Milos 8-årskalas!

Hänger ni med!? Milo är åtta år!? Vad hände liksom? Min gula lilla kille som låg på soffan i husvagnen med ett UV-täcke runt sig? Åtta år! Vem kan begripa det? Han fyllde ju visserligen den 1:a januari, men idag höll vi kalas.

Jag är så sjukt imponerad! Det går 9 stycken i Milos klass och 8 stycken in 2:an. Han går ju i en blandklass, så jag bjöd hela bunten. Tänkte att hälften kommer nog inte att komma. Hade satt sista datum för att OSA i onsdags, och VARENDA en som kunde OSA:de!!! Det var ett barn som var sjukt i över en vecka och således inte fick inbjudan, men alla andra OSA:de, och bara två stycken kunde inte komma. Alltså, ni vet såna bekymmer jag hade med det där i USA, så jag blev så lycklig, haha.

Så 13 barn från klassen, våra tre, kusinerna Valter och Ester samt grannen Petter gjorde att det blev 19 barn. ALLA föräldrar lämnade utan att stanna, så himla skönt. I USA var det ju oftast vänner/grannar, så då blev det ju skön stämning ändå, men det vore ju drygt att behöva serva föräldrar i köket med kaffe samtidigt som man ska underhålla 19 barn.

Mamma/mormor kom över och hjälpte till, vilket var väldigt tacksamt! Bara att skära frukten till spetten tog väl en timme 🤣 Det blev väldigt uppskattat av barnen.

Mamma försökte sig på lite Jante-shaming häromdagen. Det är som slut-shaming, fast Jante-shaming. Jag har precis skapat det ordet och vet inte riktigt hur jag ska stava böjningen på verbet? Hon försökte Jante-shejma mig? Shejming? Jante-shejming? Lol. Hon frågade mig i telefonen om allting verkligen måååste vara så extraordinääärt, och sa att folk “kommer inte våga bjuda tillbaka”. Lite sådär “Jante” liksom. “Du ska inte tro att du är något.”
Jag har shejmat mig själv lite, och tänkt att folk kommer tycka att jag pretentiös, osv., men fuck it. Jag är den jag är. Jag tycker att det är kul, och det är fasen så värt det när barnen kommer och pratar om sina kalas, om tidigare tårtor, när Milo på sitt barnvis säger till mig att han tycker så mycket om mina kalas för att “allt passar, till och med tårtan”. Och som idag, han var liksom i sitt essä! Min tidigare blyga lilla kille bara älskade att stå i centrum och var så stolt.
Har barn lika kul på ett “vanligt” kalas utan “tema”? Såklart. Men jag tycker ju att det är genuint roligt att sitta och fippla i Illustrator och Photoshop, designa lappar och skyltar och grejer. Jag älskar ju det! Jag får bara några få år att skämma bort barnen med häftiga kalas, så då tänker jag göra det!

Noëlle vill för övrigt ha ett “Escape room”-kalas i mars, så det är bäst att jag kommer igång med idéer till det. Vet inte riktigt hur det ska gå till, för man kan ju inte vara med än typ 10 personer då, men jag får lösa det på något sätt. Kanske göra två stycken så får de tävla mot varandra? =)

Här kommer lite bildregn från idag.

Kuvert och inbjudningar som gick ut förra veckan.
Hipp hipp hurra! Lite dricka och godis/snack-bar.
Kakor och tårta.
Själva tårtan. Satt uppe till två inatt och satte ihop. Ett jäkla pill med Lego-bitarna, haha! Det ska alltså se ut som att gubbarna rullar ut fondant på tårtan, som är gjord av Lego, om någon nu tvekade 😉
Legokakor!
Caupcakes.
Macarons!
Fruktspett, väldigt poppis =)
Kexchoklad och tablettaskar med lappar jag skrev ut.
Läsken matcahde så fint i sig själv =)
Capri Sun-saft med klisterlappar =)
Hela rummet.
Lite bordsdekorationer.
Redo att blåsa ut tårtan.
Alla barn! Vilken tur att vi har typ 23 sådana här Ingolf-stolar, haha.
Milo med sin “Lego-saft! =)
Paketöppning.