Monthly Archives

november 2018

Kattskrällena

Vilket slit att få med dem! Vågar inte ens räkna ihop vad det kostat oss. “Att ni inte lämnar dem?” Herregud. Mag fyller 13 år i januari. Han har gjort hela vår resa med oss. Vi saknar Lucy något otroligt, och Mag är vår gammelkatt. De andra två hulliganerna…vad ska man säga? De blev liksom aldrig tama. De ääälskar att gosa, men är ack så skygga. Tillfällena blir inte många. Bara Nicolas kan gå fram till dem och klappa dem, försöker vi vuxna springer de och gömmer sig.
Bagheera (till vänster) är lite mer tam än Baloo (till höger). Det går inte att gå fram till honom på ett öppet golv, men om han sitter i ett fönster eller så kan man få tag på honom. Han älskar att sitta i mitt knä när jag jobbar, och hoppar upp på min stol för att försöka komma till mitt knä, men samtidigt är han så jävla skiträdd att när jag sträcker mig efter honom lyckas jag bara varannan gång, typ. Baloo har också upptäckt hur mysigt mitt knä är när jag jobbar, så han kommer och strycker sig runt mina ben, men samma där, bara typ en av tre gånger lyckas jag fiska upp honom innan han springer iväg. Får jag dock upp honom kan han ligga där i evigheter och bli klappad och låter som en motor.

När jag kommer ur duschen och klär på mig i sovrummet, då är det fritt fram att klappa Baloo på sängen tydligen. Och när jag ligger i sängen, antar att jag inte är så läskig när jag är naken eller när jag ligger ner? Inget hot liksom? Haha! Sen när man sitter på toaletten, då går det också bra. Och de sover gärna på sängen på nätterna…

De är liksom familj, trots att de är små hulliganer. Vi har ju tagit oss an dem, då lämnar man inte kvar dem. Vad skulle det ge för signal till barnen? Så vi får glatta punga ut med jag vet inte hur många tusen totalt, för att få över dem. Två stora burar, en biljett till Greg som kostar typ 4 gånger så mycket som våra för att Norwegian inte låter djur flyga, besök till veterinären för rabies och chip, återbesök hos veterinären samt hälsobevis, 3 timmar i bilen upp till Gainesville för att få jordbruksverket att godkänna, sen deras flygbiljetter… Femsiffrigt. Ugh.

Det är inte helt enkelt.
1. Katterna måste vaccineras mot rabies minst 21 dagar före avfärd.
2. Katterna måste ha aktiva chip. Rabiesvaccinet får INTE ges före chippet, då måste rabiesvaccinet göras om.
3. Katterna måste sen ha ett hälsointyg från en av staten godkänd veterinär, detta får inte vara äldre än 10 dagar vid avresa (kan alltså inte skrivas när de får rabiessprutan).
4. Detta dokument måste sen godkännas av jordbruksverket. Tack och lov bor vid “bara” 1,5 timme från Floridas enhet, annars ska det alltså på tio dagar hinnas skicka dit med post, godkännas och skickas tillbaka. Surt om posten strular, då kommer man inte iväg.
5. Katterna får max resa två i samma bur. Det ska vara speciell bur med metallskruvar, osv.

På fredag åker vi alltså. Sen åker jag och Greg tillbaka till Florida följande fredag. Då ska barn och katter bo hos mamma. Mamma avskyr katter, men de ställer upp…! Så gärna vill hon ha hem oss före jul, haha 😀 Jag har aldrig varit ifrån barnen såhär. Det kommer att bli sååå påfrestande. Än värre är det liksom att kära mamma typ inte fotograferar något. Jag kommer ju att gå sönder. Mamma, kan du sätta små larm så att du fotograferar barnen? Jag kanske får utlysa ett belöningssystem till barnen, de får en krona av mig varje gång de ber dig ta en bild, hahaha! Fast barnen kommer att ha så kul med mormor! Baka lussekatter och pepparkakor.

En gång tror jag att alla tre barnen sov över hos sväronen i våras. Det är enda gången jag har varit helt utan barnen. Sen åkte jag och Noëlle på den där Mensa-grejen, då var jag ifrån pojkarna två dagar, men då var de ändå med Greg. Sen har de stora övernattningar med kompisar då och då. Men tio långa dagar utan barnen, hualigen! Bilder!!!!

