Monthly Archives

maj 2013

Livet är aldrig långtråkigt

Vi lyckades på något sätt ta oss till Minnesota. Vi körde två kvällar i rad, medan barnen sov i bilen, stannade vid 01-tiden på Wal-Mart, höll till där till nästa kväll och körde igen. Campingen vi hade bestämt att vi skulle åka till var verkligen jättemysig, men den platsen jag bokat fick vi inte, för 100 av deras platser var nere på grund av översvämning. Så vi fick en annan bland de mer permanenta, men det var helt okej. Vi såg att det var lite sankt i gräset och valde den enda platsen med grus på. Vi körde in och var lite för nära elpålarna för att kunna slajda ut vardagsrummet slajden, Greg försökte backa för att justera det men vi satt fast!
Vi väger ju ungefär 10 ton och skön som en sten i det (vad vi inte visste) nylagda gräset och gruset.

Ni ser däckmärkena från trucken på första bilden. Greg släppte ändå husvagnen där och försökte få ut trucken, men det gick inte heller. Ägaren hade en större truck och lyckades dra ut trucken. Men nu satt vi fast utan att kunna slajda vardagsrummet. De som har varit här (HAHA, bara mamma och lillebror) vet att man inte kan komma åt bakrummet där jag jobbar utan att slajda ut vardagsrummet. För att komma till sovrummet måste man gå genom badrummet, men vi kan iallafall komma dit.
Jag hade som tur var redan laddat ner mina jobbfiler och fick gå in i bakrummet utifrån och klättra över barnens truck som ligger därinne. Men det fungerade iallafall.

Nästa dag hittade Greg en granne med en fyrhjulsdriven truck, men den lyckades inte ens sätta fast husvagnen, så det gick inte heller.

De lade ner lite brädor och grejer och vi provade med vår truck igen. Det var så geggigt och blött under att däcken bara sköt iväg brädbitarna.

Till slut lyckades den lite större trucken dra ut både oss och husvagnen (med hjälp av vår truck också såklart) och vi kom ut, hurra!

Vi fick en nya plats med äldre gräs, och det var jättefint precis vid en massa syrenhäckar. Problemet var bara att deras internetservice som vi betalade 20 dollar var för inte lät mig ladda ner mina jobbfiler… Så jag fick lite småpanik och åkte till staden med en befolkning på 700 och hittade ett hotell med snabbt internet. Hade typ 6-7 GB att ladda ner och jag gav ägaren 50 dollar för att jag var så lycklig att de lät mig låna internet (hade inte mindre)… Så 90 dollar för två dagars internet… Haha. Utan internet var det inte lönt att stanna, trots fin camping, så idag förflyttade vi oss vidare. Internet här är inte heller någon höjdare, men det fungerar iallafall.
Får se om vi drar vidare imorgon eller kan hålla oss kvar till lördag. Problemet med att åka vidare är att jag inte hittat någon camping på vägen heller som har bra internet.
Snacka om ilandsproblem, men utan internet kan jag inte jobba, utan pengar kan vi inte åka 🙂

130529a
Vi sitter fast utan att kunna slajda ut vardagsrummet.

130529b
En granna med en fyrhjulsdriven truck försöker.

130529d
Barnen tog en krampaus. Längst ner ser ni syrenerna som vi flyttade in bredvid. Som en liten lund, jättefint.

130529c
Provade igen med vår truck, men det gick inte bättre med brädor under. Till slut lyckades den andra större trucken dra ut oss.

130529e
Hurra, vi är ute!

Resväg, gymnastik och ekorrar

Här bloggas det inte mycket, haha. Har tyvärr ingen tid, jobbar, jobbar och hälsar på folk! Nu har vi varit i Kanada i två veckor. Vi skulle egentligen ha åkt vidare idag, men vi stannar en extra natt för jag har massa jobb ikväll. Sen blir nästa anhalt Mount Rushmore (stenpresidenterna) i South Dakota. Eller vi stannar not någonstans mitt i först. Vi har inte riktigt planerat, men det är strax över 2 300 km till stenpresidenterna, så vi tänkte ta oss förbi Chicago och en liten bit till i helgen, sen stanna på någon camping med bra internet under veckan och sen fortsätta dit nästa helg.

Här nedan ser ni våra planer:

130524d
Vi har inte riktigt bestämt hur vi ska åka från E till den gula nålen i Texas. Vi måste vara i Texas i mitten av september för att föda barn, så vi får se hur vi åker dit.

