Monthly Archives

juni 2014

Imorgon kommer 8-barnsfamiljen

Några kanske minns när vi hade 7 extra barn i husvagnen en hel dag/eftermiddag eller vad det var. En av familjerna som vi gjorde mässor med, deras minsta hade blivit allvarligt sjuk och de var tvungna att åka till akuten, så vi ställde upp och tog alla barnen. Detta var under en av mässdagarna, så pappan i den familjen tog deras monter, Greg tog vår monter och jag hade 7 barn samt mina egna i vår husvagn. Haha!

Anyways, alla våra stämpelmakare är nere i Florida på mässa, så vi åkte ditt i förrgår och hälsade på. Det var ett kärt återseende. Barnen som har lite svårt med tidsuppfattningen ropade “ååååhh, Milo” åt Nicolas, och insåg inte att det gått ett (eller två?) år sedan sist och att Milo är mycket större och att den lilla är vår senaste. De bor på hotell där och jag bjöd in dem på lunch i morgon måndag, med tillhörande bad i poolen och lek och jag fick ett: “Tack för inbjudan, vi får se, jag hör av mig.” Jag tänkte att det nog var ett nej, men så kom det ett SMS senare att de gärna ville komma! Kul =) Vi känner ju inte direkt föräldrarna. De är religiösa, såklart, jag tror att mamman är väldigt hård med barnen och aga förekommer med största sannolikhet.

Liksom i vår andra 11-barnsfamilj är ungarna helt fantastiska. De älskar andra barn och slängde sig direkt över Noëlle och Milo i förrgår. Jag undrar vad det beror på, att just barnen i sådana här familjer är så himla barnkära, alltid vill ha fler syskon och är otroliga med andra barn? Vad tror ni? Har ni några teorier? Jag har inte haft så mycket erfarenhet av stora familjer förrän vi flyttade hit. Är det religionen? Jag vill inte tro det. Är det faktumet att de tidigt får nära sina moderskänslor? Att de är vana vid att alltid ha andra barn i olika storlek runt om sig? Att de alltid ser efter varandra? Vad beror det på?

Jag störtade iväg och köpte hamburgare och korv med bröd. Klassiker när det är så många, haha. Hon skrev att de skulle ta med efterrätt och i vanlig ordning tänkte jag svara att de inte behövde tänka på det, att jag skulle fixa, men sen lät jag dem göra det. De kanske vill, det kanske inte alltid handlar om vad som är enkelt. För mig gör det ju inte det, jag älskar att ta med efterrätt eller vad det nu kan vara.

Idag har vi varit i poolen hela dagen känns det som. Tror 3-4 gånger. Åh, det är så härligt. Vi stänger staketet om oss och Nicolas sitter utanför staketet och leker med vatten i byttor och vattenslangen. Han gillar inte direkt att vara i poolen, och är nöjdare utanför. Sen är inte klorinet nådigt mot pojkarnas hud. Noëlle verkar vara tuffare, men pojkarna får “chlorine burns”, vad det nu heter på svenska. Röda märken som ser ut som bett. Vi sköljer noga efter varje badning nu och det hjälper lite. Ännu en anledning till att vi ska ha saltvattenpool.

I morse gick vi på marknaden i centrum, det är varje söndag och det fanns inte så mycket, men vi kom hem med en vattenmelon och lite goda Georgia-persikor. Så himla mycket smidigare att skära vattenmelon i stavar istället för skivor! 🙂

140629a

140629b

 

Blev stoppad av polisen igen! Jag såg honom köra ut efter mig i en korsning, så jag körde laglydigt och plötsligt slog han på blåljusen. Jag körde av på en avfart och det är otroligt hur blodet rusar, fast man vet att man inte gjort något fel. Han bad om mitt körkort och registreringsbeviset och jag hade som tur var båda. Mitt körkort låg i Gregs plånbok ett tag när vi sprang på Disney var och varannan dag, så att jag slapp ha med mig plånboken. Han frågade om jag fortfarande bodde i Clearview, vilket jag inte gör, men jag har inte bytt på mitt körkort :blush: Så jag nickade bara och sen satt jag där livrädd tills han kom tillbaka med körkortet och papperet och inte nämnde att något var fel. *phew*
Vi har dragit på att ändra körkort (här har man det i körkortet) och nu är det så nära flytt att vi ville vänta tills vi flyttar. Jag hade ett trasigt bakljus så han gav mig en skriftlig varning och jag var ju på väg till Wal-Mart så jag köpte en lampa så får Greg fixa det imorgon. Om jag skulle bli stoppad för samma sak igen efter varningen, alltså bara skita i att byta lampa, då får jag böter. Men jag hade ingen aning.