Aja, de är ju så pass stora nu att de ser framemot det hela =)

Nu ska jag jobba lite. Imorgon ska vi försöka fotografera matsalen och köket. Det är ett bombnedslag där, jag måste fortfarande sålla ut vad vi ska ha med…typ allt som vi behöver de kommande 6 veckorna och som inte kommer att gå i containern måste ju med nu. Inser också att jag inte har tjocka jackor till pojkarna… De har liksom overaller? Sen har de bara skaljackor från Polarn o. Pyret tror jag? Det måste ju fungera typ med tjocktröjor under? Eller? Fattar ju ingenting. Joo, de har ju dufflar!! Haha 😀 Men det är mest findufflar, och jag tror att de är lite stora. Oj, oj, oj.

Beställde vinterstövlar också, som nu såklart är EN dag försenade och kommer på lördag. Allt är bara kaos.

Godnatt. Eller näe just det, jobb var det först.


Hoppas ni ska gilla snö och Sverige små kissemissar! Friheten att få gå ut, och gärna fånga möss åt oss 🙂

En sista sväng till Pine Island

En liten spontanutflykt till Pine Island ikväll. Sista gången. Mina barn har typ vuxit upp på den här aningen udda stranden. Nicolas var bara några dagar gammal första gången han var där…Milo brukade äta sand med spade…vi har fångat krabbor och spanat delfiner och hängt med alla vänner här.

Det var lite sjukt, ett par timmar efter att vi anlänt pratade vi om gångerna vi varit där, och hur jag alltid spanar delfiner där. “Kom igen, sista gången vi är här, låt mig få se delfinerna…” 30 sekunder senare fick jag span på dem. Haha! Ljuvligt. Jag fångade en eremitkräfta och några vanliga blåkrabbor. En mysig eftermiddag med vännerna.

Västindienkryssning 2018 – Dag 6 i St Marteen

Vårt fjärde stopp var i St Maarten / St Martin 🙂 Ön är hälften fransk, hälften holländsk. Vi hyrde en bil och körde runt hela ön. Vi hade spanat in värsta coola stället med grottor, så vi stannade till där, men tyvärr var det sådana stora vågor att man inte kunde komma vidare mot grottorna. Vi hittade en liten som barnen tyckte var kul att klättra upp till. Stranden var en nudiststrand, så vi lät de barn som ville nakenbada lite. Eddie är lite pryd så han ville absolut inte och Nicolas stannade och lekte med honom. De stora älskade dock att leka i vågorna! 🙂

Efter det körde vi vidare norrut och hamnade på öns franska sida, vi hittade en kul strand med en gammal pir som barnen kunde hoppa från =)


Lyckan när hon kommit upp, haha.


Försökte oss på ett par bilder, men det var odrägligt med solen mitt på dagen.


Jag hoppade också. En gång. Skitläskigt. Jag har aldrig gillat känslan av att falla. Som mest har jag hoppat från 3 meter på badhuset, och det var ju alltid lika vidrigt.


Bästisarna <3

En kväll med min surfer dude

Igår kväll hade Milo övernattning hos en kompis, första egna övernattningen borta utan Noëlle tror jag. Han hade jättekul! Runt 15-tiden hämtade jag honom och vi åkte ut till havet tillsammans och fotade lite, lekte lite och sen åt vi middag ihop. “Bästa dagen, mamma.” Älskar att tillbringa lite ensamtid med vart och ett av barnen ibland. Det är viktigt.

Västindienkryssning 2018 – Dag 5 i St Kitts

Nu kom stressen ifatt mig. Sitter här och grinar över ett jävla BankID. Behöver fucking jävla BankID för att skriva under för försäkring som jag måste ha till huset när vi tar över. Hade ett fungerande BankId, men visste vad min 6-digitkod var, så jag ringde BankID support och han ba’: “Då kan du enkelt ladda ner ett nytt BankID på din bank.” Så nu har jag låst det enda BankID jag hade som fungerade, och jag kan inte alls beställa ett nytt utan jävla dosa som jag inte har, för den har de antagligen skickat till adressen Skatteverket har, den adress jag var skriven på för 13 år sen. Och banken kan ju inte manuellt skriva in min adress fast jag är där i person, nej, det ska dras från Skatteverket där man inte kan uppdatera. Så min bankdosa ligger väl hemma hos nån i Örebro.

Måste ta mig samman och ringa Länsförsäkringar igen. Se om jag kan skriva på det jävla autogirot som behövs för den jävla brandförsäkringen som jag måste ha åt banken för att få mitt jävla lån. Ni är så jävla mycket i “framkant” att ni liksom gått varvet runt och tryckt upp huvudet i röven på er själva igen.

Här är några bilder från St Kitts. Orkar inte ens skriva nåt.

Close