Category

Livet i exil

Idag fick Greg sitt PUT!

Vi fick en trevlig Alla hjärtans dag-present på posten idag 🙂 Från Migrationsverket. Jag vet inte riktigt hur de arbetar där; vi ansökte för exakt 6 månader sen, och handläggningstiden skulle vara 13-19 månader.

I måndags ringde jag lite orolig dit, för jag ville inte göra fel, och jag har ju hört allt möjligt om att man inte får vänta i landet, eller att man åtminstone måste åka ut när beslutet tas, osv.

Tanten sa att hon skulle notera i hans mapp att vi väljer att stanna i Sverige i väntan på beslut. Bara sådär. Sen nästa dag fick jag ett mejl att ett beslut har fattats och idag fick vi veta att han fått permanent uppehållstillstånd!

Lyckades boka tid till imorgon för att åka in till Örebro och ta fingeravtryck och foton, sen får vi se vart det bär av efter det =)

Ska han gå på SFI? Eller ska vi försöka fixa ett jobb åt honom? Eller ska jag starta upp något eget företag igen åt honom? Många frågor, men skönt att den här biten är över. Min mardröm var ju att de skulle skicka hem honom efter sina tre turistmånader och att vi skulle bo ett år utan honom, men det slapp vi alltså 😀

Fixade lite mums till barnen när de kom hem från skolan! Jordgubb, hallon och passionsfrukt, mixad med yoghurt, mjölk och lite socker till typ glass eller smoothie. Mums!

Månaden som gått

Jag vet ju att jag blir så ledsen sen när jag inte har grejerna på bloggen, så nu ska jag ta ett par timmar på mig att uppdatera!

Fjärde januari mötte vi upp med min syster och barnens kusiner i ishallen. Vi hade precis fått skridskorna som jag beställt, men hade ännu inga hjälmar. De fick låna lite av kusinerna, så att de skulle få prova på.

Det gick ganska bra för Noëlle som har åkt en del inlines, för pojkarna var det lite trixigare. Nicolas gillade det inte alls eftersom han inte kunde på en gång, men Milo tragglade på.

Milo provar på, med en stödgrej.
Nicolas får hjälp av Noëlle.
Första gången tillsammans på isen.

Samtidigt hemma så hade jag redan börjat slita ner några skåpluckor. Jag vill inte ha orange furuluckor, det visste jag redan från början 😛
Jag började med ena hörnet, där det inte skulle vara hela världen om jag fuckade upp. Jag tog ingen dräglig förebild, men här ser man ungefär, tillsammans med bilden från försäljningen.

Måla måla! Fyra lager per sida, fy vilken tid!
Sen hittade syster ett till projekt åt mig! 😉 En gammal kökssoffa för 200 kr, perfekt!
Två lager kvistspärr och sen två lager färg…per sida. Pust.
Mellan lagren sydde jag gardiner. De med bilarna är inte riktigt min smak, och jag vill ha lite Farmhouse-stil, typ som vi hade i gamla huset. Ljusa färger. Ska jag bo i det här mörka landet behöver jag så mycket ljus som möjligt =) Obs, skiter verkligen i vad som är inne eller ute, haha. Min gamla killkompis messade mig och ba’: “Det är ju på väg in igen med furu.”
Haha, don’t give a shit.
Fick hjälp med första lagret på soffan, och det togs tacksamt emot! =) Kul att se att soffan varit både blå och röd, sen har någon tagit av färgen och nu målar vi vitt. Den har fått leva ett rikt liv 😉
Börjar redan se bra ut.
Funderar på att skaffa en torktumlare 😉
Fått upp översta skåpluckorna. Nu måste sidorna målas. Nu har barnen börjat skolan och jobben har börjat dra igång igen…
11 januari hade Bento sin första övernattning med en kompis, höhö. Mammas Winston sov över här =)
När vi flyttade in var vattnet helt jordigt och brunt, det blev långsamt men säkert lite klarare, men var gult väldigt länge, så vi fick hämta vatten hos mamma. Nu när vi har spolat i en månad är vattnet äntligen klart. Tyvärr gick diskmaskinen sönder. Vi tror att pumpen lade av på grund av lervattnet. Den var ändå väldigt gammal, men det var ju typiskt. Vi diskade för hand i nästan en månad, men mina händer tog sån himla stryk av allt vatten. Blev alldeles rå och blödde. Vi köpte till slut en på IKEA. Vi måste bara fixa en front som matchar resten 🙂
När man inte har fått sina vattenpass än får man vara kreativ 😉
Nu bor vi på landet, haha.
De gillar att slicka salt från vår trappa… Älskar egentligen att ha dem här, bara trist att vi typ måste få dem att sluta komma eftersom de bär fästingar. Min största skräck i Sverige. Lol.
13/1 – Idag började barnen på skridskoskola!
Varm O’boy är ju ett måste i ishallen 🙂
En pojke och hans hund <3
17/1 – Så kom föräldrarna upp på skridskor till slut! 😉 Jag har inte åkt skridskor sen jag var 9-10 år tror jag. It wasn’t pretty, haha! Men man måste väl föregå med gott exempel 😉

