Om Mysmasken

Den 2 september 1983. Dagen då orkanerna stannade upp, väderkvarnarna slutade snurra, dagen då ett lugn flöt genom staden. Det var dagen då Stephanie föddes.

Det var i Florida hon tog sitt första andetag, det var i Florida hon log för första gången. Det var även där hon skulle lära sig kärlekens svarta sidor. Endast två månader gammal skilde sig hennes föräldrar och hon flyttade med sin mamma ifrån sin pappa till Belgien. Där blev hon ett år, och där lärde hon sig sitta och gå.
Efter att ha tillbringat ett år i Belgien flyttade de återigen, den här gången till ett betydligt kyligare, nordligare land, nämligen Sverige.

Gammal, mager och gråhårig. “Madame” skulle hon tilltalas. Hon såg inte snäll ut, hon var inte snäll. Hon utstrålade respekt. “Bonjour Madame” skulle man säga varje morgon. Just det, skolan. “Lycee Francais Saint Louis” var det förnäma namnet skolan bar. 3 år gammal var hon första dagen hon klev in i klassrummet. 3 år. Allt var skrämmande stort, men ändå lite spännande. Sitta still skulle man, i bänkar. Och inte fick man prata svenska heller, det skvallrade betygen om. Det var en mycket bra skola, även om fröken var lite skrämmande.

Loven tillbringades i Belgien och Frankrike. Som femåring bodde hon till och från i Komo, Italien under åtta månader. Men livet ville annorlunda, så det blev ingen flytt till Italien.
Mamman hade andra planer i sikte för sin dotter. Landet. Trygg uppväxt. Söt liten by med 300 invånare. Gul friskola med 60 elever. Idylliskt. Gulligt. Verkligen.
Som sjuåring sprang nu Stephanie runt i en “vanlig” skola. Eller friskola, snarare. Ville man inte ha matte kunde man ju alltid gå ut och spela brännboll. Så länge fröken fick dricka kaffe. Som tur var tyckte Stephanie om skolan. När de andra barnen tittade på film satt Stephanie med näsan i matteboken. Detta och lite annat resulterade i att hon fick hoppa över fjärde klass.

Hon jämkade sig fram bland alla bönder. Kände sig inte riktigt hemma, och skulle heller aldrig göra det. Mamman gifte så småningom om sig, och hon fick två ljuvligt underbara småbröder och tre styvsystrar. Så småningom började hon på gymnasiet och fick utlopp för det hon alltid intresserat sig för, nämligen tekniska prylar. Det börjades redan som liten med bland annat Lego och Mecano. Det naturvetenskapliga programmet med Teknisk inriktning var en utmaning, men också väldigt skoj. Efter andra året på gymnasiet kom Dagen med stort D. Dagen, då det bar av tillbaka till Stockholm.

I backspegeln var det kanske inte ett smart drag att byta från ett idylliskt småortsgymnasium till ett tufft, invandrarrikt innerstadsgymnasium i Stockholm. Hon undvek plötsligt skolan så gott hon kunde, men tog som 17-åring studenten 2001.

Efter gymnasiet drog hon iväg till Belgien med avsikten att vara AU-pair. Vistelsen varade bara sex veckor eftersom hon blev mer utnyttjad som hembiträde.
Väl på svensk mark tog hon jobb på Konsum för att kunna betala hyran till lägenheten som nu var hennes egen. År 2003 började hon på Civilingenjörslinjen i Maskinteknik på KTH. Tre fantastiska studieår på universitetet följde. Hon engagerade sig starkt i sektionslivet och fick vänner för livet.

Som den rastlösa själ hon är tröttnade hon snart på studielivet och livet i Sverige. Under 2005 hade hon börjat spela World of Warcraft, ett onlinespel. De hon spelade med var från USA och Kanada. Den sista februari 2006 bar det av till Florida, vilket visade sig skulle bli ett mellanstopp på väg till Kanada. En vecka senare, den 8:e mars träffades hon och Greg för första gången.
De bestämde sig ganska snabbt för varandra och den 1 april blev de sambos. 2008 flyttade de in i sitt nybyggda hus, 2009 gifte de sig och blev gravida. I mars 2010 såg världens mest söta, perfekta och underbara lilla tjej dagens ljus efter en helt fantastisk hemmafödsel i pool.

De hade börjat producera gummistämplar och försökte varva mässor i USA med makens skiftjobb. Rastlösheten slog till och i januari 2011 sålde de sitt hus och de bestämde sig för att ge mässlivet en chans på heltid. Strax innan de flyttade ut ur huset blev Stephanie gravid för andra gången. De spenderade tre underbara månader i Sverige i väntan på Green Card för dottern och maken. Väl tillbaka i Nordamerika köpte de sig en truck och en 13 meter lång husvagn som de tänkte bo i och åka runt med i USA för att göra mässor. De älskade det nya livet och fick se stora delar av USA.

I Florida, på årets första dag på det nya året 2012 tittade en helt perfekt och underbar liten kille ut efter ännu en hemmafödsel i pool, denna gång i husvagnen. När lilleman var 6 veckor drog de igång med mässorna igen. Det var lite kämpigare med två små, än med en liten och på sommaren 2012 beslutade de sig för att sluta göra mässor och istället bara resa runt och arbeta online. Stephanie började översätta filmer och serier på heltid och de hade nu friheten att resa var och när de ville. De började planera en resa upp till Alaska för våren 2013. Livet ville annorlunda och i januari 2013 började ett till litet liv växa i Stephanies mage. De bestämde sig då för att strunta i den långa resan till Alaska och istället besöka South och North Dakota, Montana och sedan resa vidare ner till Yellowstone, Colorado och i september befinna sig i Texas för förlossningen.

På deras fyraåriga bröllopsdag, den 19 juni 2013 blev det inte riktigt som de tänkt sig. De hade nått in till Montana och var på väg till vackra Glacier National Park. Det blev mörkt på himmelen och började droppa lite på vindrutan. De diskuterade ifall de skulle stanna och var lite orolig för regnet. Maken saktade ner från 90 km/h till 60 km/h men innan de visste ordet av blev de upplockade av en vind som lade dem på sida i diket. De fördes till sjukhus i två ambulanser men alla klarade sig utan minsta blåmärke. Till och med katterna som färdades inuti husvagnen kröp fram 24 timmar senare.

Både truck och husvagn var totalförstörda så familjen bestämde sig för att två fantastiska, nomadiska år fick vara nog och att det nu var dags att slå rot någonstans. Kanada? Sverige? USA? Alla har sina för- och nackdelar, men situationen just då gynnade USA, bland annat eftersom skatten är lägre, husen är billigare och maken hade 1,5 år kvar innan han kunde ansöka om medborgarskap.

Det blev tre månader på ett hotell i Florida innan de beslutade sig för att hyra hus ett år för att känna på det. Den 15 oktober såg en alldeles perfekt liten pojke världens ljus efter en tredje hemmafödsel.

I skrivande stund (1 juni 2014) väntar de på att deras nybyggda hus ska bli färdigt någon gång i juli, 2014.

19 comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Close