Häromdagen fick jag och Noëlle lite egentid. Noëlle fick prova på barngymnastik. Vi föräldrar satt bakom en glasruta och tittade, och ledarna och barnen var själva därinne. Härligt att mitt barn inte har blivit ett socialt missanpassat freak, trots att jag varit hemma med henne i över tre år! *phew* 😉
Näe, men hon hade jätteroligt! Det finns sådana här center över hela USA, så jag ska noga planera hur vi åker så att hon kan få gå på så många som möjligt.

130524a
De hade satt upp tre olika “stationer” och varje station hade 4-5 grejer som barnen skulle göra. Här går dottern (i vitt) krabbgång nedför två stänger.

130524b
Här försökte de sig på någon organiserad lek 😉

 

 

130524c
De skulle hämta bömpåsar och sätta rätt färg i rätt ring, eller nåt.

Efter det åt vi lunch tillsammans och drog ner till parken igen. Det var tisdag så knappt några människor och ingen Milo. Noëlle var i himmelen och fick mata så många jordekorrar hon ville/kunde. Det var många vanliga ekorrar där, men de har blivit lite förvildade de senaste åren. För 4-5 år sedan var de ganska tama. Det var en familj som haft dem i trädgården och sen släppt dem fria, så de brukade klättra och sätta sig i knäet på en 🙂

130524e
En liten korre äter solrosfrön ur Noëlles hand.

130524f
Hon satt såhär länge, länge medan ekorrarna sprang fram och tillbaka mellan hennes händer och sina bon där de tömde ut maten. De stoppar bara allt i kinderna, medan de vanliga ekorrarna faktiskt öppnar skalen och äter.

130524g
Närbild på en liten jordekorre. Så söt 🙂

130524h
Noëlle försökte klappa några olika jordekorrar, och de brukar inte låta sig klappas utan springer iväg när man närmar sig med andra handen, vilket Noëlle tyckte var jättelustigt (vänster). Men en modig liten rackare lät sig klappas och Noëlle blev så glad ♥

130524i
Såhär glad ♥

Nutid och framtid, vad gäller jobb

Fick en kommentar av Nina som jag tänkte svara på bland kommentrerna, men det blev så långt att jag lika gärna kan göra ett inlägg av det 🙂

Åh, vilka tama ekorrar!

Du har så rätt, det med helgen.. Men jag måste fråga en sak, du jobbar ju nu och verkar trivas med ditt jobb, och tjänar bra, har ett fritt jobb. Är det ett jobb du hade kunnat fortsätta att ha om ni bodde i Sverige? Har man ”alltid” jobb eller kan det bli en lååång period utan med?

Hur känner Greg, trivs han gott att inte alls jobba eller känner han någon längtan efter att jobba också? Vad skulle han vilja göra i så fall? Verkar han oroa sig någongång över hur och vad han skall jobba med när det blir dags?

Återigen, fantaskiskt liv ni lever verkligen. Jag är SÅ avundsjuk. :)

 

Ett jobb är ett jobb, men ett jobb är mycket mindre tråkigt när man arbetar för sig själv. Jag kan säga “nej tack” när jag vill eller “skicka så mycket ni har” när jag känner för det. Det brukar gå lite långsammare i november-februari ungefär, men det får jag kompensera med det jag drar in resten av året. Det dör aldrig helt, men november var den trögaste månaden och då fick jag bara 2 000 dollar före skatt, och det är ju inte så mycket att hänga i julgranen. Dock betyder ju det att jag nästan är ledig, så jag gråter inte. Två tredjedelar in i den här månaden ligger jag på 6 300 dollar, och hoppas knäcka 10 000 dollar. Vi får helt enkelt se om nåt år eller så hur mycket jag deklarerar för 2013 och 2014. Detta kommer ju att ha betydelse när vi väljer att bosätta oss någonstans, med tanke på lån, osv.

Det är absolut något jag tänker fortsätta med så länge jag kan. Jag är ju bara frilansare, så jag har ju ingen garantiinkomst, därför försöker vi bygga upp lite hemsidor och annat som drar in pengar. Det ska mycket till innan jag sätter mig på ett nio-till-fem-jobb. Jag är tillräckligt driven att jag kan dra in pengar. Vare sig det blir att göra hemsidor, fotografera, illustrera, importera varor och sälja i en webbutik, köpa en press och trycka t-shirtar i källaren, osv. Möjligheterna är ju oändliga.