Har försökt posta lite filmer, men de har ju sabbat WordPress. Kan fan inte göra någonting längre 🙁

Såhär blev soffan! Tog något tyg jag hittade bland mina gamla Sverige-grejer 😛
Så kom slutligen containern den 25:e januari! Fanns inte en chans att han kunde komma upp på uppfarten. Panik! Ringde till grannen som vi träffat en gång och frågade om de hade något emot att vi lastade av vid deras bondgård och sen körde skytteltrafik till huset. Det gick bra, sjukt snällt!
Föraren gör sig redo att ställa ner containern.
*Ljuset i slutet av tunneln* Mamma och CG var där, en granne och strax därpå kom min brorsa Sebastian som hade med sig tre polare från Skövde! Så jäkla juste! Hade inte gått annars…
Lastbilen kostade 1000 kr i timmen att ha ståendes där, första timmen ingick i priset, så vi bara sköt ut allt som fort vi kunde så att han kunde komma iväg, det tog inte ens en timme tror jag. Sen tog det desto längre att köra grejerna fram och tillbaka till huset med bara en liten, liten kärra och två bilar. Men det gick! =)
Som man flyttar på landet – med spark. Haha!
Till sist hade vi fått in allting! Nu återstår bara att packa upp allting, vilket kommer att ta evigheter… Särskilt med mina dubbla jobb nu, haha. Tar ett tag att försöka lära sig transkriberingen… Har under årens lopp fått många frågor om hur man kan arbeta hemifrån – gå in på transkribering.nu och ta deras test. Kanske något som passar någon =)

Trist att jag inte kan posta några filmer. Har en del bra, men men. Får ta och kika på vad jag ska göra med bloggen. Känner att det inte funkar som det ska just nu. Följ mig på Facebook annars. Det är där det är lättast att posta.

Milo har fått felaktigt personnummer

Skulle så sjukt gärna vilja blogga, men har inte tid 🙁 Detta har iallafall hänt. Vi fick svar från Skattemyndigheten/Folkbokföringen igår, och jag trodde att de hade gjort fel, för Milo fick ett personnummer som inte är hans födelsedatum. Jag slängde mig på luren eftersom jag trodde att de bara hade skrivit fel, men så är alltså inte fallet.

Siffrorna har tagit slut. Folk som kommer från länder som inte har utvecklad folkbokföring får 1 januari (eller 1 juli) tilldelat, så de siffrorna kan ta slut. Det händer främst för folk födda på 50- och 60-talet läser jag, men nu har det alltså hänt oss.

Istället för 10 000 kombinationer per datum delas bara 99 ut. Tredje siffran är ju som bekant den som man kan uttyda könet från, och fjärde siffran är tydligen en kontrollsiffra som man kan räkna ut med datumet. Detta begränsar alltså antalet siffror.

Jag hade ingen aning om det här. I Norge har man valt att slopa könssiffran och i Danmark har man valt att slopa kontrollsiffran. Det senare borde göras även här; nu när allt är datoriserat, vem sitter och räknar på det?
Här i Sverige har de istället valt att ge folk närliggande datum…

Under senaste månaden har jag verkligen fått känna på hur mycket man identifierar sig med sitt personnummer, eftersom mitt varit avaktiverat. Det tog lite över en månad, och under den månaden har jag inte kunnat teckna abonnemang, inte teckna försäkring för hunden, inte skaffat ICA-kort, osv.

Det här gjorde mig ledsen å Milos vägnar. Ett helt liv där folk kommer att anta att han fyller 2:a januari, fast han fyller 1:a.

Det står helt sonika bara att beslutet inte kan överklagas, så enda ringarna jag kan göra på vattnet är ju att kontakta media. Det kommer antagligen inte att hjälpa, men man får ju göra vad man kan.

Lägger upp lite bilder jag kommit över medan jag rotat i detta.

Jag har tagit ett till jobb som transkriberare (så att vi har råd att bo här, haha), så det är en rejäl inlärningskurva. Skulle gärna blogga, men sorry.
Imorgon kommer iallafall containern 😀

Första dagen i skolan!

Så började barnen äntligen skolan idag! =)

6.50 ställde jag klockan, vilket visade sig vara alldeles för tidigt. Skolskjutsen körde upp på uppfarten klockan 7.30 och hämtade barnen. Himla lyxigt! Milo tyckte att maten var det bästa, haha. Raggmunk med fläsk och lingonsylt. Det är grejer det.

Milo fick sitta i fram i skolbussen och blev inte åksjuk, kanon.

Båda två hade en bra dag, de var ute och lekte tre gånger, byggde fort i snön, lärde känna nya kompisar. Noëlle dansade ut jul med dans runt granen. De kör kompisvecka och inte direkt några lektioner den här veckan, tydligen. Toppen 😀 Tänk att de får gå i en liten friskola, som jag.

Medan de var i skolan var jag, Nicolas och Bento ute och lekte i snön. Jag satte löplina på Bento så att han skulle hålla sig någotsånär på gården.

