grämer mig över vem som kan ha klippt ut bilderna på mig och mamma när jag var liten? Nej, jag är bara glad att de där tidningarna finns.

Annars kan man ju lika gärna gå och gräma sig så fort man såg någon med kamera. “Kom jag med på ett hörn?”,  “Var kommer de bilderna hamna?”

Så länge det inte är naket är det ganska lugnt. Jag lägger inte ut nakenbilder på barnen och när de når en sådan ålder att det blir tal om sådant ska jag verkligen gör allt i min makt för att förklara varför de inte bör skicka sådana bilder på sig själva till andra, eller låta sig filmas, etc. I dessa elektronikens dagar har jag hört så många skräckhistorier om “barn” (tonåringar) som gjort det och som aldrig blivit kvitt det.

Jag älskar att blogga och under en tid när jag hade internet och egentid älskade jag att läsa andras bloggar. Just nu älskar jag framförallt att läsa min egen, haha. Nej, men att kunna gå tillbaka, minnas, läsa, skratta, gråta en skvätt. Det är värt det. Ibland känns det motigt, ibland vill jag låsa bloggen men jag vet att utan er skulle jag inte blogga. Jag skulle inte finna motivationen till att blogga för endast mig själv. Det är en skatt. Jag tror att barnen kommer att uppskatta att ha allt det här. Det hade jag gjort.

Så tack fina ni som fortsätter att kommentera trots att jag sällan hinner kommentera tillbaka. Ni vet vilka ni är ♥
Det kommer en tid när mina barn är större och inte kräver eller vill ha min tid lika mycket, men just nu behöver de mig.
På det spåret ska ni få en dikt som jag hittade hemma hos en vän i USA när jag var 16-17 år. Den gick rakt in i hjärtat på mig och några år senare lyckades jag spåra upp den.

Se vart det här ledde. Jag har aldrig en aning om när jag börjar ett inlägg var jag kommer att hamna =)

My hands were busy

My Hands were busy through the day;
I didn’t have much time to play
The little games you asked me to.
I didn’t have much time for you.

I’d Wash your clothes, I’d sew and cook,
But when you’d bring your picture book
And ask me please to share your fun
I’d say: “A little later, son.”

I’d tuck you in all safe at night
and hear your prayers, turn out the lights,
Then tip toe softly to the door…
I wish I’d stayed a minute more.

For life is short, the years rush past…
A little boy grows up so fast.
No longer is he at your side
His precious secrets to confide.

The picture books are put away,
There are no longer games to play,
No good-night kiss,
No prayers to hear…
That all belongs to yesteryear

My hands, once busy, now are still,
The days are long and hard to fill,
I wish I could go back and do
The little things you asked me to.

~Alice E. Chase – 1975

Roliga aktiviteter

Åh, jag har så mycket att skriva om och så lite tid. Jag tror att jag träffat den härligaste tjejen någonsin. Jag hade gissat på elva år, men hon är bara åtta. Hon inkluderar alla, är väluppfostrad, glad, the list goes on. Berättade för föräldrarna vilken underbar dotter de har och jag pratade lite med mamman. Dottern är hemskolad och har aldrig gått i skola. Hon har en bror som är ett par år äldre. Mamman berättade även att hon hemskolat en son från årskurs två hela vägen upp tills han började på college.

Sjukt intressant! Min oro har ju alltid varit det där med högstadiet och uppåt om vi skulle hemskola. Men nu är de ju så otroligt mer avancerade här eftersom det är lagligt. Fick lite statistik idag. 2.3 miljoner barn blir hemskolade i USA. Det ökar med 2-8% per år. Hemskolade barn gör i genomsnitt 34-39 percentiler bättre ifrån sig på standardiserade test.

Det finns en hel uppsjö med hemskolningsmaterial. Vissa mer seriösa som man betalar många tusenlappar för, andra gratisvarianter där man får pusslar mer själv. Mamman berättade vad de använde för exemplvis matematik. Hon berättade hur de  förbereder dem på att studera på egen hand och hur sonen som går på college läser in en massa klasser på sidan om för att det går för långsamt.
Programmen går igenom en lektion sen får barnen lösa problem på temat. Problem de misslyckas med får de förklarat för sig igen, fast på ett annat sätt. Sen kan de testa sig igen tills de kan gå vidare.
Kolla här om ni är intresserade: http://www.teachingtextbooks.com/

Jag frågade om det inte är svårt när man kommer upp på gymnasienivå men hon tyckte inte det. Körde de fast kunde de kolla upp det tillsammans på internet och det är ju så man problemlöser i riktiga världen.

Men strunt i det nu. Här är några bilder från idag.


Noëlle gjorde en liten skrivbok på pysslet som anhölls. Milo har på sig röda skinny-jeans, precis som pop-morfar CG 😉


Här är fina tjejen Emma som kom på att hon kunde muntra upp Noëlle med att komma och rita med hennes kritor efter att några pojkar inte låtit Noëlle bygga med deras Lego.


Här hjälper hon Milo att prova på någon cyklingapparatus som han ville prova.


Maten. Jag gjorde 7-layer dip med chips.


Viskningsleken men med charader.


Pizza för alls om inte äter LCHF, höhö.


Barnen gjorde en stor höstack av ehh…tallbarr! 🙂 Noëlle hoppar.

För övrigt har jag ägglossning just nu tror jag. Aj. Fast jag har bestämt att vi inte kan bli med barn just nu eftersom vi ska fira jul i Sverige. Men fan, alltså. Det känns som att spilla guld att låta en ägglossning bara gå förbi? Damn it.

 

Close