Nu när vi är i Kanada funderar vi lite på att kanske hamna här i framtiden. Det är det bästa landet när det kommer till att vara egen företagare. Det finns sjukvård, skatten är rimlig och man betalar ingen extra skatt som egen företagare som man gör i både Sverige och USA. Ju längre jag bor i USA, desto mer inser jag att det inte är det ultimata. De är rent ut sagt galna i det där landet, både vad gäller religion, diskussioner om abort, vapenlagar… Kanada passar mig perfekt. Det finns sjukvård, men jag behöver inte betala för kreti och pletis ungar att gå på dagis.
Men vi får se om vi har råd att flytta tillbaka hit. Husen börjar på 3,25 miljoner här i Burlington… Burlington är bra, allt finns här, det är nära till storstaden Toronto (5:e största i Nordamerika), det är en timme till USA.

Jag tror inte direkt att Greg längtar efter ett jobb, även om det såklart inte alltid är en dans på rosor att vara hemma med barnen heller. Dock har vi valt att sätta barn till världen, och då är det såklart vi som ska ta hand om dem och uppfostra dem om vi har möjlighet.
När vi väl bosätter oss någonstans kommer jag att dra igång något företag åt Greg också. Vi får se vad det blir. Speciellt om man bor i ett område där folk tjänar bra men kanske inte har så mycket tid kan man i princip tjäna pengar på vad som helst. Specialisera sig på att byta ut myggnät i folks fönster, städa ur folks stuprännor, whatever. Och som sagt, hamnar vi i Kanada är det perfekt. Här är de inte ute efter Pelle Rörmokare eller Elektriker Olle… Börjar det gå så pass bra att man anställer folk får man ge hälften av den anställdes lön till staten, men så länge man är ett enmansföretag är det lugnt.

Problemet med USA är att egenföretagarskatten ligger på 15,3% i år. Det är en hel del och utöver det borde vi som familj betala ungefär 1 000 dollar i månaden i sjukförsäkring. Det är alltså 6 500 kr i månaden… I det stora hela betalar jag alltså mycket mer i USA än jag skulle i Kanada.

Sverige är tyvärr inte ett alternativ i nuläget, varken vad gäller skatt eller kultur. Jag blir bara så fruktansvärt arg när jag hör hur det är ställt med barnen i Sverige, hur de mår i det stora hela, hur föräldrar sätter barnen på dagis fast de inte behöver för att de inte “orkar” vara med sina barn. Jag klarar inte att leva i ett sånt samhälle. Drömmen är väl att ha ett litet torp i Sverige och besöka ett par månader på sommaren… Måste bara bli rik först 😉

Piff, puff och Noëlle

Idag åkte vi till min favoritpark här i Burlington, Kanada. Det är nån högtid här OCH helg (de två dagarna i veckan då alla andra också njuter av sitt liv ;)), så varenda kotte var där. Så fort en jordekorre närmade sig min väldigt tålmodiga lilla tjej kom det folk eller någon med hund eller ännu värre – en överlycklig lillebror som skrikande viftade med armarna, så var ekorren försvunnen. Jag lovade henne att vi ska åka tillbaka senare i veckan, för vi lyckades varken mata någon fågel eller ens se någon vanlig ekorre, så mycket folk var det! Nästa gång kommer vi utan pappa och lillebror 🙂

Ett par lyckades hon få mata en kort stund, innan de blev bortskrämda 🙂

130519a

Bebisen är en… *trumvirvel*

130518a

Ser man på, ser man på! 🙂 Vad härligt. Fick inte se så mycket av bebis, betalar man för att endast få veta kön blir det inte långdraget direkt, haha.

Dåligt bloggande, men jag har verkligen ingen egentid på kvällen eftersom jag jobbar mellan 20.00-00.00 =) Några dagar kvar här i Kanada, sen bär det av västerut. Vi ska egentligen åka på fredag, men om jag får en massa jobb som ska vara inne vid midnatt stannar vi till lördag.

Lyckades inte fixa Milos medborgarskap. Det behövdes visst mer än de berättade för mig på telefon, så jag måste skicka in och ansöka om det och det tar typ 6 månader. Ska se om vi hinner förnya Noëlles iallafall, medan vi ändå är här. Och Gregs också, som går ut i november. Vi vill ju till Sverige i jul.

Måste bara klura ut om det ens är möjligt att skaffa pass med så kort varsel till liten. Liten kommer att vara ungefär 6-8 veckor när vi åker till Sverige.

Close