Vi byggde en snögubbe tillsammans i den perfekta kramsnön och sen fick Nicolas prova på att åka längdskidorna som de fick av mormor i julklapp. Så gulligt! =)

Han gjorde det med ett leende på läpparna och tog sig upp igen när han ramlade. Kanon ju! När vi var i ishallen häromdagen var han tvärtom, provade två gånger sen gav han upp och satte sig och surade.
Jag pekade på en annan liten pojke som var lika gammal och som provade allt med ett leende istället, och att livet blir mycket roligare om man är munter än en surpuppa. Då ändrade han faktiskt attityd. Han provade igen, och det gick bättre och bättre. Sen var de i hallen igen igår med bara maken, och då hade han fortsatt kämpa utan sura miner. Jättekul!

Huset på eftermiddagen i vinterskrud.
Strax innan när jag och Nicolas precis hade byggt vår snögubbe.
Stolt med vår fina snögubbe.
Porträtt med snögubben.
Sen provade han att åka skidor för första gången <3

Vilken vecka!

Oj, vilken vecka! Det började med att jag åkte ifrån mitt amerikanska pass i fredags när vi skulle till Florida. Jag hade mitt svenska, så jag tänkte försöka med det, men det gick såklart inte för jag hade ju inget ESTA osv. Det är även olagligt att åka in till USA utan sitt amerikanska pass om man är medborgare, oops.

Tack och lov var de mycket trevliga på Arlanda, så med lite god vilja lyckades jag få komma på planet med mitt amerikanska körkort, passnumret och en bild på passet som mamma SMS:ade samt mitt svenska pass. Väl framme i USA fick vi göra en andra screening efter passport control, men det gick bra! Han lovade mig att det inte skulle bli några problem att lämna USA med bara ett svenska pass. Får hoppas på det!

Annars har vi bara packat, packat, målat, städat, packat, svurit, kört till soptippen sjuhundra gånger, sålt saker på Craigslist och Facebook, jobbat, fotat, målat, packat, lagat, svurit. Osv. Vi har satt klockan på 08.00 varje dag, och försökt lägga oss vid midnatt, för att optimera arbetstimmarna.

Våra kroppar är helt slut nu. Jag är såååå färdig med det här.

Nån gång i början av veckan frågade min kontaktperson på flyttfirman om vi skulle kunna packa den 18:e eller 19:e istället… Ehh, näe!? Vi flyger ut den 17:e. Framför mig såg jag liksom hur vi skulle missa våra flyg, välja mellan att köpa biljetter för 25 000 kr styck för att hinna hem till jul eller helt missa jul med barnen typ. Hemskt. Jag gormade att jag har velat boka den jävla containern i 3 månader, men att de typ garvat åt mig och sagt åt mig att komma igen typ en vecka innan flytt. Så jag kontaktade dem två veckor innan flytt och vi bokade fredag den 14:e. Folk skulle typ ta ledigt från jobbet, etc. för att hjälpa till. Aja, inte mycket att göra, för det finns ingen container i hamnen och det hade inte hjälpt om de bokat för två månader sen. På lördag däremot kan vi få en container. Okej, kör på det!

På lördag ska vi ha julfest med alla vännerna, så det passar inte jättebra och nu ska det regna också så allt kommer att komma fram mögligt, och allt kommer ta längre tid än vi har på oss (två timmar, sen kostar det 75 dollar per timme extra), osv. Jag är bara så mentalt slut på det här nu. Vill att det ska vara över.

Det här liknar ingen av mina tidigare flyttar där man liksom kan slänga in de sista grejerna i backluckan. Typ. Det som inte går med i containern ska få plats i resväskorna, vilket är riktigt svårt att planera för båda våra stationära datorer ska ner i resväskorna. Stress. 

Nån försöker hacka bloggen också…om ni sett att den legat nere lite. Vet inte och orkar inte just nu.

De har gjort om WordPress också, så jag kan inte lägga till alla bilder efter varandra som jag brukar utan måste skapa något jäkla galleri!? Vet inte hur det kommer att se ut, och vissa bilder är ju i porträttformat och andra i landskapsformat…dafuq!? Edit: Hittade hur man gör.

Nu är klockan 00.30, vi ska packa ner datorerna nu och imorgon kl. 13.00 kommer lastbilen. Jag är sjukt nervös, för de hissar inte ner den här, utan den sitter 140 cm upp i luften, och vi valde att inte bygga någon ramp, för den skulle behövt vara 5 meter lång för att ens få en 30-graderssluttning, och typ hur bred då för att orka bära mitt enorma köksbord? Det kommer att kräva 15 män för det där jäkla bordet, haha.

Så nu är jag sjukt stressad att det ska bli för mycket att lyfta allt 140 cm upp i luften, att folk inte ska orka. Sen stressar jag över att allt ska få plats, och bli surrat osv. Vi har lite över 100 lådor. Aja, det får bli som det blir helt enkelt. Ska aldrig mer flytta, haha.

Close