Sist jag blev stoppad var ju mamma med. Vi var på väg till lekplatsen med barnen och körde den stora 6-hjulade trucken, haha. Det är visst läskigt för den polisen väntade på backup innan han närmade sig bilen. Den här gången var det inga problem, ingenting farligt kan väl köra runt i en minivan 😆

Just det, Noëlle lärde sig vissla idag! Hon har frågat i dagarna tre hur man gör, och jag har försökt förklara så gott jag kan, men det går ju liksom inte att förklara, men idag kom det när hon satt på toaletten 🙂 Många milstolpar just nu.

Svåra beslut

Åh, jag är så himla “torn” mellan att stanna på tre och fortsätta till fyra. Jag vill ha fyra. Maken vill ha fyra. Samtidigt så sätter vi livet på paus i 2-3 år till.

Alla som har haft små barn i tät följd vet att det är tufft, vare sig man har två, tre eller fyra eller åtta. Ett går bra, för då kan man sova när barnet sover, alltså, det är en walk in the park jämfört med flera. Det går liksom inte att jämföra. Samtidigt är det ju så otroligt himla underbart, såklart. Det finns inget finare än att se barnen leka tillsammans, vare sig det är Noëlle och Milo som jagar runt i hoppborgen, Milo och Nicolas som leker med trädgårdsslangen eller Noëlle som busar och får Nicolas att skratta. Jag är så himla lycklig med mina tre och skulle gärna vilja ha ett till. Bara ett till.

Saker som att åka till Sverige med en funktionell familj skjuts 3-4 år i framtiden varje gång jag blir gravid, om jag skulle bli gravid i höst får vi barn sommaren 2015 och det barnet är transportdugligt på ett flygplan tidigaste 2018, hehe. För mig som jobbar hemma är det en tuff period fram tills barnet är nästan 2 år och blivit mindre beroende av mig. Som egen företagare har jag börjat jobba dagen efter förlossningen med alla tre, vilket har fungerat, men det är såklart stressigt att hela tiden tänka jobb.

Men jag känner mig liksom inte färdig. Jag är rädd att om jag stannar på tre kommer jag hela livet känna att “vi skulle ha skaffat fyra” och att jag ångrar att vi stannade på tre. Om 10 år, kommer jag inte sitta där med tre barn och ba’: “Åhh vad bra att vi kunde flyga lätt som en plätt till Sverige 2016 för att vi inte skaffade ett till barn.” Näe…

Alltså, när jag läser igenom det här igen så är det ju ganska uppenbart att jag vill ha fyra, höhö 😛

Noëlle simmar ju!

Tänk att vi inte visste att hon kunde!

Hon ville prova med att jag höll under hennes mage och jag märkte att jag knappt behövde hålla, så vi provade och det gick ju! Hundsim som ni rekommenderat, och hon håller sig över ytan utan att svälja halva poolen!

Sista kommentaren är hennes vän som tvingats gå hos en tant tio minuter om dagen där de bara släpper ungen mitt i poolen som tvingas paddla tillbaka till kanten under vattnet typ halvdrunknandes och skriker och gråter och så kör de om och om igen sen när de nästan kan hålla sig över ytan trycker tanten ner dem… Alla mammor på dansen pratar om det, och det är så fantastiskt. Jag såg en film på Noëlles kompis T som i panik skrek att hon inte ville mer, osv. Usch. Skulle inte greja det.

Barnen har fått nytt åk

Vi har saknat barnens bil massor sedan olyckan, så häromdagen slog jag till på en begagnad för 300 kr. Den hade dåligt batteri, vilket vi visste, så vi beställde ett nytt batteri för en hundring och sen var den vägduglig!
Tänk vad tiden går, här är en bild från idag och en bild från vår första bil, då Noëlle var 2,5 år och Milo var 10 månader.

140627a

Close